Klicka för att söka Aktivera talande webb Byt språk

Djuren och jordbruket

 

Ladugården på Jamtli tillhör Näsgården och visar tiden kring 1895. Under historielandssäsongen (sommaren) finns djuren och jordbruket med personal med som aktörer i de olika gårdarna. Djuren på Jamtli är av lantrasdjur, det är gamla svenska raser som levt i Sverige under många hundra år. I aveln vill man bevara mångfalden och man får inte avla på en viss egenskap. Lantrasdjuren är härdiga goda foderomvandlare och kan livnära sig på foder som kan produceras i Sverige.

De svenska lantrasdjuren är idag starkt hotade. Det finns rasföreningar och genbanker för dessa raser för att bevara dessa djur. Under året visar vi våra lantrasdjur och berättar om djuren och jordbruk för de som vill höra. Det finns även möjlighet att vara med under mjölkningen.

På Jamtli har vi nordsvenska brukshästar, fjällkor, jämtgetter, Klövsjöfår, Bjurholmshöns och Mellerudskanin.

Var med när vi tar hand om djuren!
Välkommen till ladugården, varje dag kl 15–16!
(gäller ej när djuren vistas ute dygnet runt)

Nordsvensk häst

 

Den nordsvenska hästen är som ras knappt 100 år, men kan ledas tillbaka mot urminnes tider som en Svensk lanthäst. Den Svenska lanthästen var liten och mycket hård men hade mot slutet av 1800-talet genom inkorsningar blivit starkt påverkad av först lättare, till och med fullblodshästar, senare tyngre hästraser. Det var som en reaktion mot detta korsningsraseri som arbetet med att renavla rasen sattes igång vid sekelskiftet. Som en viktig milstolpe för rasen startade 1903 Wångens hingstuppfödningsanstalt.

Den nordsvenska hästen delades på 60-talet upp i två raser: Nordsvensk brukshäst och Nordsvensk travare, idag kallad kallblodstarvare. Den nordsvenska brukshästen är idag en medelstor kallblodshäst, med en genomsnittlig mankhöjd av 154 till 157 cm. Den lämpar sig både som kör- och ridhäst.

Fjällko

 

Jamtlis fjällnära ko härstammar från Lillhärjåbygget i Härjedalen och är helt oförädlad. Det innebär att den fortfarande har sina goda lantrasegenskaper i behåll. Hon ska kunna föda, föra och föda upp sin kalv, klara sitt eget underhåll och samtidigt ge ett rimligt utbyte av mjölk och kött på ett varierat bete och ett gott skördat ängshö. Hon ska också kunna hålla sig frisk och tåla ett relativt hårt klimat, vara hanterbar och fungera tillsammans med andra djur i flocken, hitta hem till stallet och mycket, mycket mer – inte bara stå rätt upp och ner och mjölka och växa!
Korna är duktiga i sitt fodersök och ger bra med mjölk, ca 3000 liter/år även vid sparsam utfodring, en mjölk med hög fetthalt. Fjällkon blir ofta gamla – över 20 år är inte ovanligt.

Jämtget

 

Jämtgeten är en oförädlad lantrasget med anpassning till fäboddrift. Jämtgeten kommer från jämtländska Gäddede och var förr vanlig framförallt i Jämtland och Härjedalen. Dagens besättningar av Jämtget härstammar dels från Skånes djurpark, dels från en privat besättning i Aspås i Jämtland, den så kallade Engla-stammen. Engla Persson köpte sin första get, en dräktig ungget vid namn Pinetta, från Vannruns gård i Rödöns socken. Den gårdens getter hade enligt uppgift funnits på gården lika länge som gården funnits, vilket innebär åtminstone sedan slutet av 1800-talet. Getterna fanns på gården i Aspås fram till 1991, då de togs över av Skansen i Stockholm och Fredriksdals friluftsmuseum i Helsningborg. Jämtgeten är smärtare och mer finlemmad i jämförelse med Göingegeten samt med ett smalare och finare huvud. Färgen är vanligen vit eller vit med mörkare tecken i brunt, svart eller grått. Bruna/viltfärgade och även svartbrokiga djur förekommer. Behorning är vanligast, men det förekommer kulliga djur.

Klövsjöfår

 

Dagens klövsjöfår härstammar alla från en grupp som Ivar Andreasson köpte av Maj Olander i Klövsjö 1991. Klövsjöfåret är ofta vita eller svarta med vita strumpor eller/och täkning i ansiktet. Även grå och bruna förekommer. Ullen är av ryatyp, oftast så lång att den når ner till marken och har tydlig mittbena. Det förekommer även djur som har vadmalsull, så även i ursprungsbesättningen. Klövsjöfåret har ett ullfritt ansikte som glänser och kort svans. Kroppshållningen är ganska låg och bred.Tackorna är exemplariska mödrar och får vanligen kring två lamm och lammar bra i grupp.

Djuren är väldigt tillgivna. Detta är viktigt vid valet av livdjur. Baggen kan vanligen gå med flocken hela året och är väldigt beskyddande av tackorna och lammen. Under hösten 2004 kom ytterligare några djur med i genbanken. De härstammar alla från några få besättningar som härstammar från Klövsjö. Klövsjöfåret skall inte blandas med andra fårraser! Antalet djur som är med i genbanken ökar ständigt, men fler genbanker behövs. Framförallt i Jämtland, så att man kan tillvarata de nyupptäckta materialet i Klövsjö.

Bjurholmshöns

 

Bjurholmshönan är Jamtlis nya hönsras och är en liten rest av de tidigare allmänt förekommande lantrashönsen i Västerbotten.
Hönsen är medelstora och väger ca 1,5 kg. Tuppen väger ca 2 kg, har stolt hållning men är ändå kompakt i kroppsformen.
Benen är något under medellängd.
Fjäderdräkten är slät. Kroppsfjädrarnas dundel är relativt stor och bidunet väl utvecklat vilket tyder på lång anpassning till kallt klimat. Hönsen är övervägande svarta men en del blir vildfärgade eller svarta med inslag av guld i kragen. Vetefärg och blått förekommer också samt en variant som är vit med svarta inslag.

Mellerudskanin

 

Mellerudskaninen är den andra av våra två svenska lantraskaniner. Den är relativt nyupptäckt (första besättningsbesöket gjordes oktober 2001). Vid årsskiftet 2007-2008 fanns 23 inrapporterade djur fördelat på 11 besättningar och under året föddes 9 kullar med totalt 36 ungar runt om i landet.

Ursprungsdjuren hittades hos Edit Johansson i Mellerud, en döv/stum tant som närmar sig 90 år. ”Edit i sjöskogen” hade ett antal kaniner av gammal stam (i ganska dåligt skick) och för henne hade kaninerna alltid varit en självklar del i hushållet då de bidragit med smakligt kött. Djuren har funnits i Dalsland sedan 1937 då hennes familj flyttade dit från Kristinehamn. Djurantalet var tidigare runt 15-20 men hade sista åren minskat drastiskt då hon inte längre slaktade själv.

I omgångar fick genbanken tillgång till 4 djur (2 hanar & 2 honor, som med största sannolikhet var nära släkt). Ytterligare några avelsdjur tillkom under 2007 då kvarvarande djur tillvaratogs. Alla Mellerudskaniner härstammar från dessa ursprungsdjur. Under de år som förökningsarbetet pågått har inga inavelsrelaterade störningar såsom nedsatt fertilitet, missbildningar, dåligt temperament, små kullar eller dålig tillväxt rapporterats.

Jordbruket

 

På Lillhärdalsgården 1785 finns tre små skiften som är inhägnade med gärdesgård och där odlas bland annat spannmål. En liten bit av odlingen används för linodling. Två skiften används för bete. Vi brukar också sätta några potatisar, det var kring den här tiden som potatisen kom till trakten. På Näsgården som visar år 1895 finns större skiften. Där odlar vi vall för hö, korn och potatis. Grönfoder och havre kan också förekomma.

Om vi får tag i gammalt utsäde odlar vi med det. Det utsädet är dock oftast inte godkänt för ekologisk odling. Annars odlar vi ekologiskt så långt det är möjligt. På Näsgården finns också ett köksträdgårdsland där vi odlar grönsaker och en rabatt.
På Per-Albintorpet som förevisar 1942 har vi en liten odling med hö, samt potatis och köksträdgårdsväxter. Alla odlingarna sköts i möjligaste mån med häst och människokraft.