Expertlängtan

Ibland blir man riktigt sugen på att vara riktigt bra på något riktigt speciellt. Expert. Den Som Vet Mest. Världens grymmaste på något.
Känslan stiger som björksav varje gång jag till exempel ser triumfer som Helena Jonssons fenomenala hemkamning av världscupen i skidskytte. Vilken känsla det måste vara!
Men de flesta av oss är en annan sort: vi har många olika intressen och plikter, vi har lite dålig karaktär eller är inte tillräckligt motiverade.
Jag undrar vad som skiljer de riktigt hängivna från oss andra? Är det upptäckten av en viss talang? Eller är det som med de äventyrslystna, att det finns en särskild gen eller signalsubstans som gör att man drivs mot det extrema?