Den bråkiga kultursektorn

Veckans Affärer har utsett Eva Swartz, som höll i Kulturutredningen, till Sveriges 122:a mäktigaste kvinna. Beskrivningen av henne ger mig ingen ro. Det står så här: "Ledde kulturutredningen om vars syfte var att skapa debatt, har lyckats med bravur. Kanske ligger det i kulturens natur, att inte komma överens, måntro."
Vad i hela helsike menar de med det?
Ska vi snacka bråk, tror jag inte att näringslivet står kulturen efter. Jag säger bara några dagsaktuella nyckelord: Carnegie, Saab-GM, Annika Falkengren.
Annika Falkengren är för övrigt på plats 2 i Veckans Affärers lista över mäktigaste kvinnor. Hör här: "Genom att avstå från sin bonus visar hon sitt ledarskap." Moa-ha-ha! Innan ens nästa nummer av VA har hunnit komma ut är ledarskapet kört i botten. (Istället för bonus såg ju Falkengren till att höja den fasta lönen, från 7 till 9 miljoner kr/år, enligt DN.)
Kulturen har inga bonusar och väldigt få sjusiffriga årslöner. Däremot vill man gärna ha drägliga politiska ramar att jobba utifrån. Är det något att göra sig lustig över?