Frivillig på Teknikland

Trots ledig dag från Historieland hade jag nåt ärende ut till Teknikland i Optand. Väl där passade jag på att gå runt lite och leta uppslag för en bloggtext. Lite undanskymt,längst in i utställningen om Lottakåren hittade jag mitt uppslag, gömt bakom en rullgardin. Rullgardinen dolde ännu en rullgardin, en gardin av ovanligt slag dock. Den är nämligen full med minnen av Svenska Frivilligkåren.
Då är vi tillbaka till 1939 och Sovjetunionen och Tyskland har en pakt som enkelt sätt går ut på att den ene inte ska bry sig om vilka länder den andre ockuperar. Tyskland härjade på i västeuropa medan Sovjet höll sig åt öst. I slutet på november 1939 var det Finlands tur att bli angripet och det som idag kallas det Finska vinterkriget var ett faktum.
På Finlands sida stred ett stort antal svenskar, de flesta tillhörde den ovan nämda frivilligkåren. 12 075 personer, varav 725 norrmän,ingick i kåren, 8 260 var på plats på slagfälten och ett 30-tal stupade. Vinterkriget var lyckligtvis över redan i mars 1940.
Väldigt många av de frivilliga åkte tåg norrut genom Sverige på väg till Finland och samma väg tillbaka igen. Tågen stannade som oftast till i Bräcke där Lottakåren stod för marketenteri och utspisning.
Som nåt slags tack och adjö lämnade många nån liten souvenir till Lottorna. Det är alltså dessa souvenirer som finns uppsatta på rullgardinen. Många små lappar med skrivna hälsningar, ölettiketter, spårvagnsbiljetter, matkuponger, knappar, nyckelringar, ja rullgardinens 2 kvadratmeter är fyllda av minnen från alla dessa män som av olika anledningar offrar sig för Finland sak. Manskapet i kåren var en brokig blandning av folk. Många saknade militär utbildning övehuvudtaget. Det är jorbrukare och kontorsanställda, studerande och industriarbetare. De yngsta är knappt myndiga och den äldste 66 år. Huvudparten kom från Stockholm men hela landet är representerat, 2 % kom från Jämtland, 7 % från Skåne exempelvis.
Sverige har ju varit forskonat gällande döda i krig de sista 200 åren, i andra länder är det inte samma sak. Förra vintern var jag på Imperial War Museum i London. Där var åldersfördelningen än mer varierad än i frivilligkåren, allt från barn till gamla, många skolbarn, lika många män som kvinnor och verkligen massor av folk, jag som trodde att vi bara skulle vara medelålders män där.. Det tog mig nån minut att komma på varför.
I England har nog alla minst en släkting som dött i nåt krig så deras koppling till krigets historia är annorlunda än vår, kriget berör alla. Sen kom jag på en sak till, lite mer skrämmande, dom har inte bara en krigisk historia utan kanske även en krigisk framtid, det är deras vardag. I ett land som varit med i alla krig de sista 1000 åren är väl inte det en konstig inställning i och för sig. Just då var det skönt att vara svensk.
Nog om det, tillbaka till Teknikland. För er som inte varit där, åk ut och dra upp rullgardinen till en del av historien.