Den röda stugan

En byggnad målad med falurödfärg är bland det mest svenska man kan tänka sig. Den är nästan en del av naturen, den liksom smälter in i landskapet. Det var under 1900-talet som rödfärgen blev gemene mans färg. På 1700-talet var rödfärgen en statussymbol och användes främst bland de högre stånden. Kyrkan var inget undantag.

I kyrkoräkenskaper från 1700-talet kan man hitta anteckningar om att man köpt rödfärg men det är inte alltid det står vad den använts till. Ovikens gamla kyrka är ett exempel. Vid den stora ombyggnaden 1756-1763 köptes rödfärg och vitriol men det framgår inte vart den användes. Troligen var det till kyrktaket och klockstapeln.

Håsjö gamla kyrka är ett annat exempel. 1762 köptes 5 lispund 13 marker rödkrita. Det motsvarar ungefär 48 kg pigment. Samma år köptes också massor av spik. I visitationsprotokollet från 1768 kan man läsa att kyrkan sedan senaste visitationen blivit brädslagen och rödfärgad. Det måste ha blivit en markant skillnad i jämförelse med det gråa timret.

Man kunde också blanda rödfärg och tjära. Så gjorde man t.ex. när Frösö klockstapel rödfärgades 1794. I räkenskaperna har man tagit upp en halv tunna tjära, 1/4 tunna rågmjöl, 8,5 kg vitriol och 8,5 kg rödfärg och urin från åtskilliga ställen.

Man blir lätt lite nördig av att sitta och läsa arkivhandlingar, jag vet. Men jag tycker att det är fantastiskt vilken möda våra förfäder lade ner på att göra sina hus fina!