ÖMEA – är det något man äter???

Vad är ÖMEA frågar skolungdomarna ibland när jag ska förklara vad vi har i arkivet. Jag talar då om att förkortningen betyder Östersunds Museums Etnologiska Arkiv. Jaha – och... Östersunds museum går hem. Nästa steg blir att förklara vad etnologi är. Om jag har tur kanske en av eleverna har hört ordet tidigare, men ingen kan förklara. Tomtar, troll, häxor, Storsjöodjuret, seder vid julen, påsken, bröllop, begravningar och dop. Vad har allt det gemensamt – jo, att det handlar om berättelser och etnologi.
Förvåningen blir oftast stor när jag förklarar att man ha ett yrke som heter etnolog. Alla som är ”lite äldre” känner till Jan-Öjvind Swahn. Han är nog Sveriges mest kände etnolog. Alla i gruppen pensionärer som kommer till arkivet känner till honom. För några år sedan hörde jag honom prata i Lund. Han var fortfarande lika fascinerande som han en gång i tiden var på TV.
ÖMEA, det etnologiska arkivet – vad är nu det? Vi har något i arkivet som kallas ÖMEA-lådor. Jag förklarar för besökarna att i lådorna ligger det sönderklippta intervjuer. Vadå sönderklippta! På 1950- och 1960-talet klippte man intervjuer, man sparade inte hela intervjuerna. En person kan i en intervju berätta om många olika saker. Därför kan en person finnas med i flera lådor. Vi har många lådor som innehåller olika ämnen tex barnafödande, fäbodar, julseder, skolan och hantverk. Berättelserna finns nedskrivna på kort och läggs i den låda med ämnet som berättelsen handlar om. Tanken när det gjordes var att besökaren/forskaren var intresserad av ett ämne och skulle hitta uppgifterna lättare om det var sorterat på ämnen. Det som finns i ÖMEA-lådorna finns också inskannat. Man kan numera även läsa korten på vår besöksdator i forskarsalen och lätt skriva ut dem på vår skrivare. Materialet på korten berättar om hur det var att leva i Jämtland-Härjedalen första häften av 1900-talet. När man gjorde intervjuerna på 1950- och 1960-talet ville de äldre oftast berätta om hur det var när de var unga.

Numera lägger vi in intervjuerna och de inskickade berättelserna hela i det etnologiska arkivet. Konceptet just nu är helheten hos den enskilda människan. Men det kan ändras igen. Ibland är berättelserna på papper, ibland på gamla kassettband och numera ofta digitalt. Många berättelser som kommer in sparar vi i arkivet både i digital form och på papper för framtiden.
Det är viktigt att man fortfarande om 100 år kan läsa om vad man tyckte och tänkte på 1900- och 2000-talet. Att de etnologidka berättelserna bevaras för framtiden är därför viktigt.