Med folkabuss i fiendeland

Det 70-talsområde som är under uppbyggnad på Jamtli har naturligtvis föregåtts av timmar av förberedelse, mycket arbete läggs ner för att vi ska veta varför och hur vi bäst gör en sån stor satsning på just 70-talet.
Sommaren 2008 skickades en försöksballong upp i form av att Per-Albintorpet tillfälligt bytte årtal från 1942 till 1971. I samma veva inköptes en folkvagnsbuss som målades efter konstens regler för att få den rätta Woodstockkänslan. Bussen kunde ju inte bara användas på Jamtli utan även till att göra reklam för 70-talskonceptet lite varstans, det var ju bra.
Nån gång i början på juni skulle vi delta i "Stadsdelens dag". Det var ett litet jippo på gamla Fältjägarregementet som nu förvandlats till Stadsdel Norr med nya hyresgäster som restaurang, dagis, konsthall, gym mm mm. Stadsdel Norr ligger granne med Jamtli så det var kanske naturligt att vi var där och gjorde lite reklam. Ett perfekt tillfälle för lite information om vår nya stora satsning alltså.
I vårt tilldelade hörn av den fd kaserngåden smällde vi upp bussdörrarna och ut strömmade Nationalteatern och Röda Bönor ur den inte allt för kraftiga stereon. Vi satt också upp en banderoll med texten
"KLASS MOT KLASS; LEVE DE FRIA STREJKERNA".
Efter ett tag kom besökarna. Inte till oss dock utan hellre till Lottakåren på andra änden av gården. Ganska snabbt börja vi fatta misstanke om att vi var fel ute. Vad trodde besökarna, de flesta fd försvaranställda om oss? Dom som varit garanter för ett stabilt och fredligt samhälle.Tankarna for genom huvudet medan jag plockade ner banderollen för att lindra situationen lite i alla fall.
Vi i våra plychbyxor och Mahjongjackor sågs säkert som samhällsfientliga element, drogliberala hippies som inte gjorde nån nytta. Hade man kommit lika orakad och ovårdad som jag på en uppställnng i tredje kasern hade man fått kompaniförbud, helt säkert. Inte konstigt besökarna valde Lottakårens trygga ärtsoppa framför våra FNL--flaggor och uppviglande banderoller.
Om det var så illa som jag tänkte vet jag inte riktigt. Några heta politiska diskussioner blev det inte den dagen i alla fall, dom kom senare under sommaren. Och kommer att komma igen. Tro mig, för 70-talet berör mer än man anar.
Så här i efterhand tror jag att det skulle varit bättre om vi dykt upp med vår bok "Dansbandsminnen" i stället, accompanierat av ett svängigt Kurt-Görans. Vi var nog lite för provocerande helt enkelt.

Donovans sång spelades ofta i bussen, se länk nedan.

Ha det.