På återseende!

Nu har det alltså blivit dags för mig att ta en paus från bloggandet och lämna över till talangfulla vikarier.
Det är 1,5 år sedan Tidstypiskt drog igång, och syftena med bloggen var tre.
Det första var förstås att ge lite glimtar från Jamtli bakom kulisserna. Vad gör vi för skattepengarna? Hur tänker vi när vi planerar utställningar och projekt? Vilka yrkesgrupper finns det på museet och hur funkar de tillsammans? Under min tid vid rodret har jag försökt fånga upp saker från olika avdelningar på Jamtli och ge er exempel på roliga, vanliga och ovanliga museisysslor.
Mitt andra uppdrag har varit att tycka till om kulturfenomen i Sverige och världen i stort (därav bloggnamnet Tidstypiskt och inte till exempel Jamtlibloggen). Eftersom jag tycker att det mesta är utslag av kulturellt tänkande så har den kategorin kommit att innehålla allt från tv-recensioner till kulturpolitik.
Det tredje syftet har varit att ni som bloggläsare skulle få namn och ansikte på en Jamtlianställd och lära känna en av oss lite närmare. Jamtli består inte av anonyma kulturbyråkrater; vi är vanliga människor med familjer och fritidsintressen (även om också fritidsintressena tenderar att kretsa kring kultur och historia :-).
Att försöka balansera de här tre har varit roligt och kanske har jag inte lyckats jämt. Men blandningen har i alla fall lett till att bloggens besöksantal har tiodubblats sedan starten. I dagsläget har Tidstypiskt ungefär 25 000 besök i månaden och är den mest besökta avdelningen på Jamtlis hemsida. Jag är superglad och tacksam för att ni hängt med mig, och det har varit så roligt att få del av era tankar och kommentarer!
Sköt om er nu, ha en fin avslutning på sommaren och känn er varmt välkomna att följa med Tidstypiskt också i fortsättningen.