En midsommarnattsdröm

Åh, äntligen var det vår tur att få se En midsommarnattsdröm vid Döda fallet.
Det var så himla roligt. Det var roligt att få uppleva Sven Wollter krympa ihop till ett sagoväsen och bli ett med den omgivande naturen. Det var roligt att få sitta på vridläktaren - den ÄR ju faktiskt riktigt fiffig och bjuder på en massa möjligheter i koreografi och scenbyten och överraskningar.
Det var roligt att få se en gammal bekant från Sollefteåtiden, superduktige Anders Öhrström, med karisma och intensivt utspel i rollen som försteälskaren Lennart. Och det var roligt att de hade kommit ihåg att satsa på musiken, som också var jättebra.
Förlåt om det här inlägget blir lite okritiskt, men jag hade sett fram emot föreställningen så mycket och jag blev precis lika glad av den som jag hade hoppats. Så jag är bara så nöjd.
Fotografering under föreställningen var förbjuden, så därför kan jag bara bjuda på en bild när skådespelarna tackar för sig.