Puh!

Så där ja!
Nu har jag visat Överhogdalsbonaderna fyra gånger om dagen i fem dagar. Det är faktiskt väldigt roligt. Även besökare som motvilligt följer med en mer intresserad partner på visningen, kapitulerar efter en stund. "Hm, det var ju riktigt spännande det här...".
På dagens sista visning hade jag bara två deltagare, men vilka deltagare. Det var ett medelålders par från Frankfurt som hade gjort svängen förbi Östersund och Jamtli bara för att få se bonaderna. De var engagerade i en vikingaförening hemma i Tyskland och sög i sig vartenda ord jag sa. När vi sett Överhogdalsbonaderna gick vi upp och tittade på den tillfälliga utställningen med de inlånade textilierna.
- Har ni hört talas om Osebergsskeppet? frågade jag försiktigt.
- Det här är första gången textilfragment från Oseberg visas utanför Norge...
Längre hann jag inte innan frun bara tjöt av upphetsning.
- Look, look! sa hon och pekade på gåshuden som knottrade sig på hennes armar. Det är sådana gånger som det är minst lika roligt att guida som att bli guidad.