Alla dessa årtionden som kom och gick...

Jag läser förstrött en artikel av min favorit Fredrik Lindström i gårdagens Aftonbladet.(Jag skyller på att jag är småbarnsförälder och inte helt "up to date" i mediaflödet.)

Fredrik skriver om kommersialismen och 00-talet. Han tar upp faran i att använda årtionden som begrepp för historiska skeenden. Som om samhället skulle förändras i block om 10 år. Det är idiotiskt ja, men vi gör det hela tiden. Det är så enkelt att bara kunna säga; -Äh andra världskriget, det var väl nån gång på 40-talet! och så känner man sig genast lite som en expert. Fast det är klart ska man verkligen briljera så måste man ju kunna slänga sig med årtal 1939-1945 och helst tala om med vilket slag och vilket datum kriget verkligen började och slutade.

Men gör man det så är man ute och cyklar tycker jag. Det viktiga med historia är nämligen inte årtalen utan skeendena. Det viktiga är vad som hände under andra världskriget, hur det kunde hända och inte minst hur vi förhåller oss till det som hände. Därför kanske det är bättre att slarva lite med årtalen och istället använda sina hjärnceller till att reflektera över det som hänt.

Så Fredrik! Visst hoppas jag att 00-talets kommersialism snart får ett slut men inte för att själva 00-talet är slut utan snarare för att inte resurserna ska ta slut!

/Lowissa Mannerheim