Nu går jag på semester, men innan dess tänkte jag få leverera en riktigt rolig nyhet.
Jamtli går helt FANTASTISKT.
När TT för någon vecka sedan hade en genomgång av besökssiffror för några av landets mest kända turistanläggningar, hade många av dem backat mellan 10 och 40 procent.
Nervöst började vi knappa på miniräknarna.
Vi som hade höjt entrépriset för vuxna till 240 kronor.
Vi som ligger en bit från de stora turistströmmarna.
Hur hade det gått för oss?
Jo, när fem av åtta sommarveckor har passerat, har Jamtli ökat med inte 5, inte 10 utan 18 - arton! - procent. Hittills har vi i snitt haft 785 besökare per dag - det är 120 fler besökare per dag än i fjol! Det är helt otroligt.
Nu är det fortfarande tre veckor kvar, och man vet aldrig hur någonting slutar. Men tills vidare är vi jätteglada över att så många hittar hit.
1970-talet är förstås en stor dragare. (Jag gick förbi och tog en bild på villafamiljen nu på eftermiddagen - de åt spaghetti och köttfärssås.) Alla duktiga aktörer är ju det som gör Jamtli så bra!
Tack alla ni som besöker oss, som lämnar synpunkter och beröm efter er, som bjuder på er själva under rollspel och historievandringar, och som glatt tar del av alla historiska hyss vi hittar på. Vi hoppas att ni har haft det riktigt gott, och att vi får se er snart igen.

Och jag som skulle lägga mig tidigt i går.
I stället började jag se den här himla filmen. Har ni sett den?
I min enfald trodde jag att den handlade om politik, vilket den väl till viss del gjorde. Men alltihop tar sin utgångspunkt inte i den järnhårda premiärministern Thatcher, utan i en gammal och dement Thatcher. Och gamla människor som är ledsna och förvirrade, si, det är min värsta känslotrigger. Jag grät som ett helt sommarregn 2012.
Men den var ju jättebra förstås.
Att se historiska filmer är mitt bästa tjyvtrick för att lära in historiska hårdfakta. Samtidigt som jag ser filmerna sitter jag och läser eller googlar fram faktauppgifterna bakom filmstoryn. Och faktauppgifterna fastnar bättre i min hjärna när jag har synintryck att hänga upp dem på. Bra historiska filmer är i mitt tycke till exempel Elizabeth (1998) om Elisabeth I:s första år på den engelska tronen, och München (2005), om terrordåden under OS 1972. Ja, till och med Colin Farrell som Alexander den store (2004) duger som häftmassa för "riktig" historia för mig.
Vilka är era bästa historiska filmer?

Och så har det ju varit OS-invigning!
Snabb recension:
- Fint med det engelska landskapet i början och hur det förvandlades i den industriella revolutionen.
- Jaja, kul med Bond och drottningen...
- Rowan Atkinson levererar som alltid!
- Ovanligt = bra grepp med sjuksköterskorna och barnlitteraturen.
- Modigt att basera ett helt segment på sms och sms-språk. Det inslaget kommer att vara helt obegripligt redan till Rio-OS.
MEN.
- Varför satsar OS-regissörerna så ofta på MYLLER? Tusentals dansare och skådisar gör varsin liten pjäs - det blir ju en fruktansvärd röra. Det effektfulla är ju när tusentals personer gör något lika, som syns på håll (som i Peking). Inte är det dyrt heller.
- Eldtändandet blev inte riktigt det klimax det ska vara.
- Och valde de verkligen rätt musiker ceremonin igenom? När man tänker på vilket grymt utbud som de där öarna har stått för under decennier...
Nåväl, godkänt.
Vilket inte det förgrömmade IOK får. Det går nämligen inte att bädda in ett endaste litet inslag från invigningen. IOK tar snabbt bort alla snuttar som läggs ut på Youtube, sändningen från SVT får inte bäddas in (men ligger ute i 168 dagar till), och själva lägger IOK inte ut ett smack. Jo, man kan få se "spectacular highlights from the Opening Ceremony" - i Peking 2008! Men från London är det sorgligt dåligt uppdaterat. Om de nu vill hålla hårt på rättigheterna så får de väl se till att göra något av materialet själv istället? Eller vill de inte att världen ska prata om och glädjas åt deras arrangemang?

Slumpen, hörni!
Efter Evenemangsforum i torsdags var det trevligt mingel i landshövdingens trädgård. Där hamnade jag bredvid Lena Kriström. Hon är konstnär och skulptör, och har jobbat mycket i sten. Sedan 1993 är hon stadig medarbetare på Ishotellet i Jukkasjärvi och skulpterar i is. (Sedan fyra år är hon också livskamrat med Yngve Bergqvist, som driver ishotellet. Ett stiligt och dynamiskt par!)
Jaja. Ett vanligt mingelsamtal blev plötsligt ett två timmar långt samtal på riktigt. Vi gick igenom det mesta som har med livet att göra. Bland annat kom det fram att båda hade bott i Sollefteå.
- Jag har förresten en stenskulptur på Sollefteå sjukhus, sa Lena.
Och då trillade jag nästan av stolen, för den stenskulpturen ser och kommenterar jag och mina barn minst en gång i månaden. Det är ett stort, mjukt sten-barn med en grön glass i handen. Nu tänkte jag få visa en bild på stenbarnet, men precis den här gången jag var på Sollefteå sjukhus (jag hälsar på min mormor) var stenbarnet flyttat. Så dumt!
Men Lenas hemsida, där jag också lånat den här bilden, kan ni i alla fall titta in på.

I torsdags var också Nationalmuseums nya överintendent (chef) på besök på Jamtli. Han heter Berndt Arell, och har tidigare bland annat varit chef för Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, och chef för Kiasma, som är Finlands riksmuseum för modern konst.
Nu var han hos oss för att göra en omstart för planerna på ett Nationalmuseum Norr. Idén är som tidigare att vi hittar regionala medel att bygga för - en ny huskropp som ska vara dockad med resten av Jamtli så att vi kan ha samma reception, kafé et c - och att Nationalmuseum och staten sedan står för själva verksamheten. Idén föll på målsnöret för snart ett år sedan, men vi får hela tiden signaler från olika beslutsinstanser att vi måste försöka igen. Så det ska vi göra.

Jag har varit datorlös ett par dagar, men nu kan jag berätta vad som hänt sen sist.
I torsdags eftermiddag var jag gäst hos Jämtland Härjedalen Turism, Storsjöyran och landshövdingen som tillsammans hade arrangemanget Evenemangsforum. I landshövdingens trädgård hade ett 50-tal personer samlats för att prata evenemang - hur evenemang kan hjälpa till att förnya en destination eller en anläggning, och få publiken att komma tillbaka många gånger. Panelen var ytterst namnkunnig! Yngve Bergqvist från Ice Hotel, John Brattmyhr, Skansenchef, Gunmarie Persson från Ragundaturism och Per Alexanderson som är programchef på Liseberg. Jag var inbjuden som moderator och höll i resonemanget efteråt.
Största lärdomarna som panelen skickade med: krångla inte till det. Uppfinn evenemang som ligger nära er egen verksamhet. Ta tillvara på inspel från gäster och personal. Ge ett evenemang tre år på sig att växa till sig - funkar det inte då, lägg ner! Och tänk in interaktiviteten - se till att gästerna kan aktivera sig och bli en del av evenemanget. Då blir det riktigt bra!

Nu inrättas en fond för att rädda Tekniklands verksamhet, som ju hotas av återbetalningskrav från både Tillväxtverket och Skatteverket.
Fonden placeras hos Jamtli, så att pengarna inte går om intet i en eventuell konkurs. Om det skulle inträffa, går pengarna till att gynna militär- och teknikhistoria på andra sätt.
Det var presskonferens om detta i morse, så det går att läsa mer i ÖP och LT i morgon!

Alltså, folk!
I helgen hade någon roat sig med att bryta upp Jamtlis kaninbur. På söndagen när ladugårdspersonalen kom till jobbet var alla kaniner borta. Stackars små.
I går hade vi lyckats hitta alla, utom en liten ensam kaninunge.
Men i går kväll hittades den också, av en snäll man som la märke till att den satt och kurade uppe vid Jamtlis parkering. Han tog hem den över natten (!) och kom hit med den i morse.
Vilken vardagshjälte.
Tusen tack!

I fredags var jag bjuden på kalas i Överhogdal!
Den fina Forngården har ju en utställning om Överhogdalsbonaderna, med fokus på hur de tillverkades en gång för tusen år sedan.
Paradnumret är kopior av bonaderna, vävda på riktig varptyngd vävstol och återskapade varptråd för varptråd från originalen. Nu är den sista delen klar, och det skulle firas med musik och vikingatida middag.
Väven som kom på plats i fredags är gjord av Katharina Henriksson (th). Hon tackades av byalagets och Forngårdens representant Ulla Persson (tv).
Sedan blev det smaskig middag med korvar, rotsaker, bröd och honungssmör, kyckling, surkål och som avslutning rabarberkräm och grädde.
Tusen tack för att Jamtli fick vara med och fira denna högtidliga och glada kväll!

Min tjänstgöring på Historieland är slut och jag ägnar mig återigen åt viktigheter som till exempel Jämten 2013.
I dag var jag och Jamtlis fotograf Inga-Lill till Östra begravningsplatsen i Östersund. Med oss hade vi Tahar Khalfallah, som är ordförande i Östersunds muslimska förening. Tahar har skrivit en jättebra artikel om islam i Östersund och Jämtland - inte minst kring hur det går till när man välkomnar respektive tar farväl av sina familjemedlemmar. På Östra begravningsplatsen finns en del som är reserverad för muslimer, och den tog vi en bild på i dag. Det var fint och lite högtidligt.

Titta vilken härlig film från Jamtli Historieland som Östersunds-Postens tv-reporter har gjort! Som en liten tidsresa på drygt fem minuter.
Jättefint!

Särk: oblekt linne.
Livkjol: grönrandigt ylle.
Bälte: koskinn.
Huckle: kringhuvudplogg, valhänt knutet.
Kniv: på allmän plats.
Mobiltelefon: otidsenlig.

Nu är det min tur att ha Historielandsvecka, och precis som Torgärd är jag i Tingshuset 1824. Nu är klockan 12 och jag har en kort rast, så då passar jag på att uppdatera bloggen!
Det är perfekt Jamtliväder i dag (också), växlande molnighet och typ 17 grader. Som gjort för att strosa runt och uppleva alla olika miljöer, djur, programpunkter, vandringar och rollspel. Klockan 13.30 blir det gammeldags högmässa i kyrkan, med efterföljande tjatter på kyrkbacken. Jag kanske måste smita ifrån Tingshuset några minuter bara för att se det sociala spektaklet...
Annars helgar jag vilodagen med att öva läsning ur Nya testamentet. Jag fick nämligen underkänt i läsning vid senaste husförhöret.

Typiskt - jag missade precis dagens kanonspelning med Mr Andersson (t v). Svenskamerikanen som återvänt mitt under brinnande andra världskrig för att jobba som fältartist för de svenska beredskapssoldaterna.
I går och i dag har han varit hos rollkaraktären Sture Zetterström (t h) som är småbrukaren på Jamtlis Per Albin-torp.
Här har grabbarna precis tagit glasspaus. Men bara några minuter tidigare hade Mr Andersson (alltså Micke Mojo) och Sture Zetterström rivit av en livespelning med 1930-talsblues. Tydligen hade det ingått både trumsolon av herr Zetterström, och viss porslinskrossning. Och det missade jag. Fy bubblan för dålig timing;-)
Men Micke "Mojo" Nilsson har gjort succé som gästaktör - jag får glädja mig åt det istället!
Tack för att du ställde upp, Micke!

Ibland när man kommer ut på Jamtliområdet och vet att det är 800 personer inlösta, kan man komma på sig med att undra var alla är. Det kanske ser lite glest ut på torget, som är den första miljön man kommer ut i. Så vart har alla gått?
Till att börja med är Jamtli 11 hektar stort, så det går in ganska många besökare innan det börjar kännas trångt. För det andra bildas det lätt kluster. Folk går dit folk redan är. I år är många uppe i 1970-talet. Men andra är här. Flottningsleken borta vid Barnens Energilek - här kan man roa sig i många timmar! Det är så fint att se. Barn och vuxna leker och lär tillsammans. Precis som det ska vara på Jamtli.

Årets gästaktör på Jamtli Historieland blir Micke "Mojo" Nilsson!
Östersundssonen var juryns älskling och hela Sveriges bluesigaste rockröst i The Voice Sverige i TV4, där han slutade som tvåa.
I sommar har Mojo en hel del livespelningar runt om i landet. Men nu på torsdag och fredag, 12-13 juli, gör han en paus i turnerandet för att svida om till 1940-talskläder och rollspela på Per Albintorpet. Jag trooor att det kan bli så att det spelas en och annan låt även på Jamtli - att Mojo kanske rent av är en kringresande artist som underhåller inkallade soldater i beredskapstid.
Micke Mojo är faktiskt inte ny i historiska kläder. Han har arbetat som Jamtliaktör, men då har han mest varit på Östersunds torg 1895.
Att skifta över till 1942 blir nog inga problem för denna historiebitna man, som till vardags jobbar som SO-lärare på Ängsmogården i Torvalla.
Som teaser inför gästframträdandet bäddar jag in en rock-rökare från The Voice Sverige-finalen, där Micke och hans coach Ola Salo sjunger ihop. Varsågoda!

Den 12-13 juli är det dags för årets överraskning på Jamtli Historieland. Vem ska vara gästaktör?
De senaste åren har vi gästats av bland andra "Kingen" Karlsson och Mikael Tornving, som dykt upp och skådespelat i Macken 1956 respektive Östersunds torg 1895.
I år har gästaktören valt att skådespela på Per Albin-torpet 1942. I fredags var gästaktören, en reslig man för övrigt, på plats på Jamtlis textilrekvisita för att prova ut kläder och skor. Jag tog en liten bakifrån-bild för att ni ska få gissa vem det är :-)
Rätt svar i morgon tisdag!

Titta vad fint! (Jaja, jag vet att det blänker och så, ni får tänka bort det.)
Jamtlis 1970-talssatsning syns i ett skyltfönster i Kärnan, den kända gallerian i Östersund. Fönstret är resultatet av ett samarbete mellan Kärnan och Jamtli. Vi har lånat ut bilder och grejor från 1970-talsinsamlingen. Kärnan har stått för själva skyltningen, och passar på att påminna om sin och sina affärers historia som i många fall sträcker sig tillbaka till 1970-talet den också.

Minns ni i fredags?
Då var det faktiskt sol. Och en strålande show i Fem myror-parken, som alla dagar.
Varje dag kl 12.30 och 14.30 kan man se en föreställning med Jamtlis aktörer i rollerna som Magnus, Brasse och Eva. Showen ingår i museientrén. Och den får raving reviews! Både barn och vuxna går därifrån lite gladare än när de kom.
Har ni förresten sett att SVT börjat köra Fem myror i repris? Lördagar 18.00, bästa Bolibompa-tid. Och serien är verkligen bra. Man blir ju helt gråtmild av att se dessa (på den tiden) unga skådisar vara så fulländade i sin komik och pedagogik. Tio poäng.

Jag älskar OS.
Allra mest älskar jag all historia kring OS. Allt från de antika grekernas atlettävlingar (fatta att de drog igång 776 FÖRE Kr!) till dagens megaarrangemang.
Jag älskar att spelen inte bara är spel. De är prestation, men de är också symbolik och politik.
Minns hur USA och Sovjet bojkottade varandras OS under kalla kriget. Hur palestinska Svarta september dödade elva idrottare ur den israeliska truppen under OS i München 1972. Eller hur Juan Carlos blev hemskickad från Mexiko-OS 1968 efter att på prispallen ha höjt näven för färgades rättigheter i USA.
I prestationsväg har väl alla sina personliga favoritminnen. Mina är när Carolina Klüft hade lekstuga i sjukamp i Aten-OS 2004, och när Michael Johnson slog rekord och tog guld på 200 m i OS i Atlanta 1996. Jag hade aldrig sett någon springa som han, som ett lokomotiv.
Men mest älskar jag nog invigningarna. Världens största spektakel. För vad gör man, när pengar inte är ett problem? När man har en obegränsad budget att göra något oförglömligt, storslaget för. Vad GÖR man då? Det är den ultimata utmaningen för fantasin. Och det är en högtidsstund att se vad de har hittat på.

UNESCO har utsett 26 nya världsarv, varav 20 är kulturhistoriska. Det var kul att läsa listan: här blandas kinesiska Xanadu med födelsekyrkan i Betlehem och så - näst sist på listan - "Decorated Farmhouses of Hälsingland, Sweden".
Hälsingegårdarna fick sin världsarvsstatus som de har kämpat för så länge. Grattis till dem!
(Bilden lånad från halsingegardar.se)

Känner du för att ta en tur med en riktig folkabuss från 1970-talet?
Då har du chansen i sommar. Jamtlis flower power-buss gör svängar runt området både för- och eftermiddag.
I förmiddags när jag gick förbi, hoppade två glada tjejer på och åkte en bit med "Roffe" som sa att han skulle in till Oviken.

Begåvade människa!
Maria Olsson står och gör jättemålningar av Magnus, Brasse och Eva. De här ska pryda insidan av några dörrar i Fem myror-parken. Dörrarna står på vid gavel under dagen, och vi tänkte först inte på att det ställer vissa krav på hur just insidorna av dörrarna ser ut.
- Jag hoppas jag blir klar med Eva i dag, sa Maria Olsson när jag hälsade på i attributverkstaden före lunch.
- Jaha, när började du?
- I går...
Suck.
Jag skulle inte få till en Eva om jag så höll på i tusen år. Vilken tur att det finns andra som har talang.

Det här passet är en säsongsnyhet på Jamtli.
Det blir liksom lättare att greppa tidsresandet om man kan stämpla in i Jamtlis olika årtal: 1785, 1895, 1942, 1956 och 1975. Själva stämplarna sitter vid informationstavlorna där man kan läsa om respektive årtal, innan man går in i miljön.
Inte tänkte vi att folk skulle förstöra informationstavlorna genom att stämpla på dem istället för i passet. Himla dumt. En del ytor som är laminerade med plast går att rengöra med rödsprit - det la jag en timme på i morse men hann ändå inte alla. Men de här fina originalmålningarna av Johanna Lönneborg är svårare att rengöra. Stämpelfärgen sitter som berget. Ni ser små svarta märken exempelvis på och under mannen med hatten som ligger och sover.

I dag är sista dagen att anmäla sig till jämt-trönderska historiedagarna 17-19 augusti 2012.
Årets tema är språk och dialekter. Det kommer att handla om jämtska, trönderska och samiska ur ett historiskt perspektiv och också om hur språken/dialekterna ska bevaras och användas i framtiden.
Jämt-trönderska historiedagarna arrangeras vartannat år, växelvis i Norge och Sverige. I år är det svenskarna som står för värdskapet, och hela klabbemanget äger rum på Birka folkhögskola i Ås. Jag måste säga att det var extremt prisvärt dessutom: mat, boende, föreläsningar och utflykter för 950 kr (!).
Slå till!