Så här blev den efteråt.

Det är inte alltid man ser någon större skillnad före och efter en konservering, det är inte heller meningen. När det gäller museiföremålen gör man minsta möjliga, ofta bara en bättre förvaring eller stöd vid utställning. Det vi gör syftar ju i första hand till att hejda ett förfall, och estetiska hänsyn kommer i andra hand.

Nu lämnar jag över till Kerstin Ellert som ska blogga från arkivet.
Tack för mig!

Jaha, sista inlägget från undertecknad för denna gång.
Ni får klara er utan bilder på gröna hav denna gång, däremot blir det en detalj av himmel och vatten före och efter retusch.

När jag har simmat färdigt i det gröna havet väntar närmast en brudslöja (inte min), en byrå av tändstickor samt vård och underhållsplaner i sex kyrkor.

Såhär ser mitt synfält ut ett par dagar framöver. Jag kommer se mönstret när jag blundar, höra dammsugaren när det är tyst, känna doften av damm och ylle när jag äter...
Tur att grönt är vackert.

Annat innehåll denna Julia Caesars födelsedag har varit examination av en skallig uggla, full med skal efter ängrar. Just de här hade kalasat på själva skinnet, så fjädrarna låg på sin plats utan fäste. Tills nån petade på dem. INTE vackert.
Hittar ni något misstänkt hemma: in i frysen bums! Och eftersom ängrar o andra skadedjur äter där det är störst näringsinnehåll så är gamla såsfläckar på ugglor eller favortittröjor ingen bra grej att samla på.

Har ni någon gång varit i Domsalen på Rådhuset? Där hänger det sedan ungefär 100 år sju gardinlängder i ylle, tillverkade av Jämtslöjd.

Dammsuga 7x3,5 meter gardiner är kanske inte så rockn'roll, men några små revor finns det allt att laga! Vidare ska de få infärgade omtag, för att undvika mer slitage.

Det där med att fodra gardiner och ha någon form av extra solskydd är faktiskt inte så dumt, särskilt om det är mormors hemvävda favvogardiner man har. Eller något jättejättedyrt som synts i Sköna Hem...

Konservatorer är som bekant lite rädda för solljus.

Varelsen på bilden är en tvättbjörn som varit utställd här (såg ni honom i den lilla kofferten?), och snart ska han få åka hem till Naturhistoriska Riksmuseet.
Innan dess ska han få tillbringa ett par dagar i frysen och begrunda sina synder... Fast egentligen är det konservatorn som ska bli säker på att det inte följer med små fripassagerare till Stockholm!

Vi använder en laboratoriefrys som går ner till -45, men har man tex ullgarn eller annat hemma som verkar misstänkt livat så går det bra med en vanlig frys eller utomhus. Det ska vara ordentligt kallt, under -20, plasta in, tryck ut allt luft och frys ett par dagar. Ta gärna upp, tina och gör om processen efter någon vecka.
Bästa boten är förstås att ha koll på sina saker - titta igenom den där garnkorgen emellanåt...

Tja, vad gör man egentligen på dagarna?

Någonstans hörde jag att man ska vara glad om man jobbat effektivt 60% av sin tid, själv är jag glad om jag jobbar praktiskt 40% av tiden...
Resten då?

Åtgärdsförslag
Skadeinventeringar
Rapporter
Vård och underhållsplaner
Blanketter
Läser mikrobiologi
Rådgivning
Dokumentation
Antikvarisk kontroll
Ekonomi och planering
Möten...

Summa summarum: man får inte vara allergisk mot pappersbuntar.

Damen på bilden heter Moa, och konstnären är Emil Näsvall.
Moa har suttit utanför gamla museibyggnaden och vakat över oss i många år, men en natt i höstas var det någon som hjälpte henne ned från sin piedestal.
I det här fallet blir det en kollega som är specialiserad på sten och puts som får ta sig an jobbet. Jag har skickat bilder och beskrivning så får vi se vad doktorn säger. Hoppas att hon kan få sitta på sin plats igen, åtminstone undertecknad saknar henne.

Eftersom en konservator helst ska jobba för att göra sig själv arbetslös, så ska jag under denna tid komma med några enkla tips i vardagen.
Vi vill givetvis inte bli HELT arbetslösa, men en skada kan helt enkelt aldrig göras ogjord...

Så, du fick alltså en tavla av morbror Lasse? Kolla att den sitter stadigt i ramen, att öglor till upphängningen sitter fast och byt ut eventuella snören/ståltrådar mot en tavelwire.
En ordentlig infästning i väggen är ju också bra (spik i gipsplatta gills inte. Inte ens handsmidd spik som är så snyggt.)

Vips, så har vi minimerat risken för små fadäser som hålet på bilden.

Då var det dags för ett par veckors bloggande!
Jag som ska berätta lite för er min vardag här på Jamtli heter Sofia Carlsson, och är konservator. Till vardags sitter jag på Havremagasinet, men de första dagarna efter julledigheten tillbringades med att riva utställningen Textila Skatter. På bilden syns undertecknad samt Marie-Louise Franzén från Historiska Museet när vi tar ned Marby-listen. Lite sorgligt att packa ned dessa fantastiska föremål, och jag hoppas att ni alla fick tillfälle att se dem live!