Amanda och Anders säger adjö och lämnar över bloggen till Magnus. Vi har haft kul och hoppas att ni uppskattat våra inlägg. Hoppas även att ni fått veta lite mer om den arkeologiska vardagen på Jamtli. Att vara museiarkeolog är varierat och fullbokat och vi täcker ett stort område, både kronologiskt och geografiskt. Det är antagligen en del av tjusningen med jobbet om man tänker efter (förutsatt att man gillar sådant förstås). Blir er arkeologiabstinens för svår så kan ni trösta er med att i augusti nästa år kommer två andra arkeologer, Anna och Karl-Johan, att blogga vidare.

Just nu håller jag på att läsa den här boken, "Nordiska gudinnor - nytolkningar av den förkristna mytologin" av Britt-Mari Näsström. Den handlar om hur göticismen och nationalromantiken har präglat den bild som vi idag har av gudinnorna i nordisk mytologi och om hur Näsström (och andra nutida religionshistoriker) tolkar källorna. Mycket intressant!
Såhär skriver hon om Esaias Tegnér, Viktor Rydberg och Richard Wagner: ”Tillsammans utgör de tre mytmarodörer som genom att förtiga eller rent av kassera de källor där gudinnorna uppträder skapade en nordisk gudalära om män och för män. Deras konstnärliga kraft hjälpte dem att vidareförmedla en bild av den fornnordiska mytologin i människors medvetande som inga religionshistoriker i världen kan rå på.”
Det stämmer onekligen att bilden av vikingatidens människor och mytologi ofta präglas av ett manligt perspektiv i populärkultur och litteratur (och ibland t.o.m. på museer). Man kanske skulle ta och skriva ett epos i stil med Tegnérs ”Frithiofs saga”, fast i feministisk anda. Men jag vet inte riktigt om jag orkar, eller om jag har tillräcklig konstnärlig kraft. Dessutom skulle nog jag också kallas mytmarodör i så fall…

Britt-Mari Näsström, som är professor i religionshistoria vid Göteborgs universitet, kommer för övrigt till Jamtli söndag 31/10, kl 15. Då ska hon prata på temat ”Mellan asagudarna och Vite Krist”. Missa inte!

Tidigare i sommar var jag, Anders och Björn, arkeolog på Länsstyrelsen, i norra Jämtlands fjällvärld och undersökte en samisk offerplats (bilden). Det var en väldigt vacker och speciell plats, men dessvärre översållad med mygg och broms. Men det kan man ju leva med!
Offerplatsen ligger i närheten av en samisk klippgrav – förmodligen från sen medeltid – som undersöktes på 1980-talet. Sedan dess har det så gott som intakta skelettet legat i Jamtlis magasin, men nu kommer det att återbegravas på ursprungsplatsen i samarbete med Ohredahke sameby.
En viktig aspekt av detta är det forskningsvärde som skelettet i sig har. Genom det kan vi lära oss mer om samisk historia, något som verkligen behövs. Innan återbegravningen sker ska därför skelettet genomgå en mängd analyser och i förra veckan transporterades det med kurir till Lunds universitet. Vi kommer att få veta personens kön och ålder och mycket annat om hans/hennes liv. T.ex. kan man genom isotopanalys av en tand ta reda på ungefär var personen har levat under olika tidpunkter i livet.
Vi vill också lära oss mer om platsen för klippgraven och det var därför som vi grävde ut den närliggande offerplatsen. Den består av en liten stenanläggning med offrade ben, förmodligen från en renkalv. Framför allt vill vi veta hur begravningen och offret förhåller sig till varandra tidsmässigt.
Det ska verkligen bli spännande att få resultaten av alla analyser!

Jo, jag och fyra personer till, varav en på bilden (mannen till höger), har varit och tittat på Rogens naturreservat i sydvästra Härjedalen. Länsstyrelsen har ett projekt tillsammans med sina norska kollegor som går ut på att sätta upp informationsskyltar och dito centraler på både svensk och norsk sida. Det kommer även bli en egen hemsida med all möjlig info till besökare. Rogen är ett paradis för en arkeolog. Storblockigt och bitvis mycket svårt att ta sig fram och en typisk fjällsjö som snabbt blåser upp. Här och där finns små partier med sand och bekvämare mark och där finns det hur mycket stenålderslämningar som helst, de äldsta gissningsvis 8 000 år gamla. Ett undantag finns, i ett otillgängligt stenskravel har stenåldersmänniskorna rensat upp en mindre yta, lagom för en hydda. Resterna efter deras redskapstillverkning ligger direkt på backen. Allt detta är förstås otroligt fascinerande men samtidigt är fornlämningarna väldigt känsliga. Rogen är turisttätt och vet folk inte vad de har under fötterna när de slår upp tältet kan tusenårig historia försvinna. Det var bland annat en av de saker vi funderade på: Att kombinera turister och fornlämningar på bästa sätt. I området finns även fångstgropar, gravar, en hällmålning, en STF-stuga och paddelvatten. Kan varmt rekommenderas.

Nedan är en liten film om hällmålningar som Karl-Johan och MiQ Bohlin, utställningstekniker på Jamtli, gjorde för något år sedan.
När du har sett filmen tycker jag att du ska besöka en hällmålning på riktigt! Det är verkligen fascinerande att studera den över 5000 år gamla färgen. Länken nedan går till en broschyr information och en karta över var du kan hitta hällmålningar och -ristningar.
För övrigt så är arkeologerna inte så säkra på varför man gjorde hällbilder och vad de symboliserar, så det är fritt fram för tolkningar. Förslag, någon?

Just nu är det vikingamarknad på Jamtli och jag figurerar som hövding, dvs det är min mark som jag upplåtit till marknaden. I morgon blir det ting eftersom en av vikingarna anklagat en av köpmännen för stöld och köpmannens släkting har skrikit okvädingsord och sen började de gruffa och skulle slåss och allt möjligt. Och givetvis är det min sak att hålla i tinget och på något vis döma vad som är rätt och fel. Titta på tv4 play (länk nedan) så får ni sen en liten filmsnutt från fredagen om ni inte hade möjlighet att vara här. Annars är hela hemsidan full med bilder på vikingar så jag visar min ena fot istället. Mina egna vikingaskor hade möglat och luktade både ruttet och härsket så jag fick låna ett par nya skor som helt omotiverat hade beteckningen storlek 43. Storlek 40 kanske hade varit närmare sanningen så det mest troliga är att jag på måndag går med blånaglar, om jag har några kvar vill säga.

Vid inventeringen igår hittade jag mina första fornlämningar - två fångstgropar! Jag har ju hittat några lämningar tidigare - sentida husgrunder och fossil (gammal) åker - men de räknas inte som fasta fornlämningar med skydd i kulturminneslagen. Det gör däremot fångstgropar, så det var såklart extra kul när jag fick syn på den första gropen, som jag står i på bilden. (Det var faktiskt tillräckligt kul för att jag skulle bjuda skogsfåglarna på ett litet glädjeskutt eller två.)
Igår övervägde helt klart plussen, trots att jag snubblade och stukade tummen (dock inte i samband med glädjeskuttandet). Det var fint väder, hyfsat lätt att gå och jag fick äta lunch. Mot slutet av dagen tog jag med mig Karl-Johan till groparna så att han kunde granska min beskrivning och inprickning av dem. Det gick fint, och redan nu är de faktiskt registrerade i Fornminnesregistret.
För den som inte redan känner till det kan jag tipsa om att det går att söka i detta spännande register på nätet, via Riksantikvarieämbetets tjänst Fornsök. Länken här nere går till den första gropen som jag hittade (den andra ligger ca 100 m norrut).

Den här veckan fick jag också följa med på inventering inför kraftledningar i Moskogen. Kul att komma ut i fält några dar, tänkte jag glatt. Det är kul, men ibland har skogen sina sidor... Här är en lista över några plus och minus med gårdagen:
+ Jag hittade två fina husgrunder! Förmodligen en stuga för skogsarbetare och ett stall. (Det låter kanske inte som så mycket, men de andra hittade bara älgar i förra veckan.)
- Det satt en bom för vägen som Karl-Johan skulle köra för att möta mig vid lunchtid. Så jag fick lov att fortsätta resten av dagen utan mat och vatten.
+ Blåbär, lingon, hjortron och smultron. En trevlig liten bäck med kallt vatten (se gruppfoto på mig och bäcken här intill).
- Terrängen bestod till stora delar av contorta-planteringar och sly, vilket gjorde att jag såg ca 2 m framför mig.
+ Det är sällan man får tillfälle att bli glad över att komma fram till en myr!
- Jag snubblade och gjorde en repa på Anders dators skärm (förlåt!).
+ Fyra rovfåglar som flög ovanför mig på nära håll.
- Rovfåglarnas bo låg precis vid den planerade kraftledningen.
+ Jag gjorde nog av med jäkligt mycket kalorier.
- När jag kom hem var jag så ledbruten att en pizza kändes motiverad. (Tveksamt minus. Kan vara plus, beroende på inställning.)

Ja, vad tycker ni? Överväger plus eller minus?

Karl-Johan är ju som nämnts inte bara arkeolog utan även grävmaskinist. Nu har han även lyckats med något som alla fornminnesinventerande arkeologer förr eller senare råkar ut för. Nämligen att köra fast med bilen. När vi jobbar är vi ofta ute på skruttiga skogsbilvägar och genar över gamla grustag så att fastna någonstans där ingen ser en är en kalkylerad risk, trots fyrhjulsdrift över hela bilen. Den här gången tog det cirka en timma av ilska, svett och tjurskallighet innan vi kom loss. Hur illa det än kan se ut så kommer man faktiskt alltid loss. Även om man kan behöva ett bad efteråt, och en sen lunch.

Just nu håller vi på att inventera och registrera fornlämningar i Moskogen vid Undersåker. Orsaken är förstås de vindkraftverk som planeras i området. Att känna till och ta hänsyn till fornlämningar och andra spår efter människans verksamhet är en del i planeringsarbetet så vi är ofta ute nu och tittar på marker där vindkraftverk och kraftledningar planeras. Den här dagen märkte vi upp några fångstgropar och träffade två älgar. Det var en fyrataggare som i sällskap med en kviga mumsade rallarros på ett hygge. Först när jag var på 70 meters håll märkte de mig och lunkade lugnt och fint iväg.

Jag älskar kartor. Till exempel är ju satellitbilderna på Google Maps helt fantastiska. Tänk att man kan sitta här i Östersund och zooma in på en fotbollsplan i en småstad i Angola eller ett ensligt jordbruk i bergen i Kazakstan.
Men ännu bättre blir det när kartorna är gamla och visar landskap som de såg ut för flera hundra år sedan. På Lantmäteriets internettjänst Historiska Kartor finns över en miljon scannade lantmäterikartor från 1600-talet och framåt. Där kan man söka efter kartor antingen genom att skriva in by- eller sockennamn mm, eller att leta sig fram i en kartbild och söka inom ett område.
Vi använder den här tjänsten vid i stort sett alla jobb vi gör. Om vi ska göra en utredning av ett område är det värdefullt att veta hur marken har använts tidigare. Ibland får vi också tips om var det kan finnas fornlämningar. Eftersom kartorna är copyright-skyddade så kan jag inte lägga ut någon exempelbild, men särskilt de äldre är ofta så fina, med färgglada små detaljer, att man blir alldeles glad. Prova själv!

Idag var jag en sväng till Offerdals kyrka för att diskutera avlopp och infiltrationsanläggningar. Avloppet till toaletterna i kyrkan är inte i bästa skick och det behövs lite grävningsarbeten för att fixa det hela. Den första kyrkan på platsen byggdes kanske så tidigt som på 1100-talet, 1200-tal är i alla fall rätt säkert. Det betyder att om man gräver intill kyrkan kan det finnas spår efter den byggarbetsplats som användes den gången. Däremot tror jag inte att det finns några glömda gravar på just den här sidan av kyrkan. Nu löste det sig att så att det inte blir några större schaktningar i backen utan det läggs ner ett rör som ansluter till en annan infiltration längre bort. Så är det ganska ofta. Om man träffas och resonerar lite brukar det mesta lösa sig så att eventuella fornlämningar lämnas orörda och det blir en praktisk lösning för samtliga inblandande. Om det finns någon medeltida byggarbetsplats vid Offerdals kyrka får någon annan ta reda på.

I maj var jag och Karl-Johan och jobbade i Billsta, Hackås. Bergs kommun planerar att sälja tomter för bebyggelse där och Länsstyrelsen beslutade då att en arkeologisk utredning behövdes, med tanke på Hackåsbygdens långa kulturhistoria.
Syftet med sådana här utredningar, som vi gör ganska ofta, är att ta reda på om det finns några fornlämningar i området som inte är synliga ovan jord. Det gör man lättast genom att dra schakt med grävmaskin. Nu råkar det vara så att Karl-Johan inte bara är arkeolog, han kan dessutom köra grävmaskin (och tycker att det är skitkul). En ganska praktisk kombination. Den här gången hittade vi ingenting vid grävningen, men vi registrerade i alla fall en gårdstomt från 1700-talet i närheten.
Idag har jag skrivit färdigt rapporten över utredningen. Den blev av förståeliga skäl inte särskilt lång och ganska tråkig. Om några dar kanske jag lägger ut den som pdf på vår sida med rapporter, så kan du skriva ut den om du vill läsa något annat än telefonkatalogen när du ska sova.

I två dagar har vi varit utanför Bräcke och letat fornlämningar. Vid Sösjö och Bröckling planeras det för vindkraft och ett av våra jobb är att se till att inga fornlämningar eller andra spår efter gamla tider förstörs. Den här gången fann vi en gammal fäbodvall, kolbottnar och grunden efter en huggarkoja. Det är den som är på bilden och alla granarna växer inuti husgrunden. Gissningsvis användes huset för åtminstone hundra år sedan, en av granarna var nämligen riktigt kraftig. Eftersom vi är med ganska tidigt i planeringen av vindkraftparken är det sällan något problem att anpassa kraftverk och tillfartsvägar så att de lämningar vi hittar får vara kvar. Om det sen blir några vindkraftverk över huvud taget är en betydligt mer omfattande process. Det är många intressen som ska tillgodoses innan det är dags att börja bygga.

En del i vårt arbete är fornminnesinformation. Det kan t.ex. vara att producera och underhålla skyltar, ofta på uppdrag av Länsstyrelsen i Jämtlands län. Just nu håller vi på med att inventera de skyltar i länet som Jamtli och Länsstyrelsen har satt upp under årens gång (dvs från 70-talet och framåt), för att se vilket skick de är i.
Idag tog jag en sväng upp till Lit och Häggenås för att spana på skyltar. Det första jag möttes av var den här sorgliga synen vid ett fångstgropssystem utanför Husås. Skylten står på kanten till en fångstgrop som börjar växa igen med sly. Tyvärr ser det ut såhär på många ställen, men anledningen till att vi gör inventeringen är såklart att man ska kunna ta ställning till vilka skyltar som behöver bytas ut. Som den här.

Idag gick jag och hälsade på Mor Stina på gästgiveriet i Tingshuset. Jag skulle fråga henne hur man fyller i några blanketter. Det råkar nämligen vara Anna, en av Jamtlis arkeologer, som för tillfället har ryckt in som aktör på Historieland. Själv var jag pigan Ursula på Hackåsgården för några år sedan och jag undrar om inte Anders har varit dräng på nån gård en gång i tiden. Nu undrar jag bara om det kanske ändå är trevligare att nysta garn i solen än att sitta på kontoret och fundera på hur man fyller i blanketter.

På Jamtli har vi en myskoxskalle utställd. Den hittades i ett grustag utanför Ås för snart 40 år sedan och gissningsvis är den runt 40 000 år gammal. Då var det värmebölja i Europa och inlandsisens kilometertjocka istäcke tog en paus på några 10 000 år. Tydligen betade både myskoxe och mammut i länet på den tiden, och kanske fanns det också människor här. Dateringen på myskoxen är lite osäker och nu har en dansk specialist på grönländska myskoxar hört av sig om att få datera Jamtlis myskoxe. Självfallet tackar vi och tar emot ett sådant erbjudande. Framåt jul borde vi veta mer om de härjedalska myskoxarnas avlägsna släktingar. Ett födelsedagskalas kanske vore lämpligt?

... Jamtlis arkeologer! Från vänster ser du Anders Hansson, Anna Engman, Karl-Johan Olofsson och mig, Amanda Jönsson.
Vi är alltså fyra heltidsanställda året runt, men ibland får vi ta hjälp av några fler under fältsäsongen.
Besök gärna vår egen sida här på Jamtlis hemsida! Där står det lite mer om vad vi pysslar med. Sidan brukar vanligtvis inte få riktigt lika många besök som bloggen, så ni kan väl hjälpa oss med statistiken...

För ovanlighetens skull har några av arkeologerna haft sommarsemester och återvänder nu i dag. Dagen kommer därför att ägnas åt att finna en strategi för det fortsatta fältarbetet. Det planeras vindkraft, nya elledningar och skidbackar lite varstans i länet. Och i de flesta fall ska det vara en arkeolog ute i förväg och kolla så att inga fornlämningar kommer till skada. En del är redan gjort men utearbetet tar nog slut först när snön kommer. Lite annorlunda i år var en arkeologikurs vi hade på Birka folkhögskola. Mycket uppskattat så vi kör den även nästa år. Annorlunda var det också att dokumentera hur den härjedalska maträtten gravfisk görs. Mer om det får ni läsa i nästa årsbok av Jämten.