SÖNDAGEN DEN 28 FEBRUARI 2010
Kroppskultur
Av all kulturhistoria älskar jag kroppens kulturhistoria allra mest. Hur människan genom tiderna har förhållit sig till sin kropp, tuktat och trimmat, är så fascinerande.
För en månad sedan hade vi ett 12-timmars flygstopp i Los Angeles. Vi tog bussen in till stan och gick raka vägen ner till Venice Beach. Här finns dagens version av Muscle Beach, en utomhusanläggning för kroppsbyggare som utgjorde bodybuildingens vagga på 1930-talet. För min egen del är det så här nära en pilgrimsresa jag kan komma.
Förutom utomhus-gymet har staden Los Angeles byggt upp fenomenala anläggningar för spontanidrott längs den här långa, långa stranden. Det finns stora betonglandskap för skateboardåkare, höga betongbås för squash och så förstås basketplaner som liksom allt annat är lite primitivt men står emot väder, vind och vandalisering.
När vi gick runt där kom jag att tänka på Vinterstaden och Badhusparken. Och jag tänkte att hur bra det än är med fest och galej, så är det möjligheterna till spontanidrott och utevistelse som är det fina med alltihop.
När jag flyttade till Östersund 1997 och fick en fin broschyr där det stod att man kunde åka skridskor till wienervals i badhusparken, lägga skorna i en värmelåda under tiden och sluta med att grilla en korv över kommunala eldar - varje kväll! - det var då jag förstod att jag hamnat i rätt stad.
Så kommuner, landet över! Fortsätt att stödja föreningsidrotten, men kom ihåg att stora delar av folkhälsan sköter vi svenskar själva. Ett litet grillfat här och ett gratis skidspår där är väl investerade pengar.
För en månad sedan hade vi ett 12-timmars flygstopp i Los Angeles. Vi tog bussen in till stan och gick raka vägen ner till Venice Beach. Här finns dagens version av Muscle Beach, en utomhusanläggning för kroppsbyggare som utgjorde bodybuildingens vagga på 1930-talet. För min egen del är det så här nära en pilgrimsresa jag kan komma.
Förutom utomhus-gymet har staden Los Angeles byggt upp fenomenala anläggningar för spontanidrott längs den här långa, långa stranden. Det finns stora betonglandskap för skateboardåkare, höga betongbås för squash och så förstås basketplaner som liksom allt annat är lite primitivt men står emot väder, vind och vandalisering.
När vi gick runt där kom jag att tänka på Vinterstaden och Badhusparken. Och jag tänkte att hur bra det än är med fest och galej, så är det möjligheterna till spontanidrott och utevistelse som är det fina med alltihop.
När jag flyttade till Östersund 1997 och fick en fin broschyr där det stod att man kunde åka skridskor till wienervals i badhusparken, lägga skorna i en värmelåda under tiden och sluta med att grilla en korv över kommunala eldar - varje kväll! - det var då jag förstod att jag hamnat i rätt stad.
Så kommuner, landet över! Fortsätt att stödja föreningsidrotten, men kom ihåg att stora delar av folkhälsan sköter vi svenskar själva. Ett litet grillfat här och ett gratis skidspår där är väl investerade pengar.
FREDAGEN DEN 26 FEBRUARI 2010
Ingegerd Möller
I dag var det personalvisning av Ingegerd Möllers konstutställning "I naturens rum".
När vi har en ny utställning på gång brukar vi försöka ha en personalvisning så att alla ska känna sig uppdaterade.
Om det är en konstutställning är det inte alltid konstnären kan medverka, men i dag var den roliga, inspirerande och coola Ingegerd Möller den som berättade om sina verk och sitt liv. Först intervjuades hon av Jamtlis 1:e antikvarie Sten Gauffin, sedan visade Ingegerd själv några av sina favoritverk, som till exempel mosströjan på bilden.
Klockan 13, lördag den 27 februari, finns möjlighet för alla att höra Ingegerd berätta om sitt skapande. Passa på! (Efter dagens visning ville i alla fall hälften av personalen springa raka vägen hem och börja virka och måla själva.)
När vi har en ny utställning på gång brukar vi försöka ha en personalvisning så att alla ska känna sig uppdaterade.
Om det är en konstutställning är det inte alltid konstnären kan medverka, men i dag var den roliga, inspirerande och coola Ingegerd Möller den som berättade om sina verk och sitt liv. Först intervjuades hon av Jamtlis 1:e antikvarie Sten Gauffin, sedan visade Ingegerd själv några av sina favoritverk, som till exempel mosströjan på bilden.
Klockan 13, lördag den 27 februari, finns möjlighet för alla att höra Ingegerd berätta om sitt skapande. Passa på! (Efter dagens visning ville i alla fall hälften av personalen springa raka vägen hem och börja virka och måla själva.)
TORSDAGEN DEN 25 FEBRUARI 2010
Rötter och fötter
Evin Cetin heter en tjej som kandiderar till riksdagen för (S). I måndagens Expressen skrev hon en jättefin betraktelse över hur hennes barndom motiverat henne att bli politiker och kämpa för barns rättigheter.
Så slutar hon med några rader av Edna Eriksson, rader som alltid gör mig så illa till mods.
"Människan har inte rötter. Hon har fötter. Så sluta fråga mig varifrån jag kommer. Fråga mig vart jag är på väg."
Jag förstår varför detta har blivit ett populärt citat i mångfaldskretsar. Att se en människa för vad hon är, intressera sig för henne här och nu - det ställer jag helt upp på.
Men att människan helt skulle sakna rötter? Och att vår bakgrund är ointressant? Att det är oförskämt att fråga en ny vän om varifrån hon kommer?
Ur den aspekten vittnar dikten om en väldig undervärdering av historia, berättelser, narration.
Förra året hade Jamtli en utställning som hette "Skapa din egen historia". Budskapet var att vi alla skapar våra egna bilder av det förflutna. Du och jag tar säkert upp helt olika saker om någon frågar oss hur Sverige såg ut på 1800-talet, eller vad som hände under andra världskriget.
Vi skapar också historien om oss själva. Det som hänt oss formerar sig sakta till minnen, meningar, betydelsefulla förlopp - vi tycker oss se att det ena lett till det andra. Vi identifierar händelser som format oss till dem vi är.
Är det ointressant?
Vad tycker du?
P.S. "Jag tål kritik", som alla insändare slutade i spalten Barnombudsmannen i Expressen på 1980-talet.
Så slutar hon med några rader av Edna Eriksson, rader som alltid gör mig så illa till mods.
"Människan har inte rötter. Hon har fötter. Så sluta fråga mig varifrån jag kommer. Fråga mig vart jag är på väg."
Jag förstår varför detta har blivit ett populärt citat i mångfaldskretsar. Att se en människa för vad hon är, intressera sig för henne här och nu - det ställer jag helt upp på.
Men att människan helt skulle sakna rötter? Och att vår bakgrund är ointressant? Att det är oförskämt att fråga en ny vän om varifrån hon kommer?
Ur den aspekten vittnar dikten om en väldig undervärdering av historia, berättelser, narration.
Förra året hade Jamtli en utställning som hette "Skapa din egen historia". Budskapet var att vi alla skapar våra egna bilder av det förflutna. Du och jag tar säkert upp helt olika saker om någon frågar oss hur Sverige såg ut på 1800-talet, eller vad som hände under andra världskriget.
Vi skapar också historien om oss själva. Det som hänt oss formerar sig sakta till minnen, meningar, betydelsefulla förlopp - vi tycker oss se att det ena lett till det andra. Vi identifierar händelser som format oss till dem vi är.
Är det ointressant?
Vad tycker du?
P.S. "Jag tål kritik", som alla insändare slutade i spalten Barnombudsmannen i Expressen på 1980-talet.
Kommentera här (3 kommentarer)
TORSDAGEN DEN 25 FEBRUARI 2010
Umbrella
Rihannas monsterhit Umbrella har gett upphov till en hel radda covers. I morse på väg till jobbet spelade P3 metal-versionen, som gjorts av bandet Lillasyster från Göteborg. Tung och bra!
Min favorit är dock rockabillyversionen. Tyska bandet The Baseballs har spelat in både låt och video i snyggaste 1950-talsstil. Om du så bara gör ett klick i dag, gör det här! Du kommer att vara glad resten av dagen.
Min favorit är dock rockabillyversionen. Tyska bandet The Baseballs har spelat in både låt och video i snyggaste 1950-talsstil. Om du så bara gör ett klick i dag, gör det här! Du kommer att vara glad resten av dagen.
Inlägget redigerades den 25 februari 2010, kl. 07:55
Kommentera här (1 kommentar)
ONSDAGEN DEN 24 FEBRUARI 2010
Själva tårtan
För att göra själva den hysteriska tårtan bakade jag två tårtbottnar, putsade den ena så att den blev lagom stor att ställa ovanpå den andra, och fyllde dem med hemgjord vaniljkräm och jordgubbsgrädde.
Sedan gjorde jag en smörkräm där man först ska koka en sockerlag, sedan vispa ner den i hård äggvita i typ 15 minuter tills allt har svalnat, och slutligen vispa ner rumstempererat smör.
Efter det ska man färga smörkrämen så att den blir i fallande ordning himmelsblå, trädgrön och lite savanngul och -orange. Och så på med djuren.
Inget av det här är min egen idé. Allt är knyckt ur en hysterisk bakbok som heter The Whimsical Bakehouse, skriven av Liv och Kaye Hansen som har ett tårtbageri i New York.
Sedan gjorde jag en smörkräm där man först ska koka en sockerlag, sedan vispa ner den i hård äggvita i typ 15 minuter tills allt har svalnat, och slutligen vispa ner rumstempererat smör.
Efter det ska man färga smörkrämen så att den blir i fallande ordning himmelsblå, trädgrön och lite savanngul och -orange. Och så på med djuren.
Inget av det här är min egen idé. Allt är knyckt ur en hysterisk bakbok som heter The Whimsical Bakehouse, skriven av Liv och Kaye Hansen som har ett tårtbageri i New York.
Inlägget redigerades den 25 februari 2010, kl. 08:00
Kommentera här (1 kommentar)
ONSDAGEN DEN 24 FEBRUARI 2010
Vinterland!
Ni har väl inte missat att det är världens aktivitetshelg på Jamtli 27-28 februari?
Jamtli Vinterland, som tidigare varit utspritt över flera veckor, har kokats ner till en intensiv tvådagarsupplevelse.
Jag är mest sugen att besöka Tingshuset, där vi både visar historiskt rollspel OCH serverar gammeldags gästgiveri-mat som lagas av Restaurang Hov. Det har vi aldrig gjort förr!
Vi har rollspelande aktörer i utställningarna inomhus också. Ta chansen att prata en stund med Salvador Dalí, eller en viking, välj själv!
Om vädret blir fint, och det tror jag, kan du ta med skidorna och åka ett litet fint spår genom Jamtliområdet. I slutet av spåret ligger Café Slalom där du kan fika. De 50 första skidåkande barnen får en gratis semla!
Gratis är också slädturerna, hela helgen.
Läs mer på Jamtlis förstasida!
Jamtli Vinterland, som tidigare varit utspritt över flera veckor, har kokats ner till en intensiv tvådagarsupplevelse.
Jag är mest sugen att besöka Tingshuset, där vi både visar historiskt rollspel OCH serverar gammeldags gästgiveri-mat som lagas av Restaurang Hov. Det har vi aldrig gjort förr!
Vi har rollspelande aktörer i utställningarna inomhus också. Ta chansen att prata en stund med Salvador Dalí, eller en viking, välj själv!
Om vädret blir fint, och det tror jag, kan du ta med skidorna och åka ett litet fint spår genom Jamtliområdet. I slutet av spåret ligger Café Slalom där du kan fika. De 50 första skidåkande barnen får en gratis semla!
Gratis är också slädturerna, hela helgen.
Läs mer på Jamtlis förstasida!
Inlägget redigerades den 24 februari 2010, kl. 16:18
TISDAGEN DEN 23 FEBRUARI 2010
Djur mé choklad i, del 1
Ja, Stellas girafftårta, alltså.
Medan Hellner och Olsson kämpade till sig sina skidmedaljer stod jag i köket och gjorde chokladdjuren som skulle vara tårtans dekoration.
Först tog jag mörk choklad och spritsade ut djurens konturer på ett bakplåtspapper. För äkta savannkänsla spritsade jag ut några träd också.
Det går ju bra att skissa figurerna i blyerts först, men då måste man vända på bakplåtspapperet innan man börjar spritsa så att inte blyertsen kommer med i chokladen.
Medan Hellner och Olsson kämpade till sig sina skidmedaljer stod jag i köket och gjorde chokladdjuren som skulle vara tårtans dekoration.
Först tog jag mörk choklad och spritsade ut djurens konturer på ett bakplåtspapper. För äkta savannkänsla spritsade jag ut några träd också.
Det går ju bra att skissa figurerna i blyerts först, men då måste man vända på bakplåtspapperet innan man börjar spritsa så att inte blyertsen kommer med i chokladen.
Kommentera här (1 kommentar)
TISDAGEN DEN 23 FEBRUARI 2010
Djur mé choklad i, del 2
Sedan börjar det trixiga.
Färga vit choklad i olika färger och dutta på. Färga försiktigt! Om man tar för mycket färg på en gång, stelnar chokladen till en klump och är bara att slänga.
Det är fint att göra flera olika färger i samma djur. Jag gjorde en grå mule till zebran, rosiga kinder till giraffen och en flammande man till lejonet. Så fick de färgerna stelna.
Till sist kluttade jag på bakgrundsfärg över hela djuret: vit på zebran, gul på giraffen och så där.
Färga vit choklad i olika färger och dutta på. Färga försiktigt! Om man tar för mycket färg på en gång, stelnar chokladen till en klump och är bara att slänga.
Det är fint att göra flera olika färger i samma djur. Jag gjorde en grå mule till zebran, rosiga kinder till giraffen och en flammande man till lejonet. Så fick de färgerna stelna.
Till sist kluttade jag på bakgrundsfärg över hela djuret: vit på zebran, gul på giraffen och så där.
TISDAGEN DEN 23 FEBRUARI 2010
Djur mé choklad i, del 3
... och voilà!
När man vänder upp dem så ser de ut så här.
I morgon ska jag lägga ut en bild på hur den färdiga tårtan blev.
När man vänder upp dem så ser de ut så här.
I morgon ska jag lägga ut en bild på hur den färdiga tårtan blev.
Inlägget redigerades den 23 februari 2010, kl. 18:53
MÅNDAGEN DEN 22 FEBRUARI 2010
Motivation
I morse klev jag upp 3.45.
Jag hade bara sovit tre timmar, eftersom jag suttit uppe och läst en doktorsavhandling och skrivit fyra sidor analys om den.
Det var 29,7 grader kallt. Och jag visste att jag nu skulle köra till Jamtli, parka bilen vid min motorvärmarstolpe och gå en halvtimme till järnvägsstationen bara för att se om mitt tåg till Uppsala gick eller var inställt.
Då tänkte jag: Gör jag allt det här för två timmars historiaseminarium?
Och sedan tänkte jag: Jajemän!
Att jobba 100% i Östersund och plugga 100% i Uppsala skapar en flängigt liv, och större delen av min lön hamnar i SJ:s igensnöade fickor, men herregud vad roligt jag har. Att få plugga, analysera, skriva uppsats, prata med andra som är lika intresserade av historia som jag... Och dessutom få jobba på en kreativ arbetsplats med idel roliga och kompetenta människor. Det är ju en guldtillvaro!
Som för att ge mig en liten uppmuntran lät universum mitt tåg gå i tid, vara uppvärmt och bara anlända en halvtimme försenat till Uppsala.
Inga problem.
Och jag är en lycklig, lycklig människa.
Jag hade bara sovit tre timmar, eftersom jag suttit uppe och läst en doktorsavhandling och skrivit fyra sidor analys om den.
Det var 29,7 grader kallt. Och jag visste att jag nu skulle köra till Jamtli, parka bilen vid min motorvärmarstolpe och gå en halvtimme till järnvägsstationen bara för att se om mitt tåg till Uppsala gick eller var inställt.
Då tänkte jag: Gör jag allt det här för två timmars historiaseminarium?
Och sedan tänkte jag: Jajemän!
Att jobba 100% i Östersund och plugga 100% i Uppsala skapar en flängigt liv, och större delen av min lön hamnar i SJ:s igensnöade fickor, men herregud vad roligt jag har. Att få plugga, analysera, skriva uppsats, prata med andra som är lika intresserade av historia som jag... Och dessutom få jobba på en kreativ arbetsplats med idel roliga och kompetenta människor. Det är ju en guldtillvaro!
Som för att ge mig en liten uppmuntran lät universum mitt tåg gå i tid, vara uppvärmt och bara anlända en halvtimme försenat till Uppsala.
Inga problem.
Och jag är en lycklig, lycklig människa.
Kommentera här (1 kommentar)
MÅNDAGEN DEN 22 FEBRUARI 2010
Kalas
I går (söndag) skulle vi äntligen ha ett litet kalas för Stella som ju fyllde 3 år medan vi var på Hawaii. I ett halvår har hon pratat om att hon vill ha en girafftårta när hon fyller år. En girafftårta! Hennes dröm har grundats på en bild i en hysterisk bakbok som jag köpte i New York för flera år sedan. Där finns en tårta som ser ut som en savann, befolkad (bedjurad?) med tjusiga vilda djur i vit choklad. Jo tjena.
Men vad gör man inte?
Min kompis Erik ringde mitt i djurverkstaden i lördags och dömde genast ut mig som curlingförälder. Det skulle jag gärna skriva under på, om det inte vore för att både han och jag har barn som faktiskt inte ställer så stora krav på tillvaron. Så när de verkligen önskar sig något så vill man göra det man kan.
Det blev faktiskt en girafftårta till slut, även om den inte blev exakt som i boken, och Stella fick ett trevligt tårtkalas med några kompisar.
Jag tog några bilder på spektaklet som jag ska försöka ladda upp när jag kommer hem igen.
Ja just det ja, för nu är jag i Uppsala igen.
Men vad gör man inte?
Min kompis Erik ringde mitt i djurverkstaden i lördags och dömde genast ut mig som curlingförälder. Det skulle jag gärna skriva under på, om det inte vore för att både han och jag har barn som faktiskt inte ställer så stora krav på tillvaron. Så när de verkligen önskar sig något så vill man göra det man kan.
Det blev faktiskt en girafftårta till slut, även om den inte blev exakt som i boken, och Stella fick ett trevligt tårtkalas med några kompisar.
Jag tog några bilder på spektaklet som jag ska försöka ladda upp när jag kommer hem igen.
Ja just det ja, för nu är jag i Uppsala igen.
MÅNDAGEN DEN 22 FEBRUARI 2010
LTG
Medan jag var i Uppsala skrev min Jamtlikollega Anna klart det sista på vår Grundtvigansökan som jag berättat om förut. Den skulle vara inne i fredags, så vi mailade och ringde till varann och till slut hade vi ett formulär med text i alla rutor. Nu har vi skickat in vår ansökan till Internationella Programkontoret i Sverige, Beamish-museet i England har skickat in samma ansökan till programkontoret i Storbritannien och Skanzen i Ungern har skickat in den till programkontoret i Ungern.
Sedan ska alla programkontoren träffas och diskutera vår och hundratals andra ansökningar. Och om alla tre ländernas programkontor tycker att det är en bra idé att just vi tre ska träffas och lära oss något av varandra, så får vi pengar till projektet. Annars inte.
Fortsättning följer!
Sedan ska alla programkontoren träffas och diskutera vår och hundratals andra ansökningar. Och om alla tre ländernas programkontor tycker att det är en bra idé att just vi tre ska träffas och lära oss något av varandra, så får vi pengar till projektet. Annars inte.
Fortsättning följer!
MÅNDAGEN DEN 22 FEBRUARI 2010
Kvantitativt
Så, vad har hänt sen sist?
Torsdag och fredag var jag i Uppsala och hade undervisning i kvantitativ metod. När man forskar i historia kan man ibland hitta en massa siffror i källmaterialet, och så får man för sig att de där siffrorna kan säga något intressant om ens ämne. Det kanske gäller antalet födda barn i Multrå socken under tvåhundra år, eller hur semmelkonsumtionen i Västra Götaland minskar i lågkonjunktur. Då gäller det att kunna ställa rätt frågor, få fram en statistik som är vetenskapligt godtagbar och sedan också kunna göra ett diagram över det hela. DET sysslade vi med i två dagar.
Om man inte gillar kvantitativa metoder så får man ta till kvalitativa istället. De har ingenting med kvalitet att göra, utan betyder att man undersöker egenskaper hos något, istället för mängd. Man kanske går igenom en massa brev från krigsfångar och försöker göra sig en beskrivning av hur livet i deras läger såg ut. Det är ju också jätteintressant, men svårt att visa i ett diagram.
När man ska forska om ett historiskt ämne väljer man helt enkelt den metod som passar bäst, kvantitativ eller kvalitativ, eller kombinerar ihop dem, om man tror att det är det bästa.
(Och det är det ofta.)
Torsdag och fredag var jag i Uppsala och hade undervisning i kvantitativ metod. När man forskar i historia kan man ibland hitta en massa siffror i källmaterialet, och så får man för sig att de där siffrorna kan säga något intressant om ens ämne. Det kanske gäller antalet födda barn i Multrå socken under tvåhundra år, eller hur semmelkonsumtionen i Västra Götaland minskar i lågkonjunktur. Då gäller det att kunna ställa rätt frågor, få fram en statistik som är vetenskapligt godtagbar och sedan också kunna göra ett diagram över det hela. DET sysslade vi med i två dagar.
Om man inte gillar kvantitativa metoder så får man ta till kvalitativa istället. De har ingenting med kvalitet att göra, utan betyder att man undersöker egenskaper hos något, istället för mängd. Man kanske går igenom en massa brev från krigsfångar och försöker göra sig en beskrivning av hur livet i deras läger såg ut. Det är ju också jätteintressant, men svårt att visa i ett diagram.
När man ska forska om ett historiskt ämne väljer man helt enkelt den metod som passar bäst, kvantitativ eller kvalitativ, eller kombinerar ihop dem, om man tror att det är det bästa.
(Och det är det ofta.)
MÅNDAGEN DEN 22 FEBRUARI 2010
Trafikstörning
Inte bara SJ har lidit av trafikstörningar de senaste dagarna.
Jag har försökt uppdatera bloggen sedan i torsdags, men varje gång jag har tryckt på Publicera-knappen har allt gått i baklås. Det absolut värsta har varit att jag inte ens kunnat skriva ett inlägg och förklara mig!
Detta högst ofrivilliga avbrott i bloggandet kommer att gottgöras med extra många inlägg de kommande dagarna. Så det så.
Jag har försökt uppdatera bloggen sedan i torsdags, men varje gång jag har tryckt på Publicera-knappen har allt gått i baklås. Det absolut värsta har varit att jag inte ens kunnat skriva ett inlägg och förklara mig!
Detta högst ofrivilliga avbrott i bloggandet kommer att gottgöras med extra många inlägg de kommande dagarna. Så det så.
Kommentera här (1 kommentar)
ONSDAGEN DEN 17 FEBRUARI 2010
Invigningen - at last
Fördelar med att jobba hemma:
- Man kan jobba ostört, vilket höjer effektiviteten enormt.
- Man kan brygga eget kaffe.
- När man har lunchrast kan man sitta i tv-soffan och äntligen titta på OS-invigningen.
Så hur var den nu då?
Jag har inte sett den ända till slutet ännu, men några saker är uppenbara.
Snyggast: golvet med high tech-belysningen som gjorde att golvet än var ett hav med simmande valar, än isar som sprack upp till flak, än vajande vetefält. Mycket snyggt.
Svårast: hur tusan de skulle ha hanterat native american-frågan. Nu börjar hela ceremonin med att de fyra stammarna, som har sina områden där spelen äger rum, hälsar välkommen till "sitt" land. Som vi ju alla vet att staten Kanada inte betraktar det som. Fyra totempålar reser sig ur golvet. Sedan blommar etno-kitschen i fjädrar, danssteg och trummor. Hur inkluderar man en ursprungsbefolkning i något sånt här, utan att reducera dem till dekor? Jag vet inte. Men det kändes inte rätt.
Musik: Bryan Adams förstås. Hur kan han se yngre ut för varje år? Reversed time? Låten var en besvikelse dock. Bättre var Sarah Maklafflan - ni vet vem jag menar men jag har inte tid att slå upp stavningen.
Mest medryckande: folkmusikavsnittet med fioler, stepp och snygg dans där man inser att Kanada har invandrargrupper från alla delar av Europa, och att alla har satt sin prägel på musikarvet.
Antal mänskliga formationer som blir snygga uppifrån: för få. Knappt någon. Jag som älskar det så mycket.
Det har vi sett förr: människor som flyger runt i luften med rep runt midjan. Lägg ner.
Om något väldigt anmärkningsvärt dyker upp under den sista sändningstimmen rapporteras det något senare. Nu (kl 19) måste jag åka in till nattåget och ta mig till Uppsala.
- Man kan jobba ostört, vilket höjer effektiviteten enormt.
- Man kan brygga eget kaffe.
- När man har lunchrast kan man sitta i tv-soffan och äntligen titta på OS-invigningen.
Så hur var den nu då?
Jag har inte sett den ända till slutet ännu, men några saker är uppenbara.
Snyggast: golvet med high tech-belysningen som gjorde att golvet än var ett hav med simmande valar, än isar som sprack upp till flak, än vajande vetefält. Mycket snyggt.
Svårast: hur tusan de skulle ha hanterat native american-frågan. Nu börjar hela ceremonin med att de fyra stammarna, som har sina områden där spelen äger rum, hälsar välkommen till "sitt" land. Som vi ju alla vet att staten Kanada inte betraktar det som. Fyra totempålar reser sig ur golvet. Sedan blommar etno-kitschen i fjädrar, danssteg och trummor. Hur inkluderar man en ursprungsbefolkning i något sånt här, utan att reducera dem till dekor? Jag vet inte. Men det kändes inte rätt.
Musik: Bryan Adams förstås. Hur kan han se yngre ut för varje år? Reversed time? Låten var en besvikelse dock. Bättre var Sarah Maklafflan - ni vet vem jag menar men jag har inte tid att slå upp stavningen.
Mest medryckande: folkmusikavsnittet med fioler, stepp och snygg dans där man inser att Kanada har invandrargrupper från alla delar av Europa, och att alla har satt sin prägel på musikarvet.
Antal mänskliga formationer som blir snygga uppifrån: för få. Knappt någon. Jag som älskar det så mycket.
Det har vi sett förr: människor som flyger runt i luften med rep runt midjan. Lägg ner.
Om något väldigt anmärkningsvärt dyker upp under den sista sändningstimmen rapporteras det något senare. Nu (kl 19) måste jag åka in till nattåget och ta mig till Uppsala.
TISDAGEN DEN 16 FEBRUARI 2010
Historiskt
Uppsala var underbart.
Vi hade ett seminarium där vi diskuterade den där statistikboken, och det var så HIMLA roligt, och jag skämtar inte. Det BLIR roligt när man har en duktig seminarieledare som är analytisk men inte besserwissrig, som uppmuntrar alla att prata, och när alla tio studenterna i gruppen går igång och börjar se saker (statistik, kommunikation, media, opinionsbildning, nationsbygge) från olika håll, förr och nu.
Dagen var lång (klev upp 4, tog tåget 6, seminarium och biblioteksbesök, middag hos Marie, flyg 21.20, flygbuss från Frösön 22.30, bil hem, hemma 23.30, i säng 0.15) men det var värt varenda minut och varenda krona.
I dag och i morgon sitter jag hemma och jobbar med EU-ansökan. Det blir bra.
Vi hade ett seminarium där vi diskuterade den där statistikboken, och det var så HIMLA roligt, och jag skämtar inte. Det BLIR roligt när man har en duktig seminarieledare som är analytisk men inte besserwissrig, som uppmuntrar alla att prata, och när alla tio studenterna i gruppen går igång och börjar se saker (statistik, kommunikation, media, opinionsbildning, nationsbygge) från olika håll, förr och nu.
Dagen var lång (klev upp 4, tog tåget 6, seminarium och biblioteksbesök, middag hos Marie, flyg 21.20, flygbuss från Frösön 22.30, bil hem, hemma 23.30, i säng 0.15) men det var värt varenda minut och varenda krona.
I dag och i morgon sitter jag hemma och jobbar med EU-ansökan. Det blir bra.
SÖNDAGEN DEN 14 FEBRUARI 2010
OS
Skandal!
Jag, som älskar OS-invigningar, har fortfarande inte lyckats få loss en stund och titta på (eller åtminstone snabbspola mig igenom) de tre timmarna från Vancouver natten mot lördag. Jag hade tänkt att leverera en tjusig recension redan på lördag förmiddag, men nu är det söndag kväll och inget har hänt.
I går var jag alldeles för social. Och i dag var jag alldeles för asocial.
I klartext: i går var jag och Stella först på visit, och sedan fick vi själva gäster på kvällen.
I dag har jag suttit med näsan nerstucken i Henrik Höjers "Svenska siffror", en avhandling om svensk statistik 1800-1870, och skrivit fyra sidor analys över hans forskningsarbete.
I morgon blir det Uppsala.
Någon som såg invigningen och kan ge mig en hint om hur det var?
Ulla?
Jag, som älskar OS-invigningar, har fortfarande inte lyckats få loss en stund och titta på (eller åtminstone snabbspola mig igenom) de tre timmarna från Vancouver natten mot lördag. Jag hade tänkt att leverera en tjusig recension redan på lördag förmiddag, men nu är det söndag kväll och inget har hänt.
I går var jag alldeles för social. Och i dag var jag alldeles för asocial.
I klartext: i går var jag och Stella först på visit, och sedan fick vi själva gäster på kvällen.
I dag har jag suttit med näsan nerstucken i Henrik Höjers "Svenska siffror", en avhandling om svensk statistik 1800-1870, och skrivit fyra sidor analys över hans forskningsarbete.
I morgon blir det Uppsala.
Någon som såg invigningen och kan ge mig en hint om hur det var?
Ulla?
LÖRDAGEN DEN 13 FEBRUARI 2010
Lite lööööv
Tycker ni att det är hysteriskt med Alla hjärtans dag?
Som ni kan gissa är det ändå ingenting mot huru det är i Staterna. Det här var Valentine-avdelningen på varuhuset Target på Hawaii. Eller rättare sagt, det här var avdelningen för kort och choklad, och en och annan nalle. När man sedan kom runt till husgeråd fanns hyllor med Valentinemuggar och Valentinepajformar, och sladdade man in på badrumsavdelningen fanns dito handdukar, tvålar och badankor. Och så vidare.
Och så här var det redan när vi kom, alltså runt den 10 januari.
Det finns en god sida av det amerikanska firandet, och det är att det inte är så sexualiserat. På den här avdelningen fanns Valentinekort även till kompisar, lärare och mormor och morfar.
I svenska butiker har jag mest sett kort med pussar och längtan och evig köttslig kärlek - omöjligt att skicka till vänner och släktingar.
Strunta i alla förtryckta meddelanden imorgon och visa lite medmänsklig kärlek till den du gillar mest, oavsett vem det är.
Som ni kan gissa är det ändå ingenting mot huru det är i Staterna. Det här var Valentine-avdelningen på varuhuset Target på Hawaii. Eller rättare sagt, det här var avdelningen för kort och choklad, och en och annan nalle. När man sedan kom runt till husgeråd fanns hyllor med Valentinemuggar och Valentinepajformar, och sladdade man in på badrumsavdelningen fanns dito handdukar, tvålar och badankor. Och så vidare.
Och så här var det redan när vi kom, alltså runt den 10 januari.
Det finns en god sida av det amerikanska firandet, och det är att det inte är så sexualiserat. På den här avdelningen fanns Valentinekort även till kompisar, lärare och mormor och morfar.
I svenska butiker har jag mest sett kort med pussar och längtan och evig köttslig kärlek - omöjligt att skicka till vänner och släktingar.
Strunta i alla förtryckta meddelanden imorgon och visa lite medmänsklig kärlek till den du gillar mest, oavsett vem det är.
Inlägget redigerades den 13 februari 2010, kl. 10:05
Kommentera här (1 kommentar)
LÖRDAGEN DEN 13 FEBRUARI 2010
Fruktshopping
Ja, av någon anledning var lördagsshoppingen roligare på Hawaii...
De hade Farmer´s Market i Kailua, samma idé som Bondens Marknad här i Sverige, att lokala bönder åker in med sina frukter och grönsaker till stan ett par dagar i veckan.
Stella köpte nyskördade bananer. I lådan bredvid henne ligger papayor, som man fick sex stycken för tre dollar (en dryg tjuga). Mmmm.
De hade Farmer´s Market i Kailua, samma idé som Bondens Marknad här i Sverige, att lokala bönder åker in med sina frukter och grönsaker till stan ett par dagar i veckan.
Stella köpte nyskördade bananer. I lådan bredvid henne ligger papayor, som man fick sex stycken för tre dollar (en dryg tjuga). Mmmm.
FREDAGEN DEN 12 FEBRUARI 2010
Grundtvig igen
Nikolaj Frederik Severin Grundtvig var dansk präst och författare och levde 1783-1872. Han anses vara en av Danmarks första och största folkbildare, och jag antar att det är därför han fått ge namn åt ett delprogram inom EU:s livslångt lärande-program.
Men Grundtvig var också passionerat kristen och jättekritisk till upplysningens idéer. Rationalism var inget för honom. Kanske är det också därför som han fått ge namn åt... nej då, jag bara skämtar.
Ansökningsformuläret är visst rationellt, även om det är 28 (!) sidor långt. Anna och jag har skrivit som illrar hela veckan och kl 15.59 kunde jag skicka ut ett första utkast till de fem deltagarna i projektet. Faktum är att Grundtvig är ett utmärkt program som gör det möjligt för yrkesfolk att hälsa på varandra och byta erfarenheter.
Men Grundtvig var också passionerat kristen och jättekritisk till upplysningens idéer. Rationalism var inget för honom. Kanske är det också därför som han fått ge namn åt... nej då, jag bara skämtar.
Ansökningsformuläret är visst rationellt, även om det är 28 (!) sidor långt. Anna och jag har skrivit som illrar hela veckan och kl 15.59 kunde jag skicka ut ett första utkast till de fem deltagarna i projektet. Faktum är att Grundtvig är ett utmärkt program som gör det möjligt för yrkesfolk att hälsa på varandra och byta erfarenheter.
FREDAGEN DEN 12 FEBRUARI 2010
Bo Holmberg
En sommar i min ungdom när jag jobbade som journalist på Västernorrlands Allehanda, fick vi ett tips om att Anna Lindh och Bo Holmberg checkat in på hälsohemmet Österåsen utanför Sollefteå.
Eftersom det var sommartorka var ett sånt besked värsta heta stoffet. Jag ringde till Österåsen, fick tag i Anna Lindh och frågade vänligast om jag fick komma upp och göra ett familjereportage.
- Javisst, sa Anna glatt, trots att det var under deras semester.
- Kan du köpa med dig lite blöjor bara? Det är slut här. Köp vad som helst som passar till en sexkilos.
- Och inga bilder i varmbassängen, jag är inte redo för några baddräktsbilder än, haha! skrattade hon glatt, eftersom hon nyss fått son nummer två.
Jag köpte blöjorna, åkte upp till Österåsen, fick fina bilder och en trevlig pratstund med Anna och Bo. Bo var den framsynte landstingspolitiker som drev igenom att läkare skulle kunna remittera patienter till ett hälsohem, i det här fallet Österåsen. Så det var faktiskt Västernorrland först i landet med.
Pojkarna var supersöta förstås, en nyföding och en busig treåring.
Nu är de 16 och 19 år gamla och redan föräldralösa. Det är bra sorgligt.
Eftersom det var sommartorka var ett sånt besked värsta heta stoffet. Jag ringde till Österåsen, fick tag i Anna Lindh och frågade vänligast om jag fick komma upp och göra ett familjereportage.
- Javisst, sa Anna glatt, trots att det var under deras semester.
- Kan du köpa med dig lite blöjor bara? Det är slut här. Köp vad som helst som passar till en sexkilos.
- Och inga bilder i varmbassängen, jag är inte redo för några baddräktsbilder än, haha! skrattade hon glatt, eftersom hon nyss fått son nummer två.
Jag köpte blöjorna, åkte upp till Österåsen, fick fina bilder och en trevlig pratstund med Anna och Bo. Bo var den framsynte landstingspolitiker som drev igenom att läkare skulle kunna remittera patienter till ett hälsohem, i det här fallet Österåsen. Så det var faktiskt Västernorrland först i landet med.
Pojkarna var supersöta förstås, en nyföding och en busig treåring.
Nu är de 16 och 19 år gamla och redan föräldralösa. Det är bra sorgligt.
Inlägget redigerades den 12 februari 2010, kl. 19:55
FREDAGEN DEN 12 FEBRUARI 2010
Att låtsas
"Jag tänkte helt enkelt att jag var den norske upptäcktsresanden, Roald Amundsen, på väg mot Sydpolen."
Så berättade den norske poeten Ove Haugen i ett hjärtknipande radioinslag i går. När han var liten och bodde på norska västlandet drog hans tystlåtne far med honom på alldeles för långa fjällturer. Men när orken tröt fick Ove nya krafter med det där lilla tricket.
Ett förslag till oss vuxna var att, när man kom utanför dörren till sitt hyreshus och vinden piskade en i ansiktet på väg till jobbet, låtsas att man i själva verket var Sherlock Holmes med pipan i mungipan, trotsande den brittiska dimman, snokande efter ledtrådar.
Det är ju ett underbart tips! Att besjäla tingen, att färgsätta det grå, att dramatisera det odramatiska. Tråkiga saker blir uthärdliga och hjärnan får leka en stund.
Undrar vem man ska låtsas att man är när 3-åringen plötsligt bara "inte kan gå" samtidigt som man har två matkassar och ett par spretiga skidor att bära på?
Moder Teresa?
Så berättade den norske poeten Ove Haugen i ett hjärtknipande radioinslag i går. När han var liten och bodde på norska västlandet drog hans tystlåtne far med honom på alldeles för långa fjällturer. Men när orken tröt fick Ove nya krafter med det där lilla tricket.
Ett förslag till oss vuxna var att, när man kom utanför dörren till sitt hyreshus och vinden piskade en i ansiktet på väg till jobbet, låtsas att man i själva verket var Sherlock Holmes med pipan i mungipan, trotsande den brittiska dimman, snokande efter ledtrådar.
Det är ju ett underbart tips! Att besjäla tingen, att färgsätta det grå, att dramatisera det odramatiska. Tråkiga saker blir uthärdliga och hjärnan får leka en stund.
Undrar vem man ska låtsas att man är när 3-åringen plötsligt bara "inte kan gå" samtidigt som man har två matkassar och ett par spretiga skidor att bära på?
Moder Teresa?
ONSDAGEN DEN 10 FEBRUARI 2010
Nyårslöfte
Nyårslöften har ett oförtjänt dåligt rykte, tycker jag. Argument som "man bryter dem bara ändå" och "ett nytt liv kan lika gärna starta den tredje april" biter inte alls på mig. Jag älskar den där lilla datum-magin.
I år har jag ett löfte som jag aldrig testat förut:
Jag ska bara handla råvaror.
Låter lätt, eller hur? Men det är supersvårt.
Gå in i en affär och försök räkna ut hur många varor som är sammansatta av flera olika livsmedel, och hur många som är sig själva nog. Jag lovar att säkert 95% av allt som går att köpa i affären är sammansatt.
För mig blev den här parollen till när vi satt och pratade om tillsatser, onyttigheter, skräpmat, snacks och allt möjligt annat. Min råvaru-regel eliminerar allt sånt ur kylskåpet men möjliggör ändå söndagsefterrätter, födelsedagstårtor och fredagsmys; det är ju bara att laga till det själv, istället för att köpa det! Och vips vet man vad det innehåller också.
Jag har några undantag. Pasta och ost, till exempel, så att jag slipper ställa mig och ysta var tredje vecka. Men annars är jag benhård, och det går bra! Müsli och mjukbröd gör jag själv. Korv och blodpudding har jag slutat att köpa.
Testa själv, om så bara vid nästa runda i affären!
I år har jag ett löfte som jag aldrig testat förut:
Jag ska bara handla råvaror.
Låter lätt, eller hur? Men det är supersvårt.
Gå in i en affär och försök räkna ut hur många varor som är sammansatta av flera olika livsmedel, och hur många som är sig själva nog. Jag lovar att säkert 95% av allt som går att köpa i affären är sammansatt.
För mig blev den här parollen till när vi satt och pratade om tillsatser, onyttigheter, skräpmat, snacks och allt möjligt annat. Min råvaru-regel eliminerar allt sånt ur kylskåpet men möjliggör ändå söndagsefterrätter, födelsedagstårtor och fredagsmys; det är ju bara att laga till det själv, istället för att köpa det! Och vips vet man vad det innehåller också.
Jag har några undantag. Pasta och ost, till exempel, så att jag slipper ställa mig och ysta var tredje vecka. Men annars är jag benhård, och det går bra! Müsli och mjukbröd gör jag själv. Korv och blodpudding har jag slutat att köpa.
Testa själv, om så bara vid nästa runda i affären!
Kommentera här (1 kommentar)
TISDAGEN DEN 9 FEBRUARI 2010
Vive la republique
Vad har hänt med medborgarbegreppets helga moder, la France, Marianne?
Revolutionens stolta arv av frihet, jämlikhet och broderskap verkar tolkas på nya och lite märkliga vis. I januari föreslogs förbud mot burka på en mängd offentliga platser i Frankrike, förra veckan meddelades att en man vägrats medborgarskap eftersom han "tvingade sin fru att bära heltäckande slöja", och i dag kunde vi höra på Ekot att premiärminister Francois Fillon föreslår en radda nationella symboler som ska stärka den franska identiteten.
- Den franska flaggan ska vaja utanför varje skola, visionerade han.
Symboler som grund och näring för nationell stolthet - är detta 2010 eller 1910? Har Frankrike börjat få dåligt självförtroende eftersom de börjar spela på sådana här lättköpta, populistiska strängar?
Som jag minns det här med medborgarskap så fanns det för, säg, 100 år sedan, den "franska" och den "tyska" modellen. Den tyska gick ut på att folktillhörighet satt i blodet. Ett Volk förenades av ett gemensamt öde; de hade bokstavligen vuxit upp ur marken där de bodde - Blut und Boden, blod och jord. Av det följde att de som INTE hade det här blodsbandet till fosterjorden, de fick allt flytta någon annanstans. (Och vi vet vad det tänkandet ledde till.)
Det franska medborgarskapet handlade mer om lojalitet mot staten; att man var en politisk och ansvarstagande person som ville bidra till landets bästa. Om man var uppvuxen i en fransk koloni i Asien spelade ingen roll; välkommen in i republiken! Mycket sympatiskt.
Vart tog det tänkandet vägen?
Revolutionens stolta arv av frihet, jämlikhet och broderskap verkar tolkas på nya och lite märkliga vis. I januari föreslogs förbud mot burka på en mängd offentliga platser i Frankrike, förra veckan meddelades att en man vägrats medborgarskap eftersom han "tvingade sin fru att bära heltäckande slöja", och i dag kunde vi höra på Ekot att premiärminister Francois Fillon föreslår en radda nationella symboler som ska stärka den franska identiteten.
- Den franska flaggan ska vaja utanför varje skola, visionerade han.
Symboler som grund och näring för nationell stolthet - är detta 2010 eller 1910? Har Frankrike börjat få dåligt självförtroende eftersom de börjar spela på sådana här lättköpta, populistiska strängar?
Som jag minns det här med medborgarskap så fanns det för, säg, 100 år sedan, den "franska" och den "tyska" modellen. Den tyska gick ut på att folktillhörighet satt i blodet. Ett Volk förenades av ett gemensamt öde; de hade bokstavligen vuxit upp ur marken där de bodde - Blut und Boden, blod och jord. Av det följde att de som INTE hade det här blodsbandet till fosterjorden, de fick allt flytta någon annanstans. (Och vi vet vad det tänkandet ledde till.)
Det franska medborgarskapet handlade mer om lojalitet mot staten; att man var en politisk och ansvarstagande person som ville bidra till landets bästa. Om man var uppvuxen i en fransk koloni i Asien spelade ingen roll; välkommen in i republiken! Mycket sympatiskt.
Vart tog det tänkandet vägen?
MÅNDAGEN DEN 8 FEBRUARI 2010
Grundtvig
De närmaste två veckorna har jag inga sysselsättningsproblem. Jag ska med hjälp från mina kolleger Anna och Henrik, som gjort sånt här förut, skriva mitt livs första EU-ansökan. Det var verkligen på tiden! så mycket som Jamtli jobbar i olika EU-program.
Jag ska skriva en ansökan inom EU:s program för livslångt lärande, den delen som riktar sig till yrkesverksamma och som heter Grundtvig. Tillsammans med ett museum i England och ett i Ungern ska vi söka pengar till att lära oss nyttiga saker av varandra: hur man skapar bra turistiska upplevelser som bidrar till ekonomisk tillväxt i regionen, och hur man skapar och upprätthåller bra relationer till olika volontärgrupper som vill göra saker på museet. Tja, det låter väl enkelt? Påminn mig om ett par dagar när jag sliter tussar ur hårbotten.
Jag ska skriva en ansökan inom EU:s program för livslångt lärande, den delen som riktar sig till yrkesverksamma och som heter Grundtvig. Tillsammans med ett museum i England och ett i Ungern ska vi söka pengar till att lära oss nyttiga saker av varandra: hur man skapar bra turistiska upplevelser som bidrar till ekonomisk tillväxt i regionen, och hur man skapar och upprätthåller bra relationer till olika volontärgrupper som vill göra saker på museet. Tja, det låter väl enkelt? Påminn mig om ett par dagar när jag sliter tussar ur hårbotten.
Kommentera här (1 kommentar)
MÅNDAGEN DEN 8 FEBRUARI 2010
Melodifestivalen
Det var faktiskt JÄTTEROLIGT att se genrepet av melodifestivalen i lördags. Artisterna sjöng fantastiskt bra allihop. Dolph var ännu coolare på riktigt än vad som gick genom rutan i sändningen på kvällen. Och så blir man faktiskt impad av SVT, exempelvis av alla kameramän som springer runt i sin egen koreografi under låtarna: som smidigt hoppar åt sidan eller stadigt med kameran på axeln gör en svepning runt artisten men alltid lyckas undvika att själva hamna i bild.
Att Ola skulle gå vidare förstod minsta treåring redan på genrepet. (Det tjusiga vita pianot var för övrigt en atrapp, två scengubbar hivade upp det på podiet som om det vore en kartong med bubbelplast.) Salem al Fakir var inte en lika glasklar finalist. Hans sångljud lät konstigt och distat under genrepet, men bättre under sändningen.
Andra chansen-finalisterna var ännu mindre tippade, framför allt Pain of Salvation som nästan fick genrepspubliken att plocka fram kvällstidningen där de satt.
Mest missförstådd var helt klart Jenny Silver. Jag fattade heller ingenting första gången jag såg hennes framträdande, men i dag är det ändå hennes låt jag har i huvudet.
Att Ola skulle gå vidare förstod minsta treåring redan på genrepet. (Det tjusiga vita pianot var för övrigt en atrapp, två scengubbar hivade upp det på podiet som om det vore en kartong med bubbelplast.) Salem al Fakir var inte en lika glasklar finalist. Hans sångljud lät konstigt och distat under genrepet, men bättre under sändningen.
Andra chansen-finalisterna var ännu mindre tippade, framför allt Pain of Salvation som nästan fick genrepspubliken att plocka fram kvällstidningen där de satt.
Mest missförstådd var helt klart Jenny Silver. Jag fattade heller ingenting första gången jag såg hennes framträdande, men i dag är det ändå hennes låt jag har i huvudet.
LÖRDAGEN DEN 6 FEBRUARI 2010
Lördagskul
Helgens höjdpunkt blir det här. Vi har två biljetter till genrepet av Melodifestivalens deltävling i Örnsköldsvik - en liten present till SVT-anställda, en grupp som ju min äkta make tillhör. Efter en vecka präglad av intellektuella föreläsningar i kulturarvspedagogik blir det här perfekt lättsamt.
Kommentera här (4 kommentarer)
LÖRDAGEN DEN 6 FEBRUARI 2010
Waialea
Två lördagar på Hawaii tillbringade vi på den här underbara stranden, Waialea Bay Marine Life Conservation District (puh!). Det var en lång strand med sand och lavaklippor och inte så mycket folk. Stora kiawe-träd växte ända ner till vattnet och gav skugga när man ville det. Men när man ville bada var det soligt och fint.
När jag var ute och simmade en sväng här, kom en stor havssköldpadda och svängde upp bredvid mig i det klara vattnet. Jag blev ärligt talat aprädd och tänkte genast att den skulle bita mig i foten. Men den simmade bara vidare lugnt och tjusigt.
När jag var ute och simmade en sväng här, kom en stor havssköldpadda och svängde upp bredvid mig i det klara vattnet. Jag blev ärligt talat aprädd och tänkte genast att den skulle bita mig i foten. Men den simmade bara vidare lugnt och tjusigt.
Kommentera här (1 kommentar)
FREDAGEN DEN 5 FEBRUARI 2010
Slutrapport
Nu är NCK-konferensen över och 60 nöjda deltagare har skingrats. Dag 2 fick vi först lyssna till Ann Siri Garberg, som jobbar på Sverresborg i Trondheim. Hon hade gjort en undersökning bland ungdomar i Trondheim och kollat vad de förknippade med medeltiden. De gjorde en mängd ganska riktiga associationer, men när Ann Siri ställde frågan om det fanns några spår av medeltiden i deras egen stad, fick hon nästan inga svar alls. I Trondheim! Som har Nidarosdomen, Ärkebiskopsgården, Munkholmen... Ojoj, den nära lokalhistorien är inte alltid självklar.
Jon Kenny är arkeolog i York, England, där de sedan 1970-talet jobbat med publika utgrävningar. Han gav alla en viktig påminnelse om vikten av att bjuda in allmänheten i vårt dagliga jobb och att lita på att det går. 12-åringar kan visst både gräva och inventera!
Gisli Sigurdsson från Arni Magnusson Institutet i Reykjavik avslutade med en underfundig berättelse om saga-manuskriptens ideologiska laddning och hur indtitutet bär sig åt för att presentera dokumenten på ett sätt som inte spär på den isländska nationalismen.
Intressant och bra, alltihop!
Eftersom jag är en mupp glömde jag kameran båda dagarna. Jag har haft för lång semester helt enkelt. Bättring utlovas!
Jon Kenny är arkeolog i York, England, där de sedan 1970-talet jobbat med publika utgrävningar. Han gav alla en viktig påminnelse om vikten av att bjuda in allmänheten i vårt dagliga jobb och att lita på att det går. 12-åringar kan visst både gräva och inventera!
Gisli Sigurdsson från Arni Magnusson Institutet i Reykjavik avslutade med en underfundig berättelse om saga-manuskriptens ideologiska laddning och hur indtitutet bär sig åt för att presentera dokumenten på ett sätt som inte spär på den isländska nationalismen.
Intressant och bra, alltihop!
Eftersom jag är en mupp glömde jag kameran båda dagarna. Jag har haft för lång semester helt enkelt. Bättring utlovas!
ONSDAGEN DEN 3 FEBRUARI 2010
NCK-konferens
Nu har halva NCK-konferensen avhandlats. I dag har vi lyssnat på Ulf Zander, som pratat om hur Gustav Vasa, Gustav II Adolf och Karl XII har använts av olika intressegrupper i olika syften under perioden 1890-2010. Kanadensiska Christine Castle var med via Skype och pratade om trender inom museipedagogik. Och Christoph Barret från nationalarkivet i Frankrike pratade om hur de på hans arbetsplats jobbar med arkivdokument och skolklasser. Det skiljde sig faktiskt ganska mycket från det jag vet om svensk arkivpedagogik. Här tar vi ofta fram rätt så moderna dokument, till exempel från andra världskriget, och belyser en händelse utifrån flera olika källor. Och så får klassen utifrån det fundera på vad som egentligen hände, hur man ska använda källkritik och så vidare.
Hos Christoph får skolklasserna rita och skriva! De övar medeltida handskrift, gör egna medeltidsillustrationer, vapensköldar och sigill. Gregoriansk körmusik spelas i rummet och den stökigaste klass förvandlas till koncentrerade skrivarmunkar. Fascinerande!
Hos Christoph får skolklasserna rita och skriva! De övar medeltida handskrift, gör egna medeltidsillustrationer, vapensköldar och sigill. Gregoriansk körmusik spelas i rummet och den stökigaste klass förvandlas till koncentrerade skrivarmunkar. Fascinerande!
Kommentera här (2 kommentarer)
TISDAGEN DEN 2 FEBRUARI 2010
Det var då, del ett
Tänk, för bara en vecka sedan åt man frukost så här: i solstol, på altan, med hawaiiansk fågelsång som bakgrundsmusik...
TISDAGEN DEN 2 FEBRUARI 2010
Det var då, del två
... och middag i solnedgången på trevliga ekologiska haket Lava Java. Där efterrätten "en kula hemgjord glass" inte hade den svenska restaurangstorleken, det vill säga förkrympt golfboll, utan var en generös tallrik med jordgubbsglass som verkligen smakade jordgubb.
TISDAGEN DEN 2 FEBRUARI 2010
Vabbidabb
EN dag hann jag jobba innan det var dags för första vabb-dagen. Temperaturomställningen på nästan 60 grader måste ha blivit för mycket för lilla Stella som nu är snuvig, hängig och klängig. Jag har mest burit, snutit och tröstat i dag. Men nu är det kväll, Ulf har kommit hem och jag ska plugga på inför en NCK-konferens om kulturarvspedagogik för medeltid och vikingatid som äger rum på Jamtli 3-4 februari. Jag ska presentera föredragshållarna och hålla i frågestunderna efteråt. Det ska bli kul!
MÅNDAGEN DEN 1 FEBRUARI 2010
Charina är tillbaka!
Hej och hallå, och glad februari på er!
Efter en månad då ni fått ta del av Lowissas vardag är jag tillbaka som bloggare igen. Jag måste säga att jag saknat bloggandet, mycket. Men faktum är att jag haft internetuppehållsrekord: jag har varken surfat eller mailat på en hel månad (har inte hänt sedan 1997).
Varför?
Jag har varit på bröllopsresa. Till Hawaii. Och jag har fullständigt struntat i resten av världen. Jag, Ulf och Stella har sovit, ätit och badat. Och tittat på vulkaner. Och knölvalar. Och kaffeodlingar och vaniljodlingar i regnskogen. Det har varit mycket skönt.
Det skulle ha varit skönt att vara tillbaka i Jämtland också, om det inte var så förbannat kallt. Huset var 16 grader varmt när vi kom hem, och båda bilarna strejkar på olika vis. Kom, vårvinter, kom!
Min mentala temperatur gick däremot upp ett par grader när jag insåg att kommentarsfunktionen är igång igen. Tack Internetmedia, nu bloggar jag vidare, med tvåvägskommunikation!
Efter en månad då ni fått ta del av Lowissas vardag är jag tillbaka som bloggare igen. Jag måste säga att jag saknat bloggandet, mycket. Men faktum är att jag haft internetuppehållsrekord: jag har varken surfat eller mailat på en hel månad (har inte hänt sedan 1997).
Varför?
Jag har varit på bröllopsresa. Till Hawaii. Och jag har fullständigt struntat i resten av världen. Jag, Ulf och Stella har sovit, ätit och badat. Och tittat på vulkaner. Och knölvalar. Och kaffeodlingar och vaniljodlingar i regnskogen. Det har varit mycket skönt.
Det skulle ha varit skönt att vara tillbaka i Jämtland också, om det inte var så förbannat kallt. Huset var 16 grader varmt när vi kom hem, och båda bilarna strejkar på olika vis. Kom, vårvinter, kom!
Min mentala temperatur gick däremot upp ett par grader när jag insåg att kommentarsfunktionen är igång igen. Tack Internetmedia, nu bloggar jag vidare, med tvåvägskommunikation!
Kommentera här (4 kommentarer)
RSS
Logga inAllmänt
April 2013
Mars 2013
Februari 2013
Januari 2013
December 2012
November 2012
Oktober 2012
September 2012
Augusti 2012
Juli 2012
Juni 2012
Maj 2012
April 2012
Mars 2012
Februari 2012
Januari 2012
December 2011
November 2011
Oktober 2011
September 2011
Augusti 2011
Juli 2011
Juni 2011
Maj 2011
April 2011
Mars 2011
Februari 2011
Januari 2011
December 2010
November 2010
Oktober 2010
September 2010
Augusti 2010
Juli 2010
Juni 2010
Maj 2010
April 2010
Mars 2010
Februari 2010
Januari 2010
December 2009
November 2009
Oktober 2009
September 2009
Augusti 2009
Juli 2009
Juni 2009
Maj 2009
April 2009
Mars 2009
Februari 2009
Januari 2009
December 2008