Som en dröm

I dag åkte jag, familjen och byggnadsantikvarien/kompisen Christina Persson till Storhogna. Där befann sig nämligen doktoranden/kompisen Marie Ulväng med familj. Det blåste små, stingande snöspikar och männen var krassliga, så större delen av sällskapet var kvar med småttingarna och byggde snögrottor vid själva stugan.
Jag och Christina åkte däremot upp på kalfjället på längdskidor. Ett kort motlut, sen var vi uppe på flacken. Och synen som mötte oss gav oss båda två samma bild i huvudet: det såg ut som när någon på film plötsligt börjar drömma. Det var helt, helt vitt; marken, luften, himlen. Allt flöt ihop. Vi såg bara 7-8 röda kryss framåt, sedan hade lika gärna Sankte Per kunnat stå vid det nionde; det var underbart estetiskt. Vi åkte en stund in i det vita och vände sen tillbaka med is i håret. Väder är bra underbart ibland.