Solen och vinden

När jag var liten tyckte jag om att titta i min mammas läsebok, tryckt på 1940-talet. I den fanns en saga som gjorde stort intryck.
Solen och vinden ville tävla om vem som var starkast. De fick syn på en pojke på vägen. Den av solen och vinden som lyckades tvinga av honom jackan skulle vinna tävlingen.
Vinden började. Han blåste snålt och kallt, rev och slet i pojkens jacka, men ju mer han försökte tvinga den av honom, desto hårdare svepte pojken den om sig.
Sedan blev det solens tur. Han gjorde tvärtom. Mild och varm lyste han på den promenerande pojken. Och pojken, som nyss hade hukat i stormen, blev varm och glad, och svettades snart så mycket att han frivilligt krängde av sig jackan och hängde den över axeln istället.
Jag tänker ofta på den här sagan när jag hamnar i konflikter med mina barn. Hur ryggradsreflexen är att skrika: "Sluta med det där! Gör som jag säger!" men hur det alltid är mycket bättre att försöka värma bort bråket istället.
Och jag tänker på sagan när jag hör dagens rapportering om Nordkoreas ledare Kim Jong-Un, som hotar att riva upp vapenstilleståndsavtalet med Sydkorea och skicka kärnvapen mot USA.
Är det bästa motmedlet att införa sanktioner, som bara kommer att få Kim Jong-Un att svepa jackan ännu hårdare omkring sig?
– Sanktionerna kommer att bita, och bita hårt, säger USA:s FN-ambassadör Susan Rice till Reuters.
Tror ni att det hjälper?