Benjamin på Rudolfsnäset

Min svärfar brukar berätta om Benjamin som var skogsarbetare och kring 1960 den siste bofaste på Rudolfsnäset i Västra Noren. Benjamin bodde på sin föräldragård, där man före honom hade både djur och bedrev jordbruk, och han klarade sig själv upp till en hög ålder. Sommartid tog han båten över sjön och vintertid skidorna till exempelvis posten i Nordhallen. Han levde, som jag förstått det, relativt isolerad, men det sociala nätet fungerade och kommunen visste hur Benjamin hade det och hur han mådde.

Svärfars berättelser om Benjamin har gripit mig och under årens lopp har jag av och till funderat över var och hur han egentligen bodde. Nu vet jag! I helgen har jag bott i tält på Rudolfsnäset och genomsökt näset efter rester av Benjamins bostad. Det var svårt att hitta. Bostadshuset har rasat, timmerstockarna är täckta av mossa och smälter väl samman med omgivningen. Murstocken var i ett för sammanhanget okej skick. Uthuset var likaså raserat, men där står ännu en harv och där låg en emaljmugg som jag skulle vilja ha tillhört Benjamin.

Vi var emellertid inte de första som varit där i ett kulturhistoriskt ärende (spår av andra ärenden finns också...). Bland Korsnäs rödgula plastband hänger svartgula med texten "Kulturmiljöhänsyn". Såsom kommunen uppmärksammade Benjamin, uppmärksammar vi resterna av hans liv.