Kultur och politik

Det blir allt mer tydligt att kultur inte är opolitiskt. Detta är emellertid ingen nyhet. På Jamtli har vi tydligt deklarerat i vår forskningsplan att historiebruk är ett prioriterat område. Det betyder att vi på olika sätt studerar hur historia används för att uppnå någonting. Historieböcker för skolor i olika länder vinklar gärna historien så att den passar den självbild det egna landet vill skapa. I berättelser om krig kan man tydligt se det i användandet av begrepp som exempelvis att "Sverige erövrade Jämtland-Härjedalen från Norge" respektive om man skriver "Sverige invaderade Jämtland-Härjedalen". Men nu har alltså denna mer subtila politiska användning av kultur och historia i politiska syften blivit allt mer explicit. Madonna är kanske det tydligaste exemplet. Hon uppträdde i St. Petersburg för ett par dagar sedan och utreds nu för att hon stöder honomsexuella. Förra veckan var det hennes stöd för punk-gruppen "Pussy riot" som sitter fängslade som väckte uppmärksamhet. Detta är bara ett exempel på kulturens och historiens makt och inflytande. Medan tröttheten på politik sprider sig och allt färre engagerar sig i politiska debatter om skatter, så träder kulturen in som en arena som lyckas engagera folk politiskt. Som lyckas provocera och få folk att ta ställning. Som uppmärksammar situationer och fenomen som är viktiga för många. Det finns naturligtvis också många åsikter om huruvida det är kulturens roll att göra detta, men som forskare nöjer jag mig med att konstatera, fundera och studera, snarare än att ta ställning i sak. Det senaste intressanta exemplet jag funnit ser ni nedan. Ett inlägg i presidentvalskampanjen i USA. Även här på Jamtli ägnar vi oss förstås åt politik - titta gärna på veckans dilemma eller veckans snackis (följ länken nedan). 70-talet har verkligen erbjudit en arena för att diskutera politiska frågor!