Dagisångest

Förskola är toppen. Det är inte det.
Det är bara att jag har lite svårt att förlika mig med att mitt yngsta och sista barn ska börja dagis. I dag.
Pluttiga Julius med sina runda kinder och babbliga babbel.
Han kommer att klara sig bra. Det är jag som blir melankolisk och nostalgisk. En era av små barn och föräldralediga dagar är över. Nu blir det dagis, skola, vardag. Måndag-fredag, måndag-fredag. Måtte jag hitta tiden, kramarna, glädjen och leken ändå! Överallt. Ofta.
Så att inte The Godfathers får rätt.