Ovikens sörjande aspar

Jag tror att vi ska köra en spökhelg!
Förra veckan var jag ju i Jamtlis arkiv och läste igenom berättelser om möten med det okända. Så nu kan jag bjussa på hemskheter flera dagar på raken.
Jag börjar med att berätta om en man som en mörk natt i mitten av 1800-talet skulle gå från Oviken till Myssjö vidare över sjön till sitt hem i Kövra.
I Myssjö fick han se en man stå vid kyrkväggen.
- Vad gör du här ensam på natten? frågade han.
- Jag vill komma i vigd jord, svarade mannen.
- Det ska väl gå, sa kövrabon och gick hem.
Dagen därpå gick han tillbaka till Myssjö kyrka och bad kyrkvaktmästaren öppna en kista i tornfoten. Där låg enligt uppteckningen en västgötaknalle, som blivit mördad och rånad i Botåsbacken - och det sades att en av förövarna var prostens egen bror.
Knallen lades i vigd jord och visade sig inte mera.
Uppteckningen slutar:
"Efter denna händelse fällde ej asparna efter landsvägen sina löv på hela vintern, därav namnet "de sörjande asparna".