Mannen på taket

Mannen på taket på bilden härintill är Carl Åslund, min morfar. Taket han står på finns i Kvittsle, tomtbeteckningen är Utgård men för mig har det aldrig hetat nåt annat än Slöke. Lite lustigt namn egentligen och inte vet jag varifrån det härstammar heller. Vi har i alla fall en liten stuga just här, byggd 1945.
Stugan har varit befriad från modernisering, ett gasolkök ställdes in 1962, det är väl allt. Mumma för nostalgiker alltså.
Bilden är tagen på 50-talets slut och morfar är runt 50 år gammal. Fritidsklädd efter dåtidens mått. Skidmössa, skjorta med slips, ylletröja och gummistövlar. Perfekt klädsel helt enkelt för hjortronplockning, hans favorit, eller takreparationer. Vad han gör däruppe är svårt att sia om, lagar skorstenen kanske (klicka för större bild).
Idag har jag tillbringat min halvlediga dag på samma tak. Taket är belagt med en svart knottrig tjärpapp där det knottriga skimrar i en vackert grön färg. Nu grusades den grönskimrande upplevelsen av takets dåliga skick. Sprickor här och var och stora bitar fattades så masoniten, detta underbara material, som finns under pappen ligger i dagen.
Så var det inte vid senaste takbesöket förra året så förfallet har gått obarmhärtigt fort. Naturligtvis hade vatten runnit in så stugans annars så hemtrevliga doft blandades med mögelstank från några nu både blöta och mögliga bäddtäcken, vackert blommiga och samtida med stugan. Få kanske bryr sig om gamla bäddtäcken men för mig känns det hårt. Tyvärr är dom bortom all räddning så det blir slutstation återvinningen. Synd synd.
Mitt i sängtäckssaknaden måste ett nytt tak införskaffas. Plåttak? Kanske, om jag hittar den där gammeldagsa silverfärgade pannplåten, nåt som känns lite 50-tal och passar stugans stil. Men vad finns den i för bredder och längder? Här är goda råd dyra, jag måste nog fixa läckan innan nästa skyfall.
Varför finns det inte en byggnadsantikvarie när man behöver en? Jo, klockan är efter 19 i och för sig. Lite smådeppad har jag suttit och bläddrat i Centrum för byggnadsvård katalog vilken inte alls handlar om pannplåt från förra seklets mitt, tyvärr men föga förvånande.
Men så kom jag på; Orginal är bäst, kanske ska jag helt enkelt lägga på ett nytt lager tjärpapp. Det kan vara den bästa lösningen, jag får försöka hitta en byggnadsantikvarie i morgon, och nog bör det hålla minst lika länge som det tak morfar gick omkring på den där dagen för 50 år sen.

Idag en bonusvideo. Debbie Reynolds sjunger förföriskt vackert från 1957