Idag nedkom Skansens Idla

Med två stycken killingar en get och en bockkilling. Tidigare har Kärrtorps Tärna fått en bockkilling så nu är det bara Jamtlis Fanny som är kvar. Har Ni några förslag på namn så skicka gärna in dom till: carin.andersson@jamtli.com
På Jamtli har vi i vår djurbesättninng bara lantrasdjur och getterna är av rasen Jämtget. På allmogegetens hemsida kan man läsa följande om dessa getter:

Jämtget
Jämtgeten är en oförädlad lantrasget med anpassning till fäboddrift. Den var förr vanlig i framförallt Jämtland och Härjedalen. Det som i första hand skiljer den från den sydligare allmogegeten är just anpassningen till det nordliga klimatet, bete och foder.

Ursprung
Dagens besättningar av jämtget härstammar dels från Skånes djurpark, dels från en privatbesättning i Aspås i norra Jämtland, den s.k. Engla-stammen.

Jämtgetterna på Skånes djurpark kom till parken 1951 från Oviken i Jämtland, och de var alla vita och behornade. Eventuella färgade individer tog man bort från aveln. Med jämna mellanrum köpte man in nya vita och behornade bockkillingar från gårdar i norra Sverige.

Jämtgetterna ur Engla-stammen kom till Engla Perssons gård i Aspås 1942. Engla i sin tur hade köpt sin första get från en gård i Rödöns socken, vars getter enligt en uppgift hade funnits på gården lika länge som gården själv funnits, dvs åtminstone sedan slutet av 1800-talet. Engla Persson hade som mest ett trettiotal getter samt två bockar, de hade alla de färger som förekommer hos dagens jämtgetter. Getterna fanns på gården i Aspås till 1991, då de togs över av Skansen och Fredriksdals friluftsmuseum.

Utseende
Jämtgeten är lite smäckrare, elegantare och lite mer finlemmad i jämförelse med göingegeten. Huvudet är smalare och finare. Färgen är vanligen vit eller vit med mörkare tecken i form av ansiktsmask och ryggål i brunt, svart eller grått. Bruna/viltfärgade djur förekommer liksom brunbältade. Svartbrokigt har förekommit i någon besättning. Behorning är vanligast, men det förekommer kulliga djur.

Hotbild
Den 31/12 2008 fanns det ca 387 jämtgetter (73 bockar och 314 getter) registrerade i genbanken.
Rasen betraktas som utrotningshotad. Fler bevarare behövs!

Är du intresserad av att skaffa jämtgetter, kontakta genbanksansvarig.

Vi testar också våra getter mot ett virus som förkortas CAE det är ett hiv-liknande virus som man bekämpar genom olika program. Vi har status CAE 2 och hoppas på att under 2011 komma upp i status CAE 3. Ni kan läsa om detta virus nedan


Caprin Artrit Encefalit (CAE)
Introduktion
Andra namn: virusbetingad leukoencephalomyelit.



Caprin artrit/encefalit (CAE) är en anmälningspliktig (SJVFS 2007:90) virussjukdom hos getter. Sjukdomen ger symtom i form av artrit och encefalit, men även pneumoni, avmagring och mastit. De flesta CAE-infektioner förlöper dock subkliniskt. Smittämnet tillhör samma virusfamilj som maedi-visna-viruset (MVV) hos får och HIV-virus hos människa. CAE är en sjukdom som kan ge stora ekonomiska förluster i en getbesättning, främst på grund av minskad produktion och ökad utslagning. Eftersom det varken finns vaccin eller någon riktad behandling försöker man bekämpa sjukdomen genom att sanera drabbade besättningar. CAE ger inte sjukdom hos människa.

Förekomst
Hela världen, med högst prevalens i länder med intensiv getmjölkproduktion som Frankrike, Schweiz, USA och Norge. Oklar prevalens i Sverige, men sannolikt relativt vanlig.



Symtom
•Artrit hos vuxna getter.
•Neurologiska symtom, främst hos killingar.
•Lunginflammation hos vuxna getter.
•Mastit utan feber, med markant sänkt produktion
Dessutom förekommer subklinisk CAE och andra symtom som avmagring och "för tidigt åldrande".

Differentialdiagnoser
Mykoplasmaorsakad artrit, traumatisk artrit, fång, ryggmärgsabscess, medfödda neurologiska defekter, listeria, rabies, lungmask, lungformen av kasseös lymfadenit (böldsjuka), bakteriell mastit med mera.

Etiologi och patogenes




Infektionsagens: CAE-virus, ett lentivirus som tillhör retrovirusen.
Infektionsport: Främst tarmen.
Spridning i djuret: Virus sprids i hela kroppen med hjälp av monocyter. periodisk virusreplikation i målorganen (leder, ryggmärg, hjärna, juver och lungor).
Smittvägar: Främst via råmjölk och mjölk, men även mellan getter.
Överlevnad: En infekterad get är troligen virusbärare hela livet.
Inkubationstid: Lång, men även killingar kan visa symtom.

Provtagning och diagnostik
Serologi.

Behandling och profylax
Ingen behandling tillgänglig.
Sanering av smittade besättningar.
Smittspridningen bryts främst genom att killingen ej får dia geten.

Det känns i alla fall bra att ha koll på dessa sjukdomar.