Holy Dolls

Note to self: läs mer om "Holy Dolls".

Antologin "Looking at Italian Renaissance Sculpture" (red. Sarah Blake McHam) innefattar elva essäer som behandlar olika aspekter av italiensk renässansskulptur. Till en början något förvånad fann jag där Christiane Klapisch-Zubers artikel "Holy Dolls", men sedan alls inte: de heliga dockorna kan föras till kategorin småskulptur/statyett som under renässansen blev en ny form av konstföremål i hemmiljöer. Över huvud taget fanns under denna tidsperiod en fascination för små format och "antikens mästerverk" nådde stor spridning kopierade i mindre storlek.

Klapisch-Zuber har nyttjat bevarade inventarieförteckningar för sin artikel om dockorna. Det var alltså föremål som fanns i hemmen, men inte lika öppet som exponerad konst. De heliga dockor som författaren beskriver och analyserar skulle kunna vara ett exempel på lärande genom lek. Ofta var dockan ett Jesusbarn och då handlade det i första hand om att lära sig den religiösa ritualen genom lek med dockan. Dockorna har en strikt kvinnlig proveniens, de gick i arv från kvinna till kvinna, från mor till dotter. Beroende av när de överfördes kunde dockorna ges skilda funktioner. Såvida kvinnan fick dockan vid sin vigsel kunde den symbolisera fruktbarhet och få funktionen av en fertilitetsbringande maskot. Om kvinnan/flickan istället fick dockan när hon gick i kloster, kunde dockan symbolisera både make och barn, då flickan själv blir Kristi brud.

Det här vill jag absolut veta mer om!