8:e mars. Semlor, Saga och Internationella kvinnodagen

Semlor ägnar jag mycket lite uppmärksamhet, eller snarare och ärligare, jag tycker inte om semlor. Dottern Sagas namnsdag firas enligt familjetradition och hon önskar sig en… semla.
Tyskan Clara Zetkin lade fram förslaget om en internationell kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt vid den andra internationella socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn 1910. Snart fastställdes datumet till den 8 mars och i år firas dagen för 101:a gången! Har detta något med museiverksamhet att göra, kan man fråga sig? Ja, det har det och i detta sammanhang kan antologin Det bekönade museet. Genusperspektiv i museologi och museiverksamhet (red. Inga-Lill Aronsson och Birgitta Meurling) uppmärksammas. Museerna är inga neutrala rum där en objektiv bild av exempelvis manligt och kvinnligt presenteras, museivärlden påverkas liksom det mesta i vår värld av de rådande samhällsstrukturerna och de normer som där finns. Till exempel har ”Konstnären” i långliga tider per definition varit en man. Mannen har ofta förknippats med det offentliga och i den borgerliga och patriarkala historieskrivningen har konstnären satts i samband med skaparkraften. Kvinnan har ansetts representera den privata sfären – kärlek, omvårdnad och huslighet – och har därmed karaktärsdrag som inte är med bilden av en gudomligt skapande konstnär överensstämmande. Är det därför konstnärer av kvinnligt kön inte har uppmärksammats i samma utsträckning som manliga konstnärer, är det därför de har marginaliserats i historieskrivningen, åsidosatts av museers inköpsnämnder? Frågan är förstås för stor att omfatta här, men temat kan ändå beröras.

Ett synliggörande av ettdera könet behöver inte innebära ett negligerande av det andra. Åt historien kan vi inte mycket göra. Det är omöjligt för ett museum att ur samlingarna visa något som inte finns. Det kan dock diskuteras liksom den förvärvspolicy som samlaren/samlarna utgått ifrån. Som visas i Det bekönade museet kan på så vis kan obalansen ur biologiskt könsperspektiv tydliggöras i museernas utställningsverksamhet och även sättas in i ett större sammanhang.