Intet nytt

Då man pratar historia, exempelvis vikingatid, och undrar hur det var för 1000 år sen, är det vanligt att man tror att allt var sämre än idag, sämre utvecklat helt enkelt. Utvecklingen ses ibland linjär där vi är bäst och de i början av linjen är sämst. Vi som är så smarta med dator och TV måste väl ha kommit längre/högre i utvecklingen än våra barbariska förfäder?
Ja, i många fall men inte alla. Ett klassiskt exempel är de fantastiska vikingatida smycken som finns i guldrummet på Historiska Museét. En guldsmeds dröm eller mardröm kanske. Det är smått och pillrigt att se även med förstorningsglas och vi med vår oerhörda kompetens kan inte ens förklara hur de är gjorda, än mindre göra nåt göra nåt likadant. Kunskapen har helt enkelt gått förlorad. I detta fall var dom alltså smartare än oss.
Visst går utvecklingen framåt men ibland står den still och ibland går den nog bakåt.
Att överaskas av historien är väldigt nyttigt tycker jag, om inte annat blir man mer ödmjuk för tiden som gått.
Den här överaskningen kan konstigt nog komma av de mest triviala ting.
För två sen ställdes Gustav IV Adolfs skrivetui ut på Livrustkammaren. Till min stora glädje låg där några blyertspennor. Jag hade inte riktigt koll på blyertpennans historia så det var skoj att se att kungens 200 år gamla pennor såg ut som våra, lite smalare kanske men vackert lackerade i svart. I många historiska sammanhang förekommer det en omålad penna i tron att den är det enda rätta. En av pennorna i kunges skrin var i och för sig omålad men man får akta sig för den moderna variant som är ett utslag av nåt slags miljösträvandets tidiga 1990-tal. I en bokhandlarkatalog från 1890 finner man pennor i all väldens färger, få omålade dock.
En annan trivial överraskning är gummibanden, såna man har i kläder alltså. Själv hade jag nog trott att det var en uppfinning av efterkrigstidens rationella 50-tal. Nej nej. Hoppa tillbaka 100-150 år så hittar man sk. elastiska kautschukband. Redan 1868 finns det gummibandsförsedda färdigknuta slipsar för den late att köpa i Frankrike.
Dunsovsäcken lika så. Här överaskar Peterson-Berger då han i sina fjällminnen från sekelskiftet nämner sin dunsovsäck, tillika waterproof som han skriver.
Så då nån i Darwinsk anda klankar ner på gårdagens människar brukar jag tänka på blyertspennorna och gummibanden. Iband får man passa sig, för intet är nytt under solen.

Nedanstående video överaskade lite. Den är bitvis inspelad i regissören Lasse Hallströms vardagsrum 1979. Här finns få spår av nåt burrigt och osmakligt 70-tal med heltäckningsmattor och sammetstapeter. Tvärtom skulle rummet kunna smälta in i vilken nutida inredningstidning som helst, om man tänker bort en 30-årig Agneta Fältskog förstås.