Man tager vad man haver

Förutom på Macken 1956 har jag nån sommar arbetat på Per-Albintorpet. Där är det 1942 som gäller så det är mitt uppi krig och ransonering. Kriget, hur hemskt det än var spelade ändå kanske andrafiolen då det gällde vad som påverkade människors vardag. Ransoneringen var direkt påtaglig och fick betydande inverkan på vardagen. Kläder, bränsle, varmvatten, matvaror, ja det mesta kan tyckas vara ransonerat då det var som värst nån gång runt 1942. Det som satt störst avtryck verkar varit kafferansoneringen. Det är kanske inte så konstigt. Vi svenskar dricker ju mycket kaffe och om man får nöja sig med 1 kilo per år så blir förstås saknaden stor. Kafferansoneringen höll också i sig länge, enda fram till 1952.
På P-A torpet försöker vi naturligtvis spegla vardagen så tillverkningen av kaffesurrogat, "Surr" som det kallas så där lite käckt och svenskt, är en viktig del av husmors bestyr. Det finns säkert hundratals recept på surr men vi nyttjade ett som visserligen var lite omständigt men blev ganska bra. Enkelt sagt bestod det av potatis och rågmjöl som kördes genom köttkvarnen, delades i småbitar och torkades samt rostades och maldes. Det hela tog ett par dagar då torktiden var lång.
En dag stod vi utan surr. En katastrof större än ett invasionshot. Om svärmor eller ett husmodersmöte var i antågande minns jag inte men nu var goda råd dyra. Min spelade svägerska Solbritt fann snabbt att de goda råden fanns i skafferiet; Ärtor var lösningen, gula ärtor. Ärtorna rostades snabbt i stekpannan och maldes i kaffekvarnen. Man fick dosera rätt rejält men resultatet blev fantastiskt, så hädanefter blev det vårt standardrecept. Även vana kaffedrickare från nutiden blir "lurade" vid provsmakning.
Lite lustigt är att de tyska besökarna ofta är med på noterna då det är provsmakning på g. Kanske blev Västtyskland/Östtyskland ändå hårdare drabbat av traumat kafferansonering än Sverige. Så arbetande på P-A torpet lär man sig i alla fall en fras tyska;
Möchten Sie eine tasse muckefuck*.

*Surrogatkaffe

Nedan Vera Lynn och musikalisk nostalgi.