Fritidsgårdens förlovade fika

Mera mat och minnen.
Jag började skolan 1973. På eftermiddagarna gick jag på fritids på 32:an, Gröngatan 32. Där bjöds det på varm choklad, kärmjölkslimpa med sardiner eller messmör, troligtvis ost också men det har jag glömt.
På den här tiden fanns det inte så mycket som sågs som onyttigt. Ingen jag kände tvingades i fullkorn eller lightprodukter. Konstigt nog var vi ändå ganska friska, laktos och glutenallergi pratades det aldrig om. Allergi i och för sig. En (1) tjej på skolan var allergisk mot hästar minns jag.
Mitt 70-tal var matmässigt, kanske genom nostalgins glasögon, fantastiskt. Oboy och rostat bröd till frukost, sen skollunch, än mer choklad och smörgås på fritids. Hemma ofta mannagrynsgröt med hallonsylt till middag samt lite fika innan läggdags, också här oboy, bullar eller mariekex. Mums. Sen hände nåt...
Hösten 1980 gick jag i åttonde klass och det var dags för ett nytt ämne; Hemkunskap.
Första lektionen bjöd på en chock. Vi skulle göra ett "nyttigt mellanmål" som det hette. Det bestod av en hårdbröskiva med Keso och persilja. Åtföljt av ett glas vatten. Jag höll på smälla av, vad i helsike var detta. Ingen blir väl mätt på hårdbröd, helst inte utan smör: Vad var Keso? Persilja åt man till söndagssteken hos mormor och redan där var det lite beskt. Vatten? Hallå????
På äldre dar har jag förstått hur svårt mitt möte med den nyttiga maten var. Denna eftermiddag 1980 grundlades min skepsis mot allt vad nyttigt heter och än idag väljer jag hellre ljust bröd än grovt och vatten dricker jag endast på fjällturer eller vid medelhavet.
Inte nog med det föresten. I samma veva hade vi en skoldag där världens orättvisor diskuterades. Orättvisorna genomsyrade även lunchen där vi blev uppdelade i olika grupper tillhörande olika världsdelar. Jag hamnade naturligvis i afrikagruppen. Vi fick sitta på golvet i matsalen och äta ris och dricka vatten. Gruppen Nordamerika satt vid borden och åt hamburgare samt hånade oss fattiga. Jag förstår den fina pedagogiska tanken bakom det hela men den fungerade inte på mig. För mig upplevdes det solklart att vinnarna äter smaskiga hamburgare och förlorarna får nöja sig med ris. Det är svårt det här med pedagogik.
Om jag får chansen att jobba i Jamtlis nya 70-talsmiljöer så lovar jag att nån gång bjuda på det bästa som finns; En ostsmörgås och en kopp oboy.
Välkomna!