Minnas eller glömma?

Verne Harris jobbar på The Nelson Mandela Centre of Memory and Dialogue i Sydafrika.
I går på PASCAL-konferensens sista dag höll han ett föredrag som fick oss från andra länder att känna att vi dras med ganska pluttiga problem i jämförelse med dem.
Sexton år efter apartheidregimens fall kämpar de fortfarande med frågan hur de ska bearbeta allt som hänt. De som utövade apartheid utlovades amnesti om de bara berättade sanningen om brotten, vilket de ändå inte har gjort. Däremot har centret fått in 20 000 berättelser från människor som utsattes för apartheid. Och hur går man vidare med dem?
Kort sagt: hur kan ett arkiv hjälpa ett land att bearbeta ett trauma?
- Genom att hjälpa människor att glömma, svarade Verne och fick oss att dra efter andan.
Glömma alltså - inte minnas?
- Nej, tänk er att ni träffar en bekant som ni inte sett på länge och att ni nu vill byta telefonnummer med varandra. Om du vill minnas numret, repeterar du det tills du minns det i huvudet. Om du vill kunna glömma bort det, skriver du ner det på en lapp så att du vet var du har det den dag du behöver det. Så borde de arkiverade minnena från apartheid-tiden också fungera, menade Verne.
Aha. Förstås. Att minnas kan vara att älta, att vara oförmögen att släppa eftersom man då är rädd att det glöms bort för alltid. Men om det skrivs ner, kan man släppa det och förhoppningsvis börja bygga upp något annat.
Och ändå vet man var minnena finns, den dag man behöver dem.