Kronprinsessbröllop

I dag var det dags.
Av alla som sagt att bröllopet är upphaussat, fjantigt och överreklamerat undrar jag hur många som ändå bläddrade förbi tv-sändningen en stund.
Jag kollade kanske mellan 15 och 16.30. Jag ville se själva vigseln och lite bröllopsgäster, men sedan kände jag mig mätt.
Jag har ett lite kluvet förhållandet till monarkin. Å ena sidan ÄR det unket med ärvda titlar och överklassfasoner. Snobberi = inte min grej. Å andra sidan: som historieintresserad så är det svårt att bortse från lockelsen i den där regentlängden, de där slotten och det där extrema livet som kungar och drottningar levt.
I slutänden landar jag alltid i en hållning som skulle kunna uttryckas som "låt dem hålla på". Monarkins vara eller inte vara är inte den viktigaste frågan för mig. Inte så länge det finns saker som global uppvärmning, överkonsumtion, trafficking, AIDS-epidemier och ozonhål.
Det bästa i dag var för övrigt varken klänningar eller korteger. Det var att se hur otroligt kära och lyckliga de där två är. Den som inte kan glädja sig åt åtminstone det måste vara en riktigt, riktigt hårdhjärtad typ.