Nattkörning

Natten mot i dag körde vi hem från Göteborg. Och det var förtrollande vackert.
Det blev aldrig mörkt. Fåglarna sjöng så högt att deras kvitter överröstade motorljudet och nådde ända in i kupén.
Sista biten, från Sveg och hem, körde jag mellan 3 och 5 på morgonen. Lätta dimslöjor låg över tallmoar och tjärnar, några orrhönor stod posterade vid vägkanten med jämna mellanrum, och vid halvfem-tiden gick solen upp som ett rött klot över bergen i Rätan. Obeskrivligt tjusigt, och inte det minsta svårt att hålla sig vaken.
Varför tog jag ingen bild? Jag hade till exempel kunnat visa hur häpnadsväckande högt Hoan står - när man kör genom Hogdalsbygden ser man lador och träd med vatten långt upp på magen. På sina ställen var ytan bara någon decimeter från själva E45:an. I kväll såg jag på Mittnytt att vägen faktiskt var nära att behöva stängas i går, men att räddningstjänsten klarade skivan.