Datorer o jordbävningar!

Jag har drabbats av en katastrof! Min dataskärm är alldeles mörk, jag kan nästan inte se något alls. Tack vare min kunniga, listiga och tekniska arbetskamrat Pelle så kan jag använda datorn i alla fall. Han gav mig nämligen katastrofhjälp i form av en annan skärm som han kopplade till min bärbara dator med mörk skärm. Det är inte alla som har en Pelle som kommer till undsättning när livet rasar!

Jag vill recitera en sång av Vladimir Vysotskij, översatt av Fria pro teatern på 70-talet. En tid då empatin stod högre på listan över mänskliga dygder än den gör idag, när talibanerna i Afganistan väljer att skicka ut sina unga "modiga" män som självmordsbombare i Kabul istället för att skicka dem till Haiti för att hjälpa de nödställda.


Nej, säg inte att jorden har dött,
att man inte kan så eller skörda
för hon har bara gömt sig en tid,
hon har burit en blodig börda.

Hon är sargad och svartnad av sorg
och besudlad av krigarhorden
men man tar inte sältan ur havet
och man tar inte modern ur jorden.

Hon är uppgrävd och sprängd och bränd
men hon är inte död, hon är sårad
och hon sörjer med människosorg
och gråter med människotårar.

Men hon väntar, hon uthärdar allt
räkna inte vår jord till de döda.
Hon ska klä sig i blommor och grönt,
hon ska älska och växa och föda.

Hon ska sjunga sin jordiska sång
fast hon ännu är skändad och skövlad
för jorden är människans själ
och kan inte förtrampas av stövlar.

Nej man tar inte sältan ut havet
och man tar inte modern ur jorden.

/Lowissa Mannerheim