Himlen i en kastrull

En liten bit av himlen ramlade ner i går och landade i min kastrull.
Klockan hann bli 23 innan jag hade rensat, sköljt, klyvt, kokat, pureat, kokat upp en gång till, pureat en gång till och slutligen sockrat lite. Men sedan hade jag alldeles egen nyponsoppa.
Allt bara blixtrade till och jag befann mig plötsligt i farmors kök typ 1981. Ibland på höstarna kunde det hända att hon plockade nypon och gjorde soppa till mig. Jag fick en tallrik när jag kom hem från skolan. Det knastrade i hennes vedspis och farmor själv satt och virkade på soffan medan jag sakta förde de varma skedarna till munnen.
Det var nog mina första "Mats-Eric Nilsson-moments" (ni vet han som skrivit debattböckerna om tillsatser i maten). Att vara 9 år och äta farmors soppa var ett uppvaknande. Aha! var det så här RIKTIG nyponsoppa smakade!
Och i går kväll kom allt tillbaka. Inte ofta vill jag råda er att göra precis som jag, men nu vill jag det. Gå ut, plocka och purea, för sjutton. Det är himmelskt.