På bilden ser ni Maria Vallström, en av författarna till boken På anstalt som hade premiär idag. Maria höll ett spännande föredrag om boken och berättade också lite om projektet som ligger till grund för berättelserna om de olika anstalterna som omnämns. Det finns alla sorters anstalter med från alla delar av läner och det är verkligen spännande att lyfta fram den historien. Det är en fin bok med många vackra bilder. En sådan bok som man gärna bläddrar lite i, men så fastnar man och börjar läsa. För det är riktigt spännande läsning, samtidigt som den är lättsamt skriven. Och nu har den uppmärksammats och firats och finns ute i handeln så att vem som helst kan ta del av den.

Jamtli håller på att bli plats för en filminspelning. Just nu görs biträdande museichefens rum om till kontor för kommunens bygglovshandläggare. Filmen ska bli en del av en interaktiv kurs där du själv ska göra olika val när du vill renovera eller bygga om ett hus. Dina val görs utifrån vad husägaren, bygglovhandläggaren, bygghandlaren och antikvarien anser är rätt. Därefter kan du se hur huset förändras och vilka konsekvenser dina val fick för kulturmiljön och för framtiden. Kursen riktar sig i första hand mot unga hantverkare, men även andra kan naturligtvis ha nytta av detta. Syftet är att uppmärksamma vilka konsekvenser olika val får och att visa att det är viktigt att tänka efter och vara varsam. Det finns alltid olika alternativ och möjligheter. Kursen skapas inom interregprojekt Husnyckeln och på bilden ser ni Håkan och Per från det bolag som sköter filminspelningen. De undersöker vinklar, ljus och rekvisita så att det ska bli så bra film som möjligt. Vill ni veta mer om kursen är ni välkomna att besöka projektet Husnyckeln i Lignellsalen under Jamtlidagen den 9 september, eller att besöka deras hemsida.

Nu går byggnadsvårdslägret in på sin sista dag. Det är fönsterrenovering som står på schemat. Gullebodens fönser skrapas, gammalt kitt tas bort och sedan på med nytt kitt och ny färg. Deltagarna har verkligen fått prova på en mängd saker under de två veckor de varit här. Vi hoppas och tror att de är nöjda och vill gärna tacka dem och säga att vi är väldigt nöjda med dem! Vi hoppas att detta kan bli en aktivitet som återkommer nästa år igen.

Nu får ostbuan på fäboden nytt tak! Byggnadsvårdslägret går in i slutspurten. Deltagarna arbetar så att svetten lackar och med rasande fart och energi läggs rad efter rad av takspån.

Samtidigt arbetar Malin och Jenny, som är dem som driver projektet, på höstprogrammet. Det är snart klart och innehåller en mängd spännande kurser, föredrag och förevisningar av hantverk. De väntar bara på bekräftelse angående ett par datum, sedan kommer programmet att finnas på Jamtlis hemsida. Vill du hålla dig uppdaterad om vad som händer inom projektet så kan du också följa det på facebook - så att du inte missar några spännande kurstillfällen.

Snart intas Jamtli av vikingar. Under ett par veckor kommer det att hållas vikingaläger i parken nedanför restaurang Hov, där skolklasser från årskurs 3-4 får lära sig mer om vikingatiden och prova på en massa olika aktiviteter. Utifall att det skulle komma regn så håller vi idag på att resa ett stort tält, som med fantasins hjälp kommer att fungera som ett vikingatida långhus. På bilden ser ni en av våra fastighetsskötare, Ulf, som arbetar med att få upp tältet. Men naturligtvis kommer vi att få några vackra höstveckor med strålande sol, nu när vi gjort oss besväret med ett tält...

"Double double, toil and trouble, fire burn and cauldron bubble". Som tur är lade byggnadsvårdslägret inte i lika otäcka ingredienser som häxorna i Shakespeares Macbeth. Inga tår från grodor, ull från fladdermöss eller ens ett finger från en baby som ströps vid födelsen. Nej här är det mer harmlösa saker som åker i grytan, rött färgpigment, vatten, rågmjöl och linolja. Resultatet blir rödfärg som kokades ihop i fredags och som idag målas på en av Jamtlis lador. Det är någonting fascinerande med att se hela processen, från färgkokningen tills att färgen sitter på en husvägg. Riktigt snyggt blir det!

Jamtli har en vänförening som heter Jamtlis gynnare. Ett bättre namn hade kanske varit Jamtlis Hjältar. Dessa fantastiska människor ställer upp på sin fritid och hjälper till med allt möjligt på Jamtli. Jag tror och hoppas att de gör det för att de tycker det är roligt och det är en social fritidssysselsättning. De verkar i alla fall ha väldigt trevligt tillsammans på sina möten och träffar - och när de arbetar, men det är också en stor hjälp för oss. Ni har säkert passat på att köpa deras kolbullar eller deras tunnbröd vid olika evenamang, eller fikat på deras härliga bullar och kakor på café slalom. Pengarna de samlar in skänker de sedan till olika projekt inom Jamtli som de vill stödja. Exempelvis så bidrog de stort till jamtlis kyrka. Men de hjälper också till med andra saker. Just nu hjälper de till att ordna lunch och fika till byggnadsvårdslägrets deltagare, vilket de gör exceptionellt bra! På bilden ser ni en av gynnarna - men det finns så klart många fler. Tillsammans förgyller de vår tillvaro och underlättar mycket. De är verkligen Jamtlis hjältar.

På byggnadsvårdslägret som pågår här på Jamtli har man idag börjat tillverka takspån. Stig Nilsson visar hur man klyver trästocken för att kunna börja göra spånen. Det finns olika sorters spån - den sorten som ligger på kyrkors tak, som är lite större och ofta vackert formade och de lite mindre och enklare som förekommer på många olika hus. Nästa vecka ska det läggas spåntak på ett av husen vid fäboden. Det är nämligen så att getterna gärna hoppar upp på taket och äter spånen...

Det har varit en fantastisk sommar för Jamtli. Nu när vi börjar städa bort, utvärdera och summera kan vi inte vara annat än nöjda. Vi har en personal här (omkring 130 personer arbetar på Jamtli) som alla gjort sitt yttersta för att ge besökarna en bra upplevelse och de har gjort ett mycket bra jobb! Det visar sig bland annat i våra besökssiffror som varit mycket goda under sommaren. På ÖP:S debattsida igår kunde man läsa om hur Jamtli går mot strömmen av besöksmål som minskat sina besökstal. Det som värmer lite extra är naturligtvis de kommentarer som kommer från besökare. Det värmer att få höra att familjer som hade tänkt sig ett besök på ett par timmar blir kvar i två hela dagar för det finns så mycket att se, uppleva och delta i.

Nu ska ni inte tro att det roliga är slut bara för att historieland är slut för i år! Nu laddar vi om för höstens fullspäckade program, med Jamtlidagen 9 september, följt av utställningen "Udda & Jämt", konstens vecka, Jamtlinatt och så småningom Julmarknad. Förutom öppna förskolan, hantverkskurser, after work (föreläsningsserie på torsdagar) och mycket mer...

Nej, det handlar inte om en liten pittoresk Italiensk stad där vissa delar översvämmas av turister och fula souvenirer. Det handlar om den undersökning som OECD genomför vart tredje år, "Programme for International Student Assessment" som testar 15-åringar förmågor och kunskaper i läsning, matematik och naturvetenskap i mer än 70 länder i världen. Den senaste undersökningen genomfördes 2009, men en ny håller på att göras i år. 2009 års undersökning visade att läsförståelsen i Sverige har minskat kraftigt sedan år 2000. Sverige ligger fortfarande över genomsnittet för OECD-länderna, men halkar efter. Även i matematik och naturvetenskap har svenska 15-åringar svagare kunskaper 2009 än vid föregående mätningar. Bäst till ligger Shanghai - Kina, med 600 av 600 möjliga poäng när det gäller matematik.

Hur användes då dessa undersökningar? Vad är nyttan med att veta att Sverige får 497 av 600 poäng för läsförståelse? Dets är det en politisk undersökning. Det gör att utbildningspolitiken kommer i fokus vart tredje år, då resultaten från den senaste undersökningen presenteras. Men de skulle också kunna betyda att flera delar av samhället måste engagera sig för att vi i framtiden ska kunna ha ett fungerande kunskapssamhälle. För Jamtlis del visar denna typ av mätningar på att det finns ett behov av arenor för lärande. Även om det huvudsakligen är i skolan ungdomar lär sig, så mäter Pisa inte rena skolkunskaper, utan testet är menat att mäta förmågan att använda kunskaperna, att faktiskt förstå hur man räknar ut saker eller vad en text ger för upplysningar. Dessa kunskaper och färdigheter kan man förvärva också på andra ställen än i skolan och framför allt befäster man sina kunskaper genom att använda dem i olika sammanhang. Det är sådana tankar som ligger bakom mycket av Jamtlis verksmhet, till exempel barnens energilek där man måste förstå sambandet mellan den energi man producerar och den man använder, eller forbondespelet (mer populärt känt för barn som "hästen och släden" i utställningarna) där man måste räkna ut hur många ripor man ska betala för en bytta smör - alternativt argumentera och förhandla om priset. Runt om oss i vardagen finns så många möjligheter till lärande, till att förbättra våra förmågor på olika sätt, och man bör aldrig sluta utvecklas. Jag vill därför uppmana alla att ta del av det livslånga lärande som erbjuds, vare sig det är i form av en studiecirkel i kinesiska, att låna en bok på biblioteket att läsa eller att besöka Jamtli för en trevlig och lärorik dag. Så kanske det smittar av sig på omgivningen och ger Sverige bättre resultat i årets Pisa-mätning.

Igår regnade det tidvis ganska mycket. Det hindrade emellertid inte våra glada deltagare på byggnadsvårdslägret från att entusiastiskt ge sig i kast med att göra iordning en stock som ska bli en ny syllstock (det vill säga nedersta stocken i ett timrat hus) i vår smedja. Den gamla stocken är rutten och måste bytas ut. De fällde trädet i måndags, igår tog de bort barken och högg till den och idag ska de fortsätta med att få till den så att den passar in. Det är lite som att tillverka en ny bit till ett pussel. Sedan är det dags att lyfta upp huset, peta bort den gamla stocken och stoppa dit den nya. Det låter så enkelt när våra duktiga snickare förklarar, men det ska bli riktigt spännande att se hur det egentligen går till! Kom gärna och titta.

1766 fick Sverige sin första tryckfrihetsförordning, vilken också var världens första. Därmed är den vår äldsta grundlag (även om den har uppdaterats en del sedan dess). Den yngsta grundlagen antogs 1991 och är yttrandefrihetsgrundlagen. Båda dessa lagar är viktiga i det demokratiska samhället, för att garantera att vi får en debatt, att vi kollektivt kan resonera oss fram till bra lösningar som passar vårt samhälle. Att vi kan granska makthavarna. ”Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande” står det i lagen.

Dessa lagar gör det emellertid inte ok att framföra vilka åsikter som helst, eftersom vi också har lagar mot ärekränkning (brottsbalk 1962:700, kap 5) eller om hets mot folkgrupp (brottsbalk 1962:700, kap 16, §8). Det kan också finnas andra skäl, moraliska, att de går emot en viss värdegrund eller att de representerar något man inte vill stå för, till att man väljer att föra fram eller väljer bort vissa saker. Bruket av kultur eller bruket av historia handlar alltid om val. Så fort man väljer att föra fram någonting, väljer man samtidigt bort annat. De som gör valen är alltid en maktfaktor (se blogginlägget 14 augusti). Jamtli har valt att inte ha med ett verk av Lars Vilks i höstens utställning ”Udda & Jämt” på grund av att hans uttalanden och förhållningssätt inte stämmer överens med de värden som Jamtli vill stå för. Han säger att islams religiösa föreställningar ”är olämpliga att föra in i ett moderns samhälle” och har valt att förekomma i ett tydligt anti-muslimskt sammanhang. På Jamtli vill vi naturligtvis vara en arena för debatt där många åsikter kommer till uttryck, men för att alla ska kunna komma till tals måste också alla känna sig välkomna till den platsen/det forumet. Jamtli vill att alla ska känna sig välkomna hit, oavsett religion, etnicitet, nationalitet, genus, ålder eller funktionshinder.

Första dagen på byggnadsvårdslägret åkte deltagarna ut i skogen för att hitta timmer. För att få ut timret ur skogen användes häst. Är det inte ett härligt sätt att arbeta på? Förutom hästen ser ni på bilden våra duktiga snickare Anders och Mattias samt Örjan som är djurskötare.

Igår, söndag, började byggnadsvårdslägret. Sex entusiastiska personer samlades (två anslöt senare) och fick information om vad de ska syssla med de närmaste två veckorna. Byggnadsvårdslägret är nämligen en kurs i byggnadsvård som arrangeras av Jamtli och interregprojektet "Kulturarvets hantverk" i samarbete med svenska byggnadsvårdsföreningen och med stöd av länsstyrelsen. Idag ska deltagarna ut i skogen tillsammans med Jamtlis snickare, Anders Nääs och timmermannen Stig Nilsson. De ska få lära sig om virke och hur det växer och tas i skogen. Vill du själv bli delaktig i lägret på ett lite enklare sätt så har du chansen på onsdag. Klockan 18.00 berättar byggnadsantikvarie Olof Edin om bebyggelsehisoria på temat "Från eldhus till mexivilla", vilket följs av en rundvandring på Jamtli för att se exempel på olika typer av byggnader. Föreläsningen äger rum i Renzhogsalen, precis vid receptionen i museet. Fritt inträde och ingen anmälan behövs, så det är bara att komma!

Boken På Anstalt handlar om olika sorters anstalter som växte fram från 1800-talets slut. Den tar upp barnhem, alkoholisthem, sinnessjukhus och fler andra institutioner. Det är en intressant skildring som ger en bild av 1900-talet som annars inte lyfts fram så ofta. Den tar upp de delar av samhället som ofta har gömts eller hanmat i skymundan. 31 augusti har boken permiär. Då kommer Maria Vallström som är en av författarna hit till Jamtli och håller ett föredrag om boken klockan 14.00, välkomna då om ni vill veta mer om anstalter i Jämtlands län.

Nu är målningen igång! Som jag skrev tidigare ska Gulleboden målas om. På bilden här ser ni ett uppstruket färgprov på ungefär hur det kommer att bli. Jag tror det blir jättebra och att det verkligen kommer att göra stor skillnad!Vad tycker ni om den härligt gröna färgen?

Även om Jamtli har en fantastisk besöksanläggning i Östersund, är den inte allt. Jamtli är ännu mer än så! Vi har till exempel verksamhet runt om i hela länet, eller program och aktiviteter som anknyter till länet. Idag vill jag rekommendera vårt program om Döda fallet som ni kommer till om ni följer länken nedan. Det är ett program som riktar sig mot skolan, men som kan vara intressant att titta på även för andra. Det sätter Döda fallet i relation till många andra vattenkatastrofer runt om i världen och är ett sätt att uppmärksamma hur viktigt det är med vatten, men också hur farligt det kan vara. Med cryptosporidium i färskt minne kanske vi förstår än bättre hur viktigt det är med vatten. Vatten har ju alltid varit viktigt för fiske, som färdväg med båt eller över is, eller genom vattenkraft. Jamtlis program om Döda fallet speglar väl en av Jamtlis grundtankar - att knyta an till länet, något som folk känner till och och kan relatera till, men också ta in resten av världen till länet genom att ge information om många andra liknande eller relaterade företeelser. En tankeställare innan ni går till kranen och tar er ett glas rent vatten i värmen, eller ett dopp i en sjö.

I helgen blir det svårt att välja. Det är så många spännande saker på gång. Jämt-trönderska historiedagarna pågår på Birka folkhögskola. Där kommer bland annat Jamtlis arkeolog Anders Hansson att hålla ett spännande föredrag om gravarna i området. En annan arkeolog om ska berätta om intressanta saker, bland annat om ödesbölen, är Anna Engman. Henne kan du träffa i Persåsen på lördag. En tredje valmöjlighet är finalen av Historieland här på Jamtli på söndag. Sista chansen att uppleva rollspelen och att gå in i miljöerna för den här sommaren. Inte nog med detta! Denna dag är också en hembygdsfestival, Heimbygdas bidrag till att fira att Jamtli i år fyller 100 år. Flera hembygdsföreningar från länet kommer till Jamtli och det kommer att bli en folkfest med massor av rollspel och spännande händelser som man inte får missa! Kanske kan man hinna med flera av dessa saker, för det blir svårt att välja!

Det blir allt mer tydligt att kultur inte är opolitiskt. Detta är emellertid ingen nyhet. På Jamtli har vi tydligt deklarerat i vår forskningsplan att historiebruk är ett prioriterat område. Det betyder att vi på olika sätt studerar hur historia används för att uppnå någonting. Historieböcker för skolor i olika länder vinklar gärna historien så att den passar den självbild det egna landet vill skapa. I berättelser om krig kan man tydligt se det i användandet av begrepp som exempelvis att "Sverige erövrade Jämtland-Härjedalen från Norge" respektive om man skriver "Sverige invaderade Jämtland-Härjedalen". Men nu har alltså denna mer subtila politiska användning av kultur och historia i politiska syften blivit allt mer explicit. Madonna är kanske det tydligaste exemplet. Hon uppträdde i St. Petersburg för ett par dagar sedan och utreds nu för att hon stöder honomsexuella. Förra veckan var det hennes stöd för punk-gruppen "Pussy riot" som sitter fängslade som väckte uppmärksamhet. Detta är bara ett exempel på kulturens och historiens makt och inflytande. Medan tröttheten på politik sprider sig och allt färre engagerar sig i politiska debatter om skatter, så träder kulturen in som en arena som lyckas engagera folk politiskt. Som lyckas provocera och få folk att ta ställning. Som uppmärksammar situationer och fenomen som är viktiga för många. Det finns naturligtvis också många åsikter om huruvida det är kulturens roll att göra detta, men som forskare nöjer jag mig med att konstatera, fundera och studera, snarare än att ta ställning i sak. Det senaste intressanta exemplet jag funnit ser ni nedan. Ett inlägg i presidentvalskampanjen i USA. Även här på Jamtli ägnar vi oss förstås åt politik - titta gärna på veckans dilemma eller veckans snackis (följ länken nedan). 70-talet har verkligen erbjudit en arena för att diskutera politiska frågor!

I fem år har Attacus varit Jamtlis huvudsponsor. De uppskattar Jamtli för våra värderingar, som stämmer väl överens med deras egna, och vårt arbete med kulturhistoria, med länet, och kanske framför allt med social inkludering. En del av det som Attacus hjälpt oss med är att se till att vi har haft personal som kan handleda elever från gymnasiets byggprogram, som varit hos oss och lärt sig bygga på en riktig arbetsplats, istället för att öva sig i skolan. Genom vistelsen på Jamtli hoppas vi att de förutom arbetserfarenhet också fått inblick i äldre tekniker och tankar kring kulturhistoriska byggnader.

Eftersom Attacus varit viktiga för vår satsning på det moderna samhället, fick de idag möjligheten att visa upp sin verksamhet hos oss och bjuda in hela sin personal och alla andra länsbor för att se detta nya område. Samtidigt passade man på att dela ut guldklockor till några fantastiska Attacus-medarberate som arbetat inom företaget i minst 25 år. Massor med besökare var på plats denna festliga dag och vi får tacka Attacus för fem år av gott samarbete!

OS i London är snart över. Men ni som trodde att OS bara handlar om sport har fel. Storbritannien har nämligen satsat stora resurser på att göra OS också till "kulturolympiaden". Det verkar emellertid som om de glömde bort detta i marknadsföringen, så vi har fått se och höra oändliga mängder sport på alla tv- och radio-kanaler, men väldigt få dansföreställningar, rapporteringar från gatukonstfestivaler eller rapportering om de busskurer som fått elektroniska skärmar som tak där både bidrag från kända konstnärer och allmänheten visas upp. Imperial War Museum i London har en utställning om fredsförhandlingar - för att uppmärksamma att olympiaden från början var ett tillfälle av fredlig tävlan och Kings Place Gallery ställer ut sportfotografier. Det finns oändligt mycket kultur över hela Storbritannien som anknyter till OS. Som tur är pågår det mesta till början av september, så det finns fortfarande möjlighet att uppleva den delen av OS. Se länken nedan för att hitta just din favorit-kultur-OS-händelse!

I morgon är det dags för "Jämtstämman", en spelmansstämma som ordnas här på Jamtli i samarbete med Jämtland/Härjedalens Spelmansförbund. 12.30 är det invigning på tingskullen, sedan blir det olika uppträdanden kring Brunflologen under eftermiddagen. Vi ordnade en liknande dag förra året som var mycket uppskattad. Jag tror att det kommer att bli jättetrevligt i år också och hoppas att detta kan bli något av en tradition, eftersom det livar upp lite extra med så mycket musik på området.

Igår såg jag "Stolthet och fördom" som visades på TV. För er som inte känner till boken/filmen så kan jag tala om att den handlar som en familj med fem döttrar som måste giftas bort i slutet av 1700-talet. Det är en av litteraturhistoriens bästa böcker, skriven av Jane Austen, och den har filmatiserats många gånger. Min favoritversion är BBC:s TV-serie från mitten av 1990-talet med Jennifer Ehle och Colin Firth. Ni kan se början av den nedan.

Det som slår mig när jag ser dessa filmer är hur annorlunda dessa karaktärers liv är jämfört med livet hos Kjell Herdell på Lillhärdalsdården, som är från samma tid. Den berättelse man får på Jamtli är minst lika spännande, men ibland längtar en del av mig efter att iscensätta något med frasande sidenklänningar, överdådiga gardinuppsättningar, polerade möbler och gröna sammetsrockar. Olyckligtvis har det varit väldigt ont om sådant i Jämtland, varför det inte är motiverat att visa det. Å andra sidan kan man resa runt i södra Sverige och resten av Europa och nästan bara få se fina slott och herrgårdar med polerade möbler och överdådiga gardinuppsättningar. Det gör ju att det vi visar på Jamtli blir än mer intressant. Det som har sparats och överlevt till eftervärlden är vanligtvis berättelser och föremål från dem i samhället som hade det väldigt väl ställt. I Jämtland fanns under 1700-talet inte mycket till adel och herrgårdar. Visserligen är Kjell Herdell länsman och därmed en mäktig och viktig person i samhället, men ändå långt ifrån de brittiska familjerna från de högre stånden. Det vi visar är ett betydligt enklare liv än det som Elizabeth Bennet levde i "Stolthet och fördom", vilket gör det mer intressant och mer representativt för en större del av befolkningen. Hat ni inte besökt Lillhärdalsgården i sommar så passa på att göra det!

Nu är det slut. I fem dagar har jag varit pigan Märit i tingshuset på Jamtli, precis som Torgärd och Charina och några fler varit för mig den här sommaren. Det är roligt att rollspela och möta besökarna, men det kräver också en hel del förarbete. Nästan alla karaktärer som ni träffar i de olika miljöerna på Jamtli bygger på verkliga personer. Jamtlis personal har gjort ett grundligt förarbete med noggranna studier av personerna i hushållen, deras släktingar, byn där gården är placerad, byggnaderna och själva tidsperioden. När jag läste på inför rollen som Märit så hittade jag ett dokument i landsarkivet underskrivet av Olof Olofsson i Gärde. Olof Olofsson var Gästgivare i Gärde 1824, det år som vi iscensätter. Att möta personen i ett riktigt dokument ger verkligen en förståelse av att det här är en riktig person. Som dessutom skrev sitt namn snyggt. Dokumentet är från oktober 1824 där Olof just svurits in som tolvman, det vill säga medlem av nämnden som hjälpte till vid tingen. Tolvmännen var ofta betrodda bönder i tingslaget, sådana som ansågs ärliga och pålitliga. Jag tror att det är just denna förankring i det som verkligen hänt och existerat som gör att Jamtli historieland blir så bra, så rikt på upplevelser och innehåll. Naturligtvis bidrar också alla duktiga aktörer genom att tolka historien och ge Olof Olofsson och många andra nytt liv. Tack historieland och alla medaktörer för en bra vecka!
Pigan Märit

Under sommaren är det högsäsong på Jamtli. Dels har vi historieland som engagerar de flesta av oss. Dels har vi arkeologer och byggnadsantikvarier som har sin egen högsäsong, vilket betyder att de knappt syns till alls. Arkeologerna är ute i skogen och inventerar. Det betyder att de går omkring i skogen och letar efter fornlämningar. Det kan låta som en mysig skogsutflykt, men ofta är det snårig skog, myrar och en hel del regn. Och idéerna till lunchmat som lätt tas med blir ganska ensidiga i längden. I år har de hittat väldigt många fäbodvallar, vilket är intressant. Det som jag tycker är mest häpnadsväckande är emellertid då vår arkeolog Karl-Johan förra veckan gjorde ett fynd av en pilspets, som är omkring 4000 år gammal. Pilspetsen är bara 3-4 centimeter lång. Det är ovanligt att man hittar sådana små föremål mitt i skogen, verkligen som att finna en nål i en höstack! Men de erfarna arkeologerna kan läsa naturen och har en speciell känsla för vilka ställen som kan ha varit lämpliga för olika aktiviteter. Därför kände han genast att det var en plats att leta på när han kom till en kulle nära en å. Genom det fyndet kunde han belägga att platsen verkligen var en plats där människor verkat. Nu finns fyndet prydligt rapporterat i fornminnesregistret, som ni finner om ni följer länken nedan.

På BBC:s nyhetssida kunde man i helgen läsa den glädjande nyheten att en hel del kulturhistoriska föremål lämnas tillbaka till Afghanistan, efter att ha varit försvunna sedan inbördeskriget där under 1990-talet. Det är ganska välkänt att man under krig, revolutioner och uppror ofta riktar in sig på att förstöra kulturarvet. Kulturarvet representerar ett folks, ett lands eller individers historia och är därmed en del av deras identitet. Detta gör att man genom att attackera kulturarvet också attackerar människorna eller folket som det specifika kulturarvet i fråga representerar. Ibland är det förstås också ”vanliga” tjuvar som ger sig på museerna för ekonomisk vinning i hopp om att sälja föremålen på en illegal marknad.

Under upproren i Egypten 2011 stals exempelvis en mängd föremål, bland annat en förgylld staty av Tutanchamon, från Egyptiska museet. I juli i år förstördes flera gravar i Timbuktu som är ett världsarv enligt Unescos lista. Under kriget i Irak 2003 plundrades nationalmuseet. På närmare håll så har vi relikskrinet som stals från Ullånger kyrka och sedan dök upp i Madrid, där ett museum köpt skrinet utan att veta att det var stulet. Efter förhandlingar kunde till sist skrinet återbördas till kyrkan. Listan kan göras lång och de kulturhistoriska värden som går förlorade för mänskligheten i stort går inte att värdera. Det finns dock glädjeämnen också i detta. Det händer att uppmärksamma museer, tulltjänstemän och poliser återfinner stulna föremål och på olika sätt kan återbörda dem till dess ursprung, ofta genom att rika donatorer möjliggör inköp av de stulna objekten. Det är tur att vissa berättelser får lyckliga slut så att alla vi som vill se olika folks och länders märkliga kulturarv får möjlighet till det, för visst vore det väl en stor tomhet om vi alla tvingades leva utan en historia, ett förflutet som berättar om dem som levt på en plats före oss, som kan förklara hur samhället genom tiden har förändrats för att idag se ut som det gör. Visst är det bra att alla som vill snart kan se den 4000 år gamla buddastatyn och många andra saker på museet i Kabul igen.

Inom EU dedikerar man varje år till någonting man vill lyfta fram och uppmärksamma lite extra. 2011 var volontärernas år, i år är det aktivt åldrande och 2013 kommer det att vara medborgarskap som står i fokus.

På Jamtli försöker vi på olika sätt knyta an till dessa teman. Vi har ett interregprojekt som pågår som heter "museer & minnen - museer som arena för minnesstimulering". Det kan ni läsa mer om under "om jamtli - projekt". Nyligen fick vi också beviljat ett Grundtvigprojekt som ska handla om såväl volontärer, aktivt åldrande och aktivt medborgarskap. Det kommer att hållas fyra seminarier under två år där sex friluftsmuseer i Europa kommer att diskutera just friluftsmusernas förutsättningar att arbeta med detta. Syftet är att muserna tillsammans ska utveckla nya pedagogiska program eller aktiviteter, dela med sig av sina erfarenheter och också kritiskt granska varandras verksamhet i syfte att hjälpa varandra att bli ännu bättre.

Vill ni läsa mer om EU:s år för medborgarskap kan ni följa länken nedan. Att det blev just det temat 2013 är för att uppmärksamma att det är 20 år sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft, vilket innebar att EG blev EU, att man fick en gemensam utrikse- och säkerhetspolitik, att grunden lades för en gemensam valuta, men framför allt att vi blev EU-medborgare med rätt att arbeta och bosätta oss fritt inom EU.

Gulleboden byggdes på 1840-talet på Prästgatan i Östersund. 1891 köpte Johan Petter Gulle huset och började bedriva handel med matvaror, skinn och skrot. På 1950-talet flyttades huset till Jamtli och 1973 fick det sin nuvarande placering vid torget. Nu är färgen emellertid lite sliten och vi planerar för ommålning under sensommaren. Den stora frågan är emellertid vilken färg huset ska få.

Från början var huset brunt, med mörkbruna fönster, foder och knutar, som modet var vid mitten av 1800-talet. Stax före sekelskiftet 1900 började trenden förändras och man övergick till ljusare färger. Gulleboden fick då en kromoxidgrön färg. Vi vet inte exakt när den fick sin gröna färg, men det är troligt att Gulle när han tog över huset och startade sin affär också målade om det. Huset har senare målats i gult och sedan ljust grått.

Eftersom Jamtlis torg ska föreställa 1895 är det alltså en grön färg som är det mest troliga. Idag har byggnadsantikvarierna Henrik och Clara (som ni ser på bilden) diskuterat många olika nyanser av grönt med målarmästare Per Halvarsson (som ni också ser på bilden). Jag är övertygad om att det blir en märkbar förändring som kommer att lysa upp torget från i höst.

Hej!
Nu har Charina gått på semester och jag har fått äran att vara hennes vikarie här på bloggen under augusti. Jag heter Anna Hansen och är avdelningschef för avdelningen för dokumentation och forskning. Uppmärksamma bloggläsare kanske minns att jag också var bloggvikarie i juni 2011.

Medan Charina ger sig av på semester så har jag precis återkommit från min. I år åkte familjen till Paris där vi bland annat besökte Disneyland. En sak jag sett fram emot var att studera bemötandet. Många framhåller Disneyland som en förebild när det gäller hur man bemöter besökarna, påstår att de där har förmågan att hälsa på alla och vara vänliga. Men hur var det då i verkligheten? Är de en bra förebild för Jamtli? Jag måste säga att det var välorganiserat, tillräckligt med personal för att köerna vid ingången inte skulle bli allt för långa och de log och hälsade på oss där. Sedan fanns en hel del mindre bra saker också. Toaletterna var inte speciellt välstädade, effektivitet och service vid matställen inte något att imponeras av och allt för få som kunde hjälpa till vid det inte helt välfungerade systemet med tidsbokning av vissa åkattraktioner (för att man skulle slippa långa köer). Jag tror vi får hitta någon bättre förebild när det gäller bemötande...

Å andra sidan är det något speciellt med Disneyland. De är oerhört skickliga på att skapa illusioner, bygga upp kulisser och få saker att se snygga ut. Där har vi verkligen en förebild! Å andra sida måste jag nog säga att Jamtli är bättre på att fylla sina kulisser med innehåll. Trots de häpnandsväckande ytorna så var det samma sorts matserveringar och samma sorts butiker som sålde samma varor bakom alla de vackra fasaderna. Ett väldigt blandad intryck alltså; där vi kan lära av dem, men där de också skulle kunna lära av oss.