Hela dagen har ägnats åt att lyssna på föredrag om lärande. Skottlands system för att värdera nivån på lärande, hur man gör om universitetssytemet i Australien för att det ska passa med yrkesutbildningar och, som ni ser på bilden, presenterade Erik Andersson och Wilhelm Skoglund från Regionförbundet Jämtlands län ett projekt som Jämtland sökt tillsammans med 14 andra parter. Det mest spännande var emellertid byggnaden. Konferensen hölls i en byggnad som förut varit en kyrka. Mycket av byggnaden har behållits och man har satt in glas i valven för att avgränsa föreläsningssalen och behållit vackra fönster med färgat glas. Nu förbereder vi oss för kvällen mingel med traditionella skotska danser, det är roligt med lite kulturinslag också på konferenser. Och med dessa soliga hälsningar från Skottland lämnar jag er, för nu är min bloggmånad slut. Ha en trevlig sommar med många besök på Jamtli!

På plats i Glasgow har jag lite tid över i konferensprogrammet, vilket naturligtvis lämpar sig bra för besök på Kelvingrove museum. Det är ett fantastiskt museum som innehåller djur, konst, ett flygplan och massor av lärande. Hela museet är organiserat för att underlätta lärande exempelvis med små berättelser kring förhållandena kring varje målning, inte bara vem som gjort den och när. Ett fantastiskt hus är det inrymt i också.

Jag är en av de 297 personer i länet som har forskarutbildning. Det är förvånansvärt få personer med tanke på att vi har ett universitet i regionen. Tillsammans utgör vi som har någon sorts eftergymnasial utbildning 31,5% av länets befolkning. Riksgenomsnittet ligger på 38%. Det finns en tydlig trend att fler och fler skaffar sig, och behöver, någon sorts eftergymnasial utbildning, även om det är färre som gör det här än på andra platser. Jag är övertygad om att utbildning och lärande är bra. All utbildning behöver emellertid inte vara formell och på det sättet generera siffror hos statistiska centralbyrån. Jag tror på ett livslångt lärande där kulturen har en viktig funktion som arena för lärande och som kan locka fram glädjen i lärandet genom sin tillgång till många olika pedagogiska metoder. Kulturens roll i lärandet, varför regionens utbildningsnivå ser ut som den gör och hur utbildning och lärande bidrar till regional utveckling sitter jag just nu och funderar på. Det är saker som jag ska diskutera på en konferens vid universitetet i Glasgow om ett par dagar. Frågan är bara hur jag använder pedagogiken för att visa verkligheten och inte bara berätta om siffror som kan dölja vad som helst, eller vem som helst.

2011 är av EU utnämnt till året för volontärarbete. Det betyder att volontärer och det arbete som bedrivs av, för och med volontärer i hela EU uppmärksammas lite extra. Just nu håller jag på med ett forskningsprojekt om volontärer vid kulturarvsplatser. Jag undersöker hur man organiserar arbetet med volontärer på olika besöksmål, främst museer, men det inkluderar också mindre besöksmål som drivs enbart med ideella krafter. Det jag vill ta reda på är varför folk engagerar sig som volontärer, vilka resurser som krävs för att ta hand om volontärerna på ett bra sätt, vilka hinder som finns för institutioner att arbeta med volontärer och om det skapas undanträngningseffekter (det vill säga om volontärer tar över arbete från vanlig personal). I Sverige verkar det vara helt okej att arbeta ideellt med idrott, till exempel träna barnens fotbollslag, medan man har en annan syn på dem som arbetar ideellt med kulturarv. Skulle någon frivillig leda en grupp barn och träna dem i kulturarv/historia på Jamtli så är risken stor att facken och andra skulle opponera sig och hävda att någon av våra anställda pedagoger borde göra det. Så vad är skillnaden mellan fotboll och historia? Det finns ju faktiskt professionella fotbollstränade också.

Runt om i Europa uppmärksammas i alla fall alla fördelar det finns med volontärer. Många som arbetar ideellt kommer in i ett socialt sammanhang, har trevligt och lär känna nya människor, och de lär sig väldigt mycket, både fakta och färdigheter. Här på Jamtli ser jag jamtlis gynnare som volontärer eftersom de då och då går in och arbetar ideellt för att skapa mervärden. Ett exempel är när de vid vissa tillfällen driver bakstugan, café slalom eller på arrangemang steker kolbullar. De är fantastiska våra gynnare! Deras senaste storverk är att de lyckats samla in väldigt mycket pengar som de skänkt till Jamtlis kyrkbygge. Utan dem hade inte kyrkan blivit verklighet. De är alltid glada, härliga ambassadörer för Jamtli och så verkar de ha det trevligt tillsammans – så vill du haka på volontär-trenden i Europa så rekommenderar jag att titta lite extra på dem.

EU-parlamentet gjorde i maj ett uttalande om kulturella och kreativa näringar där man slog fast att dessa skapar miljontals jobb i Europa och att de är en av de huvudsakliga drivkrafterna för tillväxt och ett effektivt verktyg i den pågående ekonomiska krisen. Samtidigt håller det nybildade regionförbundet på att skapa ett operativt program för kultur och landstinget håller på med en kulturplan. Det är alltså mycket som är på gång inom kulturen. Kanske är det ett tecken på det EU-parlamentet sade – att man börjat uppmärksamma att kulturen inte bara är vackra tavlor, gamla prylar eller teater och sång som konsumeras av en liten grupp bestående av välutbildad medelklass (främst kvinnor), utan att kulturen faktiskt är för alla och ett verktyg för andra saker. Samtidigt tror jag det är viktigt att inte gå för långt mot nyttoaspekterna. Visst är det viktigt att använda kulturen på olika sätt och bjuda in alla och göra dem delaktiga, att skapa regional utveckling och tillväxt och det är något vi arbetar mycket med på Jamtli. Men jag tror också att kulturen har ett egenvärde. Kultur är viktigt, vackert, roligt, stimulerande, provocerande genom att bara vara. Utan att den finns där för något annat syfte. Det är lätt att glömma bort det ibland i dessa tider då allt man gör ska motiveras med nyttoaspekter. Jag tror på kulturkonsumtion för alla för nytt och nöja och jag tror på kulturproduktion med syfte att vara både för nytta och nöje. Jag hoppas att detta avspeglas i de kommande kulturdokumenten.

Midsommarafton. Denna dag på året då man nästan alltid kan vara säker på att det är tio grader och regn. Visserligen kan man vissa år ha tur och få en solglimt mellan regnskurarna, men jag minns alltid detta som dagen då man går runt och är besviken på vädret och fryser. I år laddede emellertid hela familjen med yllertröjor och regnkläder innan vi begav oss till Jamtli. Inga skira sommarklänningar och blomsterkransar i år. Tillsammans med några andra tappra besökare kunde vi traditionsenligt dansa runt midsommarstången, binda kransar på Hackåsgården och fika på café slalom. Eftersom vi i år hade kapitulerat för det faktum att denna dag verkligen kräver en kamp mot naturens krafter så blev det ändå riktigt mysigt. Året då jag inte frös. Och så är det ju så härligt när hela uteområdet lever upp med historieland, där man ständigt möter ett myller av historiska personer och gårdarna är öppna. Jamtli fungerar i ur och skur - bara man förbereder sig ordentligt de dagar som är paraplydagar.

Förutom att vara avdelningschef för en avdelning här på Jamtli så är jag också forskningschef. Det betyder bland annat att jag har ansvar för att ha överblick över den forskning som bedrivs på Jamtli och att ordna seminarier för att diskutera forskningsfrågor. Det är nämligen så att antikvarier (det vill säga personer med en kulturhistorisk universitetsutbildning) har en viss del av sin tjänst som de får ägna åt forskning. Vi har det så för att se till att vi hela tiden förbättrar vår kunskap inom olika områden. I år har vi flera spännande forskningsprojekt på gång: Jamtlis konstsamling är föremål för en forskningsuppgift, hur man arbetar med kulturmiljöpedagogik för barn i förskoleåldern en annan. Vi har också forskning om mögelangripet material, hälsohemmet Föllingegården och barnkultur under 1970-talet. Det är alltså en salig blandning av ämnen. En del av resultaten blir artiklar till Jämten, annat publiceras i andra böcker och tidskrifter. Vår egen skrift för forskningsbaserade artiklar heter Fornvårdaren (och är inte alls så tråkig som det något omoderna namnet kan ge sken av). I senaste numret finns några artiklar av våra medarbetare, blandade med flera andra forskares. Läs mer om den via länken nedan.

Om bara ett par dagar är det dags för årets stora händelse: Invigningen av historieland. Och naturligtvis midsommarfirandet som sker samtidigt! Bilden är från förra året och är ett exempel på vår "barn för en dag"-verksamhet. Barn kan komma till oss och klä sig i kläder enligt 1895 års barn-mode och för en dag vara med i en av gårdarna. Plötsligt kommer insikter till dem om att saker har förändrats. För hundra år sedan behövde man bära ved och elda för att kunna laga mat, man behövde skrubba tvätten på tvättbräda istället för att använda tvättmaskin och man fick skriva med pennor som man doppar i riktigt bläck. Upplevelser som ofta ger större insikt om hur livet kunde vara än andra typer av förmedling. Det är just denna typ av upplevelseförmedling som är speciellt med Jamtli. Här får besökaren vara med, man får prova på, man får känna på sakerna i gårdarna. Ofta kopplas andra tankar och känslor in i de processer som då uppstår, vilket i sin tur leder till en djupare inlärning. Och det är det som är vår tanke. Vi bygger vår verksamhet i stor utsträckning på olika pedagogiska teorier om lärande. Ofta inspirerade av Jean Piaget som beskriver hur man lär dig på olika sätt i olika åldrar, eller Howard Gardener som skriver om att olika människor lär sig på olika sätt varför man bör använda flera olika metoder.Det kan låta komplicerat, allt detta bakgrundsarbete, men för dem som deltar i "barn för en dag" blir resultatet en rolig upplevelse.

Just nu pågår de intensiva sista förberedelserna inför denna säsong: Ved bärs fram, rekvisita som ska vara i husen tas fram ur magasinen, kläder provas och aktörer läser på sitt bakgrundsmaterial för att alla besökare ska få en så bra, och lärorik, upplevelse som möjligt. Välkomna hit!

På Jamtli har vi under våren haft renar på utbildning. Ja, nu är det väl kanske inte några riktiga renar utan snarare studenter som klätt ut sig till renar när de redovisade sin uppgift i samisk kultur. På bilden ser ni ett par av dem. Jamtli driver nämligen tillsammans med mittuniversitetet, Sverresborg tröndelag folkemuseum och Dronning Mauds minne högskole for förskolelärerutdanning i Norge en förskolelärarutbildning med inriktning mot kulturarv. Denna utbildning har skapats som ett interregprojekt, där vi i går lyckades få in en ansökan om förlängning, så att vi kan utveckla samarbetet vidare och planera för en permanentning av utbildningen. Studenterna kommer både från Norge och Sverige och får förutom alla de vanliga ämnena (pedagogik, drama, svenska/norska, matematik, läsinlärning m.m.) också lära sig om kulturmiljö och kulturarv och hur man kan arbeta med detta med små barn. Jag undervisar lite på denna utbildning och det är väldigt roligt. Idag ska jag börja titta lite på vad jag ska berätta om i höst och se om vi kan få till några lika kreativa och underhållande sätt att visa fram sina kunskaper på även den terminen.

Jamtli är med i ett projekt som heter Pure. Det är inte som namnet kanske kan tolkas något som har att göra med renlevnad i puritanernas anda, utan det handlar om samarbete mellan universitet och region. I två år har Jamtli, landstinget - numera regionförbundet - och mittuniversitetet försökt utveckla samarbetsformer när det gäller kultur, kreativa näringar och turism. Det är någonting som är väldigt viktigt, eftersom vi har en massa kunskap och forskning på universitet världen över som bara fyller hyllmeter efter hyllmeter av böcker, som resulterar i konferenser och seminarier för de redan frälsta, men som inte kommer till användning i samhället. Detta projekt vill arbeta med att använda den kunskap och forskning som produceras och se till att det man håller på med på universiteten är sådant som närområdet/regionen behöver.

Projektet är roligt att arbeta med, dels för att det skapar nya kontaktytor och nya samarbeten inom regionen, dels för att det är ett internationellt projekt. En del i projektet handlar om att få kontakt med andra regioner som har liknande problem, eller som har smarta lösningar på sådant som är utmaningar för oss. Detta gör att vi upptäckt oväntade likheter med regioner som Melbourne, Buskerud, Flandern och Botswana. Idag ska vi ha möte i den regionala styrgruppen för projektet och se på vilket sätt universitetets kunskap bäst kommer in i arbetet med en regional plan för livslågt lärande och hur regionens behov och prioriteringar tas tillvara i universitetets nya utbildningsstrategi.

För bara ett par dagar sedan beslutade regeringen att Sverige skulle ansluta sig till Unidroits konvention om föremål som stulits eller förts ut ur landet olagligt. Unidroit är ett institut som arbetar med privaträttsliga frågor (Institut International pour l'Unification du Droit Privé). Denna konvention innebär att föremål som stulits eller olagligt förts ut ur ett land och sedan återfinns i ett annat land ska kunna krävas tillbaka. Redan tidigare är föremål av kulturhistoriskt värde skyddade av kulturminneslagen där det står att "Äldre svenska och utländska kulturföremål som kan vara av stor betydelse för det nationella kulturarvet, får inte föras ut ur landet utan särskilt tillstånd." Ett problem är emellertid att mängder av föremål strömmar ut ur landet. Folk som köper saker på exempelvis auktioner och som sedan av okunskap eller genom smuggling för ut föremålet.

På museer, länsstyrelser, i stiften och på många andra ställen där man håller på med föremål som har betydelse för kulturarvet förs ständiga diskussioner kring denna typ av problematik. Många stölder sker ur kyrkor och andra ställen där värdefulla kulturföremål görs tillgängliga för allmänheten. Det är en ständig balans mellan att tillgängliggöra och att bevara. Naturligtvis kan man försäkra sig om att föremål bevaras för kommande generationer genom att helt enkelt stoppa in dem i klimatanpassade och stöldsäkra magasin. Å andra sidan tillhör kulturarvet oss alla och alla har rätt att ta del av det på olika sätt, vilket kräver att föremål visas fram. Unidroits konvention är ett steg i rätt riktining eftersom det ökar möjligheterna för dem som återfinner stulna föremål att få tillbaka dem. För något år sedan stals exempelvis ett relikskrin från Ullånger kyrka som Härnösands stift fick kämpa mycket hårt för att få tillbaka från Spanien där det återfanns. Detta skulle kanske ha gått lättare med denna konvention. Det är emellertid än viktigare att sprida kunskap om att detta förekommer - speciellt till den som på något sätt bedriver handel med denna typ av föremål.

Eller "we are more" är en kampanj som drivs av "culture action europe", en lobbyorganisation inom EU som kämpar för att uppmärksamma kulturfrågor. Vilket inte är speciellt lätt när 0,05% av EU:s budget i det nuvarande systemet går till kultur. Just nu pågår ett intensivt arbete inom EU om hur man ska fördela pengarna inför nästa planperiod. Även om "fem-års-planer" kan kännas gammalmodigt och något från ett planekonomisk system så är det i princip så det fungerar inom EU. Just nu planerar man fördelningen av pengar för 2014-2020 och möjligheten att påverka går genom olika organisationer. Det är förvånansvärt tyst om detta stora planeringsarbete som kommer att påverka oss alla ganska mycket på olika sätt. Speciellt i Jämtlands län har man under den planperiod vi nu är i haft stor nytta av stöd från EU i form av olika bidrag till regional utveckling. Vi vet ännu inte om detta stöd kommer att finnas kvar om ett par år. Vi vet inte heller hur stödet till kulturen kommer att se ut. Kulturen har en viktig funktion i samhället. Som ni sett av tidigare blogginlägg finns verksamhet här inom Jamtli som handlar om social sammanhållning, kulturellt kapital och personlig utveckling. Det är just att uppmärksamma den viktiga roll kulturen har som Culture Action Europe arbetar med. För att göra vårt bästa för att försäkra oss om att kulturen i alla fall inte får mindre anslag än nu uppmanar jag er att titta på och skriva under manifestet för "we are more".

I en artikel i "Arbetsliv" beskriver man en studie som gjorts av hur vi använder arbetstiden där man kommer fram till att bara 25% går åt till att producera de varor eller tjänster som företaget har som uppgift att syssla med. Resten av tiden går åt till möten, mail, förflyttningar, se över procedurer, utbildningar med mera. Det låter ju som om det är illa ställt då så mycket tid går till annat - men är det verkligen onödigt "annat" det går till? Jag tror att mellanrummen är viktiga. Jag kan arbeta mycket koncentrerat i flera dagar med en uppgift, för att sedan ha ett par dagar då jag känner att jag inte får någonting gjort alls. Då jag inte kan koncentrera mig på det jag läser, inte får till några bra formuleringar när jag skriver. Med tiden har jag dock lärt mig att dessa dagar är nödvändiga. Mellanrummen har mening som en sorts återhämtning av tankekraft, samtidigt som det man håller på med bearbetas och sorteras i hjärnan så att jag efter någon dag kan arbeta i full fart igen. En annan typ av mellanrum är de som finns på konferenser och seminarier. Ett ofta intensivt program av diskussioner och föreläsningar varvas med fika, lunch, fika, middag, hotellfrukost, fika, lunch, fika... Förutom att man äter alldeles för mycket på denna typ av tillställningar är det dessa mellanrum som är det viktiga. Det är då man knyter kontakter på riktigt, det är då man diskuterar hur man ska lösa problemen. Kanske är det det avväpnande i ett ha en kopp kaffe framför sig eller den informella stämningen som gör att ett större mått av kreativitet och öppenhet tillåts komma fram än under de formella diskussionerna. Kanske vore det en idé att göra hela konferenser till mingelpartyn och fika-sessioner? I vilket fall som helst tror jag att arbetseffektivitet och hur väl man får saker gjorda mer handlar om processer där effektivitet, kreativitet och mellanrum alla har viktiga funktioner.

Från lunch idag och hela dagen i morgon har vi seminarium i projektet kulturarvets hantverk. Detta projekt drog igång i mars och kommer att hålla på till slutet av 2013. Syftet med det är att väcka intresse för kulturhistoriskt hantverk bland unga, öka efterfrågan på hantverk bland allmänheten och föra över äldre generationers kunskaper till yngre så att hantverkskunnandet inte glöms bort. Idag och i morgon ska vi planera en massa roliga aktiviteter inom projektet. Vi kommer att visa upp hantverk i olika sammanhang och vi kommer att ordna kurser. För att hålla dig uppdaterad om vad som är på gång rekommenderar jag att du går håller koll på Jamtlis hemsida under rubriken "kulturarv" eller att du söker upp projektet på facebook.

Här på Jamtli gör vi en massa saker som de flesta inte vet om. Vanliga besökare märker sällan av vårt projekt för att få ungdomar som hoppat av skolan, utan att fullfölja sin utbildning, att återgå till studier eller hitta arbete. Inte heller märks speciellt mycket av vårt samarbete med psykiatrins rehabilitering som kommer och umgås med våra djur. Och inte heller vårt minnesträningsprojekt för äldre personer med minnessvårigheter, som kommer och får återuppleva sin ungdomstid hos oss för att stimulera deras minne och höja deras livskvalitet. Jag tycker det är synd att detta inte uppmärksammas mer då det är så bra saker som ger så stor glädje för så många som deltar i dessa aktiviteter. Det är inte så att vi försöker hålla denna verksamhet hemlig, men eftersom det riktar sig till mycket specifika grupper marknadsförs den inte med glada broschyrer och inte heller media verkar ha något intresse av att rapportera om den.

Just nu håller vi på att dra igång ytterligare en "hemlig" verksamhet. Tillsammans med Lärlingslotsen vid Lärcentrum har vi skapat tre lärlingsplatser på jamtli. På förmiddagen har jag träffat några personer som vill vara lärlingar hos oss och i morgon ska jag träffa några till. Utifrån kurser inom vuxenutbildningen, på gymnasienivå, specieldesignar vi utbildningar baserade på lärande genom att man praktiskt genomför olika saker. Ett lysande komplement till andra utbildningsformer som ofta är teoretiska. Jag tror att detta kommer att bli jättebra - både för oss och för lärlingarna, och jag hoppas att den kommer att märkas så att fler får vetskap om den "hemliga", socialt inkluderande, roliga och uppskattade verksamhet som Jamtli bedriver.

Inför kyrkans invigning genomfördes en brudkronetävling. Kronorna finns utställda i Jamtli kafé så det går bra att gå och titta på kronan på bilden och på alla andra tävlingsbidrag. Katarina Hydén utsågs av en jury till vinnare, vilket gör att framtida brudar som gifter sig i Jamtlis kyrka kommer att ha möjlighet att bära hennes konstverk. Tävlingen har emellertid ännu ett pris - publikens favorit. Passa därför på att rösta på den du tycker bäst om, du har fram till miten av augusti på dig!

Att bära brudkrona är en gammal tradition, men den är också omgärdad av olika restriktioner. Det är bara den ärbara mön som får bära krona vid bröllopet. Redan på 1600-talet var emellertid detta något som inte alla brydde sig om, vilket föranledde att en hel del präster beklagade sig över att uppenbart gravida brudar bar krona och släppte ut sitt hår. Domkapitlet, som var den kyrkliga domstolen, hade emellertid ofta en mildare inställning till detta än många präster. Jag tycker det är intressant med olika klädkoder. Under lång tid fanns lagstiftning kring vad man fick ha och inte. Under 1600-talet och in på 1700-talet var vissa material eller färger förbehållna vissa klasser i samhället. På sommarens historieland är det tydligt att alla har mössa, hatt eller sjal på huvudet. Långt in på 1900-talet bar i princip alla huvudbonad när de gick ut. Det är inte så annorlunda jämfört med dem som idag har slöja eller turban, av religiösa eller kulturella skäl. Oavsett om det är brudkrona eller fez man har så har huvudbonaderna varit och är fortfarande viktiga markörer för en identitet - antingen det är för att signalera att man är muslim, en ärbar mö eller hip hopare med rätt sorts keps.

Jamtlis kyrka invigdes idag med ett bröllop. Här ser ni det vackra brudparet. Denna rollspelsvigsel följdes under eftermiddagen av den första riktiga vigseln i Jamtlis kyrka. Nu är det emellertid fritt fram att boka in sitt bröllop, ett dop eller andra saker i Jamtlis kyrka. Denna byggnad ser ut som en kyrka och är utformad som en sådan, men den är inte en invigd kyrka. Det betyder att det är möjligt att ha all möjlig sorts verksamhet där - inte bara religiösa ceremonier. Skolavslutningar som inte kan ha religiösa inslag av tillgänglighetsskäl, föreläsningar, körsång och mycket annat. Vi hoppas naturligtvis på att många tar chansen att nyttja denna vackra byggnad.

Här har vi komministern i Håsjö församling med sin hustru. Dessa kommer ni under sommaren att kunna möta i och omkring kyrkan under historieland. Eftersom det inte fanns någon adel i Jämtland och Härjedalen under 1600-talet (då Håsjö kyrka byggdes)så var prästerskapet samhällets överklass. De var väldigt viktiga som myndighetspersoner, som förebilder och som förmedlare. I sin roll som förmeldare fungerade de både genom att från kungen/staten och från stiftet föra fram meddelanden, påbud, efterlysningar och nyheter. De skulle också förmedla åt andra hållet så att de rapporterade brott mot kyrkoordningen och senare kyrkolagen. Detta gjorde man eftersom kyrkan hade egen jurisdiktion när det gällde brott mot guds bud och andra påbud av religiös karaktär. Därför straffades exempelvis hor (otrohet) eller stöld både av den världsliga lagen och av kyrkan. Ofta fick man stå på en speciell plats i kyrkan under ett antal söndagar så att prästen kunde predika om den skyldige som ett avskräckande exempel. Vi får väl se om vi har några brottslingar som straffas denna sommar...

Efter sju års arbete med planering, forskning och byggande står nu Jamtlis kyrka klar. Hela personalen har på olika sätt varit involverade i olika delar av detta stora projekt. Man har gjort stora insatser med att ta reda på exakt hur originalet, Håsjö gamla kyrka, är byggt, man har studerat gamla dokument som beskriver vilka som tjänstgjorde som präster under olika tider, hur ceremonier gick till, hur man klädde sig, hur inredningen såg ut och mycket mer. Allt för att alla detaljer ska vara så autentiska som möjligt. Det mesta är nu klart när kyrkan invigs, även om kyrkan när den fått stå till sig ska få panel och taket ska tjäras och vi förhoppningsvis ska få prediksstol, altarring och en del lösa föremål på plats. Bra jobbat allihop och speciellt Christina som varit projektledare och Anders och Tomas som varit timmermän. Och tack till alla sponsorer som på olika sätt bidragit till att förverkliga denna kyrka!

Läste nyligen en artikel av Annika Rosell i tidningen "Chef". Den handlar om ledarskap och reflekterar över hur ledare som Vladimir Putin, Nicolas Sarkozy och Silvio Berlusconi blivit så framgångsrika när de gör så "fel". Deras metod handlar om att bygga upp bilder av sig själva med hjälp av media, manipulera lagar och inte lyssna på andras råd. Väl beprövade härskartekniker från romarriket används så som "bröd och skådespel" till det Italienska folket - så länge Berlusconi visar lättklädda kvinnor i TV är det ingen som riktigt bryr sig om vad han gör. Eller likt Machiavellis "Fursten" vinna sina fiender med fagra löften - precis som Sarkozy gjort politiska motståndare till ministrar för att ta udden av deras motstånd. Beskrivningar som dessa leder naturligtvis till reflektioner kring mitt eget ledarksap. Som avdelningschef är det mitt ansvar att leda min avdelning, som främst består av arkeologer och byggnadsantikvarier. Mitt problem är emellertid att de inte behöver så mycket ledning. Det verkar inte vara så stort behov av att jag poserar med fiskespö och bar överkropp för att visa vilken god form jag är i och vilken stark ledare jag är, så som Putin gärna framställer sig. Vad gör man med duktiga och snälla människor som vet vad som förväntas av dem, klarar av att strukturera och genomföra sitt arbete själva, kommer med bra idéer och inte bråkar med varandra eller någon annan? Det är hopplöst att vara ledare för en sådan grupp.

Jag tror inte att ledarstilar som den italienska, ryska eller franska riktigt fungerar på Jamtli. Jag och de andra i ledningsgruppen försöker i stor utsträckning förankra beslut hos alla medarbetare, uppmana folk att föra fram sina idéer och förslag och föra dialog. Vi har från och med i år en ny strategiplan, som det tagit mer än ett år att arbeta fram genom många diskussioner i alla avdelningar. Jag tycker att det är bra med den typen av processer. Jag har en tro på att alla medarbetare har en massa kunskap och bra idéer att bidra med och ser det som mitt jobb att finna former för att föra fram dessa, få fok att berätta om dem och strukturera dem för att de ska bli genomförbara. Även om Putin, Berlusconi och Sarkozy är framgångsrika så håller jag med Annia Rosell om att de är "trion som gör alla fel" och jag tror inte att jag ska anamma deras ledarstil.

Nu är förberedelserna inför kyrkans invigning på söndag i full gång! Igår skurades golvet i kyrkan med kallt vatten och massor av såpa för att få en yta som är motståndskraftig mot smuts. Allting i kyrkan är inte riktigt klart, så det råder febril aktivitet med att repetera rollspelet inför invigningen, få fram alla saker som vi hade glömt att vi behövde (t.ex. en blomvas var det visst ingen som hade tänkt på) och att snickra färdigt de sista detaljerna. Vi har till exempel ännu inget altare - men på söndag kommer vi att ha det lovar Anders som snickrar på det. Väderprognosen ser lovande ut och här är vi laddade för en kanondag - så jag uppmanar er alla att komma och delta i festligheterna!

Ibland samlas hela jamtlis personal kring olika insatser, till exempel städdagen då vi städar alla våra hus eller som idag - byggnadsvårdsdagen. Idag målas Hackåsgården och Hammerdalsgården så att de blir riktigt fina till sommarsäsongen. Ett annat syfte är förstås att måla för att huset ska hålla längre. På bilden ser ni både en arkeolog, pedagoger och byggnadsantikvarier som samarbetar - en annan bra effekt av dessa dagar är just att vi gör någonting gemensamt istället för att bara hålla på med vår egen lilla nich.

Idag har jag läst artiklar som kommer att ingå i årets Jämten. Denna årsbok kommer ut lagom till första advent varje år och har varje år ett övergripande tema. Arbetsnamnet för årets Jämten är "det moderna samhället", eftersom den kommer att handla om 1960- och 70-talen som var en tid av stora samhällsförändringar. I boken kommer det att finnas artiklar om mode, inredning, plast, hur tv-serien "fem myror är fler än fyra elefanter" skapades, om sport, musik, politik, dagis och hälsa. Kort sagt någonting för alla intresseinriktningar. Temat är också valt med tanke på vår satsning på 70-talet. Eftersom jag är redaktör för årets bok har jag den otroligt roliga arbetsuppgiften att få läsa alla artiklar i förväg och föra dialog med alla författare om artiklarnas utformning, formuleringar och längd. Efter dagens läsning kan jag lova att det blir en riktigt bra bok i år. Vi har lockat många duktiga skribenter att skriva och i kombination med bilder kommer det att bli riktigt kul. Jag ser med spänning fram emot att få in de sista artiklarna och så småningom den färdiga boken. Håll utkik efter den i början av december!

Nationaldagsfirandet på Jamtli har verkligen blivit en succé! Nu när dagen är slut har vi räknat in närmare 7000 besökare. Se bara på bilden hur fullt det är av folk som vill hylla idrottspersoner som gjort stora prestationer internationellt. Och det var bara en punkt på det digra programmet som även innehöll kolbullar, karusell, magdans, folkdans, fotoförening, naturskyddsförening och många andra föreningar som visat upp sin verksamhet hos oss, gott fika och mycket, mycket mer. Ni som missade firandet har några nya chanser till spännande upplevelser snart igen: 12 juni då kyrkan invigs och midsommarafton. Dessa dagar satsar hela personalen lite extra på att göra upplevelsen mer fullspäckad än vanligt för alla härliga besökare. Välkomna åter!

6 juni. Dagen då vi får en ny konstitution som ger makten åt riksdagen (1809), dagen då Gustav Vasa valdes till kung (1523), eller dagen då Sophia av Nassau gifte sig med Oscar II (1857). Försöker man snabbt ta reda på vad av betydelse som hänt denna dag hamnar man lätt i kungar och krig. Väldigt få vet att just denna dag år 1694 kom Samuel och Kerstin till tinget och bad om att få slippa gifta sig med varandra fast de var trolovade. Man förhörde sig noga om hur trolovningen hade gått till, för en sådan förbindelse och ett sådant löfte måste man ta på allvar och fullfölja om det inte fanns mycket speciella skäl. Samuel förklarade att hans "havda kärlek till henne är slocknad" och Kerstin berättar att hon "medelst hans ostadighet (opålitlighet/att han ändrar sig) ingalunda vill hava till man". Hur det slutar - om de tvingas fullbrda äktenskapet eller om de får skiljas åt får vi inte veta denna dag eftersom man behöver tänka över detta och utreda närmare. Vi får hoppas att det går bättre för brudparet från 1800-talets början som nästa söndag gifter sig i Jamtlis kyrka då den invigs. I alla fall vill jag med detta exempel visa att det finns väldigt mycket i historien som man kan lyfta fram och uppmärksamma på olika sätt. Idag firar vi nationaldagen i Sverige av flera anledningar. Kanske för att det är ett bra land vi lever i. Kanske för att ge tid för att fundera över vår historia, som har format landet. Kanske för att visa att även om det finns gränser som definierar nationalstater så är alla välkomna hit och alla människor viktiga. Oavsett anledning är alla välkomna till Jamtli vara med och fira denna dag. Kanske har man tur nog att träffa vår byggnadsantikvarie Sara som delar ut flaggor.

Så här när man har några dagar extra ledigt tycker jag om att läsa böcker. Denna helg har jag läst "Hungerspelen" av Suzanne Collins. Det är en spännande framtidsvision där världen styrs från den rika huvudstaden som tar resurser från de 13 distrikten runt om. Dessa distrikt hålls strikt åtskillda och människorna lever i fattigdom. Underhållningen består i att låta ungdomar från de olika delarna kämpa mot varandra på liv och död.

Det är en spännande bok och jag förstår varför den fängslar många läsare. Även om detta inte är något litterärt mästerverk finns tillräckligt med tankeväckande paralleller som kan dras för att den inte ska bli ytlig. I sista delen av triologin blir författaren explicit i sina referenser till romarrikets sätt att härska genom att göra folket passiva genom "bröd och skådespel". Andra kopplingar som kan göras är till Orwells klasiska dystopi "1984", där alla är klädda i likadana uniformer och ständigt övervakas - dessa element återfinns även här. Andra paralleller som kan dras är kampen om makten och hur den får folk att tillverka förfärliga vapen, döda oskyldiga eller använda tortyr (vilket naturligtvis förekommer runt om i världen även idag) eller svårigheten med att veta vem som är ond eller god, eller vad som är sant eller inte, när man befinner sig mitt i ett skeende.

Vi behöver inte gå så långt för att finna verkliga exempel på människors kamp för att överleva. Ser man på Jämtlands historia har vi också haft krig, svält och maktkamp. Precis som i denna roman - där det är svårt att veta vilka som är de goda och vilka som är det onda - måste det ha varit svårt för folket i Jämtland under 1600-talets alla krig mellan Norge och Sverige, där än den ena sidan, än den andra var de som hade makten över området. Mer om 1600-talets Jämtland hittar du i Jamtlis utställningar - mer om "hungerspelen" får du veta om du läser boken!

Som ni flitiga läsare av bloggen vet så håller vi på Jamtli på att bygga en 70-talsmiljö. Eller snarare tre miljöer: en villa, två pensionärslägenheter och ett gröna-vågen-torp. Nu håller vi som bäst på att försöka få ihop alla saker som de människor vi föreställer oss har bott i husen hade. Året är 1975, vilket betyder att vi behöver massor med saker från första halvan av 70-talet. Tänk på alla saker man har i ett hem: albyl-asken i badrumsskåpet, lampan som hänger i fönstret, o’boy-burken i skafferiet, ryamattan i gillestugan, fototapeten i den samma, 5-åringens leksaker, 15-åringens moped… Den lista vi hittills åstadkommit innehåller långt över 1000 objekt, men det blir bara fler ju mer vi funderar. Som exempel får ni här en bild av den fantastiska sängen som vi gärna vill ha i villan.

Vårt problem är att det är svårt att få tag i många av dessa saker. Det är inte många som tänkt på att skänka en tandkrämstub från -75 till våra samlingar, har sparat en sådan eller säljer den på loppis. Vi vill därför be er alla att titta på vår lista om det finns något där som ni har i något skåp, på vinden, i förrådet, i sommarstugan och som ni egentligen inte behöver – men som verkligen skulle komma till användning om ni skänker det till oss.
Annica svarar i telefon måndag, tisdag och onsdag, så har ni någonting så kontakta henne på tel. 063-150 150.

Listan över allt vi behöver hittar ni på: http://www.jamtli.com/16480.70-talsinsamlingen.html

Se även hur ÖP och LT uppmärksammat detta på

http://op.se/kulturnoje/kulturartiklar/1.3212906-jamtli-soker-rekvisita-till-1970-talssamhalle

http://ltz.se/kultur/kulturnytt/1.3237682-efterlyses-70-talet

Juni – den första riktiga sommarmånaden är äntligen här. För många betyder det att semestrarna närmar sig – för oss på Jamtli betyder det att högsäsongen närmar sig, med massor av arrangemang de närmaste veckorna. Ni har väl inte missat vårt nationaldagsfirande redan på måndag? Jag som bloggar denna månad heter Anna Hansen och är avdelningschef för avdelningen för dokumentation och forskning. I praktiken betyder det att jag är inblandad i väldigt många olika projekt och aktiviteter.

Det som just nu står på agendan är ett EU-projekt som heter ”One Step Ahead”. Där jämför sex regioner i Europa vad de gör för att hjälpa ungdomar att ta ett steg framåt i sitt liv, när det gäller att komma in på arbetsmarknaden eller komma vidare i sin utbildning. Tanken är att vi ska lära oss bra saker från exempelvis Baskien, Toscana eller Baden-Württemberg som vi sedan kan använda oss av här i region Jämtland. Det är väldigt roligt och lärorikt. Även om vi inte har några resultat ännu så bygger detta på det tidigare projektet Precoll, som på ett liknande sätt tittade på livslångt lärande för alla. Det projektet kan ni läsa mer om via länken nedan. Jamtli är med i dessa projekt för att vi har en tydlig vision om att arbeta med livslångt lärande. Vi vill använda kulturarvet på olika sätt för att väcka intresse för lärande, lära ut olika färdigheter och kompetenser och för att det är så roligt! En lärdom av dessa EU-projekt har dock varit att sommaren kommer först i augusti till södra Europa – vilket betyder att de förväntar sig svar på frågor och närvaro på projektmöten hela juni och juli. Härliga juni betyder emellertid ändå att vi tar ett steg framåt mot sommaren.