Titta vad fint!
Det här är den predikstol som så småningom ska pryda Jamtlis kyrka. Just nu är den under tillverkning hos bildhuggare Viggo Schultz.
Jamtlis chef Henrik Zipsane och forskningschef Anna Hansen var ut och tittade på den i Viggos verkstad i dag.
Viggo snidar predikstolen som en kopia av den den som finns i Håsjö gamla kyrka från slutet av 1600-talet. Gubbarna på sidorna är de fyra apostlarna.
Himla vackert - himlavackert!

I dag har jag träffat en reporter och en fotograf från International Biathlon Union, alltså internationella skidskytteförbundet. (Det är ju skidskytte-världscup i Östersund just nu.)
IBU-TV var ute i Östersund och gjorde "vykort" som ska sändas i tv och på webben.
Jag blev intervjuad om Storsjöodjuret och fick engelskspråkigt hjärnsläpp. "Fridlyst"? "Agna"? "Vittnesmål"? Inte ett ord dök upp när jag behövde det. Hav överseende om ni ser en hummande antikvarie i rutan någongång de närmaste veckorna.

Jag är trött och mentalt fullmatad efter en hel dag med Jamtlis styrelse.
På förmiddagen var vår revisor Ralph Hedman här och höll ett utbildningspass för Jamtlis, Tekniklands och Fjällmuseets styrelser. Det var superbra och handlade just om styrelsens roll och ansvar i stiftelser (som Jamtli) och aktiebolag (som Teknikland och Fjällmuseet).
På eftermiddagen hade Jamtlis styrelse möte och jag har den finfina uppgiften att skriva protokoll från dessa möten. Tre timmars prat ska förvandlas till sammanfattande bokstäver. Men nu är det gjort och jag går hem.
Hörs i morgon!

I dag på personalmötet firade vi museets stöttepelare Lis-Marie Olofsson, som jobbat på Jamtli i 40(!) år.
Lis-Marie är en helt otrolig person. Snabb som en vessla, omtänksam, expeditiv - "en fixare", som Sten Gauffin uttryckte saken i sitt hyllningstal. Lis-Marie är sektionsledare för Jamtlis publika sektion, med reception, butik och vandrarhem. Hon ser till att Jamtlis arrangemang klaffar med biljettinsläpp, service och fika. Hon är den som gör att vår vänförening Jamtlis Gynnare trivs och får lagom utmanande uppgifter att hjälpa Jamtli med. Och hon är en social talang av grandiosa mått - hon ser alla, hon pratar med alla, hon minns alla. Som resultat älskar alla Lis-Marie!
Vi uppvaktade med en fruktkorg och med att döpa personalens lunchrum - centrum för vår interna trivsel - efter Lis-Marie själv.

I dag hade vi press-släpp av Jämten 2012. Redaktören Anna Hansen berättade om årets bok, som ju handlar om Jämtland och Härjedalen under 1960- och 1970-talen. ÖP, LT och landstingets taltidning var på plats, liksom några av författarna som berättade om sina artiklar:
- Per Orvegård om hur det gick till när punken kom till Östersund
- Ebba Herlitz om konstverket Sjunken tärning utanför Länsbiblioteket
- Thord Eric Nilsson om länets viktigaste sporthändelser under 1970-talet
- Lowissa Mannerheim om försvarsmaktens kvinnor i Jämtland under 1960- och 1970-talen
- Ulla Oscarsson om hur vi klädde oss på 1970-talet
- Görel Åsbo-Stephansson som skrivit om ett antal framstående konstnärer
- Per-Åke Nilsson om hur Åre blev ett svenskt Davos
- och jag själv, som skrivit en artikel om Lilly Johansson och Föllingegården.
Från och med fredag finns Jämten 2012 till försäljning. Bästa julklappen!

När kvällen kom satte jag mig i bilen och körde till Offerdals hembygdsgård. Det var dimmigt som i Jörn Donners arbetsrum, det var mörkt och det var halt, men jag kom fram.
Det gjorde också ytterligare 23 (!) personer som tillsammans fyllde det fina rummet där jag fick hålla mitt julföredrag.
Jag tycker SÅ mycket om att få hälsa på hos engagerade människor som dem i Offerdal. Visste ni att hembygdsföreningen har över 300 medlemmar, och aktiviteter året runt?
Det här är en otroligt dålig mobilbild över den trevliga församlingen. Men det är bara så att ni vet att jag verkligen var där.

...var en riktig 1970-talsdag.
Jag började med att följa med Eva Zetterström-Blixth, som också jobbar med 1970-talsprojektet, till Tillväxtverket. Vi träffade två tjänstemän och fick räta ut några frågetecken kring hur vi ska bokföra och redovisa det EU-projekt som 1970-talet är.
På eftermiddagen var det stora ekonomigenomgången. Många fakturor blir det. Just nu är det mycket byggmaterial: spik, gångjärn, penslar, färg, rör och virke. I samma veva blir det också många roliga beslut kring tapeter, mattor och kakel. Det kommer att bli så bra!

I dag har jag varit på en lite ovanlig träff.
Ett tiotal Östersundsföretag samlades för att prata pressfrågor. Det var en blandning av utbildning, erfarenhetsutbyte och nätverksträff, som jag upplevde det.
Östersunds kommun hade tagit initiativet till träffen, och upprinnelsen var helt enkelt insikten att inslag om Östersundsföretag i media kommer Östersunds kommun tillgodo och tvärtom. Så hur kan vi gemensamt bli bättre på att ta plats i offentligheten?
Många är redan väldigt duktiga. Det var kul både att höra hur andra jobbar och att få workshoppa lite under Trampolin PR:s ledning.

Oups! Min julföreläsning i Offerdal har blivit flyttad och äger rum redan i morgon! Det blev nödvändigt att byta plats på mig och en annan föreläsare som fått förhinder.
Så, redan i morgon den 21 november kl 19.00 kan ni höra mig prata jultraditioner i Offerdals hembygdsgård.
Välkomna!

Vi avslutar spökhelgen med sägnen om Haxängsdansen, en blodig tilldragelse någongång i ett obestämt förflutet.
Det var på den tiden Haxäng var en oskiftad rad av sammanbyggda gårdar längs en bygata, med portar mellan varje hus. På nätterna stängdes portarna och bygatan blev en ogenomtränglig fästning.
Nu var det någon av nätterna mellan jul och nyår, när ungdomarna hade ställt till bjudningsdans. Spelmännen från Oviken hade stampat igång och svetten började bryta fram över leende ansikten. Då knackade plötsligt en främling på porten, en same ("lappgubbe" i uppteckningen från 1950) som sökte nattlogi.
- Här finns inte plats för något patrask ikväll, här ska dansas som aldrig förr! skrek sonen i gården och visade främlingen på dörren.
- Jaså, ska ni här dansa - då ska ni få dansa! sa mannen och försvann.
I gården fortsatten festen vildare och vildare, och ungdomarna upptäckte snart att de inte styrde över sina egna kroppar. Fötter började blöda, skratten byttes mot tårar och skrik. I tre dagar och tre nätter pågick vansinnesdansen, tills någon i byn hann upp samen och bad honom bryta förtrollningen.
- Jaså, har de dansat sig nöjda nu? Då må det vara slut, sa han, och i samma ögonblick var dansen över.
Jag tänker på många olika saker när jag läser den här historien. För det första förstås att den säger något om vilka fördomar om samer som fanns hos bondebefolkningen på - gissningsvis - 1800-talet. För det andra att historien ju påminner om Hårgasägnen, där djävulen spelar fiol tills ungdomarna dansar ihjäl sig. Om det finns någon koppling mellan de två motiven, är sägnen om Haxängsdansen en regelrätt demonisering av samerna som folkgrupp.
Men det finns ju något annat i berättelsen också - en sensmoral som manar till försiktighet och samarbete. Om ungdomarna inte hade avvisat samen, hade ju allt gått väl.
Hur tänker ni?

Vi tar ett avbrott i spökerierna och gör en söndagsutflykt istället.
Någon som hört talas om Tysjöarna?
Kör till Kännåsen utanför Östersund, ta vänster mot Trättgärde och sväng vänster igen när du ser en skylt med "Tysjöarna" på. Vips är du framme vid en ungefär en kilometer (!) lång gångbro i trä. Perfekt för rullstolar, eller i vårt fall barnvagnar. Bron går över långa våtmarker med fint växt- och djurliv, även om det förstås inte peakar i mitten av november. Gott om bävergnagda stammar såg vi i alla fall!
Tysjöarna är ett stycke odlingshistoria. På 1880-talet fick bönderna i Ås och Kännåsen bidrag från staten för att dika ut det här området i ett jättelikt avfrostningsprojekt. När dikningen var gjord, kunde flera åkrar tas i bruk på de här markerna, och höet i ladorna höll sig torrt.

Alla som någon gång försökt skylta upp något ute i naturen vet hur svårt det är att få skyltarna att hålla. De bleks av solen, bits av kylan och plågas av blåsten. Inte minst vi på Jamtli vet detta, eftersom vi gjort ett antal skyltprogram runt om i länet och ofta får påringningar när de börjar se risiga ut.
Hm, undrar hur de löst problemet här?
Vi ser en märklig stolpe - "Dra här" står det... Undrar varför?

Jo, här döljs ju en informationsskylt!
Som svängs fram när man vill läsa, och sedan åker tillbaka in i den skyddande stolpen igen när man läst klart.
Listigt!
Bra information var det också, en fin blandning av biologi och kulturhistoria.
(Men bara på svenska.)
När vi gått hela bron och sett alla skyltar kom vi fram till en jättefin grillplats. Och som av en händelse hade vi ved och korv i ryggsäcken, och festis och kaffe.
En kanoners söndag!

Mus-Olle själv har nedtecknat den här berättelsen:
En gång på 1840-talet var snickare Gabrielsson på väg hem från Bjärte till Önet i Näskott. När han kom mitt för en gammal bryggstuga hörde han tydligt hur det ljöd musik där inne, och hur folk dansade och stampade. Han undrade varför ungdomen dansade så där mitt i veckan, så han hängde ifrån sig sina verktyg på en grindstolpe och gick fram till stugan.
Där inne svängde de dansande om varandra, förbi fönstren. Snickaren tänkte precis gå in och höra vad som stod på. Men när han kom upp på bron tystnade musiken tvärt. Han kikade på nytt in genom fönstren, men nu var allt svart, och inte en levande själ fanns i stugan.
Samma syn lär ha setts för ungefär 50 år sedan på samma plats, slutar Mus-Olle sin rapport.

Jag tror att vi ska köra en spökhelg!
Förra veckan var jag ju i Jamtlis arkiv och läste igenom berättelser om möten med det okända. Så nu kan jag bjussa på hemskheter flera dagar på raken.
Jag börjar med att berätta om en man som en mörk natt i mitten av 1800-talet skulle gå från Oviken till Myssjö vidare över sjön till sitt hem i Kövra.
I Myssjö fick han se en man stå vid kyrkväggen.
- Vad gör du här ensam på natten? frågade han.
- Jag vill komma i vigd jord, svarade mannen.
- Det ska väl gå, sa kövrabon och gick hem.
Dagen därpå gick han tillbaka till Myssjö kyrka och bad kyrkvaktmästaren öppna en kista i tornfoten. Där låg enligt uppteckningen en västgötaknalle, som blivit mördad och rånad i Botåsbacken - och det sades att en av förövarna var prostens egen bror.
Knallen lades i vigd jord och visade sig inte mera.
Uppteckningen slutar:
"Efter denna händelse fällde ej asparna efter landsvägen sina löv på hela vintern, därav namnet "de sörjande asparna".

Tänk att man får lära sig nya ord hela tiden.
"Förtroenderapportering".
What the...?
Jo, mina vänner. Förtroenderapportering är när man har förtroendet att själv följa och rapportera sina arbetstider. Det finns alltså ingen stämpelklocka eller inloggningsfunktion som bekräftar när man har varit på jobbet.
Just nu håller vi på att införa ett nytt lönesystem på Jamtli där arbetsledarna via datorn ska attestera varje medarbetares förtroenderapportering.
Själv kommer jag att ha förtroende för Jamtlis ledningsgrupp och de anställda inom NCK.

Den här gamla stadsbussen var sedan länge ombyggd till en sommarstuga(!) och stod och förföll i den jämtländska naturen.
Nu får den nytt liv i Tekniklands verkstad och med hjälp från Jemtlands Veteranbilklubb. (Här visar Henric Tungström, i blå skjorta, bussen för Henrik Zipsane.)
Om allt klaffar kommer bussen att gå att åka med inne på Jamtliområdet nästa sommar!

2399 personer besökte Jamtlinatt i fredags!
Det är en ökning med 552 personer från i fjol.
Mina kolleger Jeanette och Mikaela hade satt ihop ett spännande program, och många många medarbetare hjälpte till för att få allt att funka.
Om du som läser detta var här i fredags, kan du inte skriva vad du tyckte? Är det några inslag som du gillar särskilt? Eller något som måste förbättras?

Oftast känns det fint och värdefullt att få arbeta med kulturarvet.
Andra dagar kan det kännas svindlande nära det här.
Det gäller att hålla sig på rätt sida om den hårfina gränsen.

I dag har det varit fokus på matkultur.
Fem olika sorters hemgjorda korvar har malts fram och stoppats i fjälster, rökts eller grillats.
Åtta (!) timmar senare är det dags för provsmakning ihop med Ulla Oscarsson & Sten Gauffin.
Ha en trevlig lördagkväll!

Det är en lugn fredagkväll här hemma, med nyduschade barn och Alfons Åberg som godnattsaga. Jag skulle gärna ha gått på Jamtlinatt, med det fina program som mina arbetskamrater Jeanette och Mikaela satt ihop. Men jag vet hur det skulle bli; fyraåringen, som konsekvent betitlar sig "superhjälte", skulle vilja delta i alla hemskheter bara för att sedan bli vettskrämd av första bästa gast.
Fredagarna är fina dagar och fredagkvällarna fina kvällar. Ännu bättre blir de om två veckor när På spåret börjar. Jag gillade Erik och Martina Haag förra omgången, och blev glad när jag såg att de ska vara med igen. Av nybörjarna ska det bli kul att se vad Peter Wahlbeck och Carl Johan De Geer kan åstadkomma.
Vilka håller ni på?

På fredag morgon (11 nov) kan ni höra mig i P4 Jämtland. Någon gång mellan 9.30 och 10.00 ska jag vara gäst hos Stefan Hanberg och prata om jämtländska spökerier.
Anledningen är förstås att det är Jamtlinatt samma afton - med massor av roliga hemskheter för stora och små. Missa inte!

Tänk om man kunde få göra entré till 1970-talsmiljön genom att gå igenom en stor tv-ruta!
Det skulle vara fiffigt på så många sätt. Det första man möter efter att ha gått igenom rutan är just temaparken med Fem myror, så det blir som att kliva rakt in i själva programmet.
Sedan är ju tv:n en symbol för hela 1970-talet; man samlades runt den, man fick färg-tv...
Slutligen tycker jag också att det ger en känsla för hur man ska förstå hela Jamtli. Här kliver man ju hela tiden i och ur olika verkligheter.
Men för att bygga en tv-ruta måste man ha - just det - bygglov. "Hrm... är det kommunen? jo, vi skulle vilja bygga liksom en stor typ tv, som människor kan gå in i..."
Men kommunens bygglovarkitekt Monica Tjäder var mycket förstående när Jamtlis K-G Jonsson visade ritningar över var vi hade tänkt bygga upp rutan.
Det kan nog bli en tv-entré trots allt.

Jamtli bygger en 1970-talsmiljö för över 14 miljoner kronor. I den kommer det att spelas rollspel, något som nästan inget museum gjort i en så modern miljö. Så, här kommer den delikata frågan: hur når man ut med detta sensationella? Utan att ha miljoners miljoner att spendera?
I morse hade vi marknadsföringsmöte med tema 1970-tal. Vi vänder och vrider på åtgärder och siffror. Var ska vi lägga annonspengarna? Vad gör vi på webben? Roligast blir att göra nationell tv-reklam. Det har vi aldrig gjort förut. Det blir spännande, och dö-snyggt!

Kommunaltråkig Ölandstok. Uppvuxna björkar, rönnar och häggar. Syrenbusken "Odensala". Ettåriga blomster att plantera i rabatten. Och gräs, gräs, gräs.
I dag har vi suttit och gått igenom vilka planteringar som behöver göras i 1970-talsmiljön. Det blir en utmaning att få till växtligheten första året, när invigningen av 1970-talet är redan den 17 juni (och vi bor i Polarland).
Men Carin&Co kommer att göra sitt bästa!

I turismbranschen pratar vi hela tiden om produktutveckling. En turistisk "produkt" - också Jamtli - måste hela tiden förnyas för att bibehålla kundernas intresse.
Åh, vi har så mycket att lära av dagligvaruhandeln! Tänkte jag i dag när jag var i affären. Jag skulle bara ha ett kaffefilter, men möttes av detta.
Ni förstår, det finns numera inte bara kaffefilter "Original", utan också exempelvis "Mild" (med små hål) och "Intense" (med stora hål). Hur hålen i "Gourmet" ser ut glömde jag att kolla, då höll jag mig redan i hyllan och flämtade av utmattning.
Sen tog jag Original och gick till kassan.

Underbar artikel i ÖP i dag: "Tio år med Henrik Zipsane - det hade kunnat vara mycket värre".
Ja, det kunde det sannerligen ha varit.
Tack Christer B Jarlås för en intressant artikel, analytisk och utan sakfel.
Det hade kunnat vara mycket värre!

I morse på gymet spelades plötsligt den här gamla älsklingslåten i högtalarna. Jag blev så lycklig att jag måste dela den med er bums!
OBS! Det är NÅNTING med hänget i gitarrkompet som gör den här låten beroendeframkallande. Jag kan inte lyssna på den en gång, jag måste lyssna tjugo på raken.
You´ve been warned!

Är det i dag det är allhelgona? När är det halloween? Måste jag köpa godis den här helgen också?
Frågorna är många. Samma förvirring varje år.
Här är Tidstypiskts snabbrepetition!
I Sverige är ALLA HELGONS DAG en rörlig helgdag som infaller en lördag mellan den 31 oktober och den 6 november.
Samtidigt finns den fasta ALLHELGONADAGEN som alltid infaller den 1 november.
Halloween är också en FAST dag som i de anglosaxiska länderna alltid firas den 31 oktober.
Så när "ska" man då fira Halloween i Sverige? De flesta gör det på fredagen, dagen före Alla helgons dag. Men på sina håll har köpmännen försökt trycka på för att Halloween ska firas sista lördagen i oktober istället, för att skilja ut Halloween från den lite mera högtidliga och kyrkliga allehelgonahelgen (eller för att förlänga säljperioden av gummimasker och spindelnät med en vecka).
Gör som du vill, med andra ord!

Om du är sugen på ett rymligt boende med eget kapell (som har enligt mäklaren har "en av Sveriges bäst bevarade barockinredningar") kan du alltid slå till på

I dag har Henrik Zipsane jobbat på Jamtli i tio år!
Han började i november 2001 och gick bredvid Sten Rentzhog i två månader. Sedan tog han över som landsantikvarie från 1 januari 2002.
Jag minns hur det var, den där hösten 2001.
Hur skulle det bli? Sten R som varit så driftig, duktig att hitta projektpengar, idérik och innovativ. HUR skulle någon kunna fylla hans skor?
Efter tio år med Zippen kan vi nog konstatera att det gick. Henrik är fenomenal att hitta pengar, projektidéer och nya verksamhetsfält för Jamtli. Klart att det blir lite mycket ibland, och att Henriks otålighet gör att vi andra kan ha svårt att hänga med i svängarna. Men om man säger att en chef är lite som en lokförare, så har jag hellre en som sitter längst fram i tåget och gasar på in i framtiden, än en som sitter tillbakalutad på fönsterplats i vagn fyra och äter en renklämma. Om ni förstår vad jag menar.
Henrik är en hårt arbetande man som gör allt för Jamtli. Jag hoppas att han vill göra det i många år till.