Alla som befinner sig i Östersund den 16 augusti bör genast köpa biljett till Mattias Enns konsert på Storsjöteatern där han tillsammans med tiomannabandet Astoria spelar svensk filmmusik, schlager och allsång från "förra seklet" (vilket med en kvalificerad gissning handlar mycket om 1930-1940-1950-tal). Biljetter köps via Bio Regina, 063-13 00 05.
Mattias Enn är fantastisk, intellektuell och humoristisk person som tagit på sitt ansvar att föra vidare svensk kuplett-tradition. (Inte helt strömlinjeformat om man är född 1973 och uppvuxen i Småland.) Men Mattias gör det och börjar också äntligen få lite välförtjänt uppmärksamhet för det - läs till exempel fina artikeln i DN den 28 juli i år. En länk till den finns på Mattias Enns hemsida, som i sin tur

Museibutikerna går tydligen som tåget!

I dag var det logemöte på Näsgården 1895. Jöns Ols, husbonden på Näsgården, är ju hängiven nykterist och har logemöten på sin egen gård två gånger varje sommar. Besökarna får vara med och svära sin trohet mot nykterhetslöftena, men vi är inte så hårda med uppföljningen.
Jöns spelas av en av mina favoritaktörer, Gunnar Ångström, som är vänligheten själv och alltid lyckas lära ut en massa historia utan att besökarna ens tänker på det.

Varje morgon klockan 10 träffas Jamtlis aktörer, alltså de som rollspelar i våra historiska miljöer, för ett möte. De utvärderar gårdagen, berättar vad besökarna tyckt om olika rollspel, bestämmer hur de guidade turerna ska gå den dagen, beställer varor som behövs och dricker en kopp kaffe.
Bara synen av de här mötena är njutning. Här sitter frasiga 1950-talsklänningar och diskuterar med höghalsade sekelskiftesblusar och blåskjortor från 1940-talet. Ett livstycke från 1785 gör upp om en tidsvandring med en kostym från 1895. Det är brokigt, kreativt och alldeles, alldeles underbart.

Nu har jag just haft en visning av Överhogdalsbonaderna och utställningen Vikingar. Vi var 8 personer när visningen började och kanske 25 när vi slutade. Regnet drev in besökarna i museet och det blev proppfullt och ganska ångande varmt av alla blöta kläder.
Den här veckan visar jag Vikingar varje dag klockan 14, om ni vill komma och lyssna. Mellan 11 och 13 finns jag i Hammerdalsgården som stugvärd och allmän informatör. Av allt jag gör på jobbet är ju det här det roligaste, att faktiskt vara på besöksanläggningen och prata med folk. Man vill ju se om allt det vi jobbat fram under vintern FUNKAR, tycker besökarna att Jamtli är kul? Trevligt? Lärorikt? Hittar de runt?
Alla synpunkter vi samlar på oss bakas in i en utvärdering och kommer till nytta inför nästa år.

Brasiliens president Lula da Silva funderar på att börja dela ut kulturcheckar till befolkningen, eftersom alltför få av de 190 miljoner invånarna har råd att läsa böcker, gå på bio eller besöka ett museum. Bara 4 procent av brasilianerna har någonsin varit på ett museum - ni förstår att jag börjar darra när jag hör sånt här!
(När Jämtlands läns landsting undersökte länsbornas kulturvanor för ett par år sedan, visade det sig att 68% av befolkningen VARJE ÅR besökte ett museum. Det är lite skillnad.)
Det enda som stör mig är att Lulas checkar ska utgå från att företag mot skattelättnader kan ge ut kulturcheckarna till sina anställda. De som inte arbetar får alltså heller ingen kultur. Om något, borde det vara tvärtom.
(Källa: SR Kulturnytt)

Jodå, det var alldeles utmärkt i Sollefteå stadspark. Subluna lät och svängde fantastiskt. Thomas Zidén har fortfarande Sveriges bästa bluesröst (jo, faktiskt!) och hade inte nåtts av medelålderns bekvämlighetssjuka, han slet som en högerytter i Ramsele IK och spelade rockigt och inspirerat från början till slut. Christian Frost hade anlagt skepparkrans och stod icke att känna igen.
Regnet höll uppe, jag träffade kul människor från förr och nu (Anders, Jerker, Mikael, Jonas, Sofia) och kom mig inte hem förrän klockan 2. Härligt!

Ibland har man tur! Just i kväll, när jag faktiskt råkar befinna mig i Sollefteå, återförenas det fantastiska bluesbandet Subluna för en spelning i stadsparken.
Jag ska ta ett Jamtliparaply i ena handen och lite kompisar från förr i den andra och gå och lyssna. (Ska bara natta Stella först.)
Är det någon bland bloggläsarna som såg herrarna Zidén, Mikaelsson och Larsson när de höll igång som mest? I så fall vet ni varför jag blir lycklig och lite gråtmild vid tanken på att jag snart ska få se dem igen.

En semestervecka är snart till ända och jag måste erkänna att jag genomlevt den gäspande. Är det vädret? Eller brukar man bli så här infernaliskt sömnig när man får semester?
Hur som helst ska jag försöka hålla mig vaken och köra till Sollefteå i eftermiddag. Stella vill träffa sin mormor och morfar, och med lite tur kommer min brors familj förbi också.
Vi får se vad vi gör för att sysselsätta oss i blötan!

Du har väl inte missat att Torgny "Kingen" Karlsson gästspelar som rollspelare i Jamtlis historiska miljö Macken 1956?
Vi har länge tyckt att det skulle vara roligt att spetsa aktörstruppen med en känd artist eller skådespelare och Kingen i 1950-talsmiljön är ju bara så himla bra. 21-23 juli spelar han en frustrerad musiker med trasig gitarr och trasig bil som blivit fast på macken ett par dagar.
Vem skulle du vilja se som gästspelare nästa år?
Mikael Persbrandt som länsman i Lillhärdal 1785? Peter Haber och Lena T Hansson som småbrukare i Per Albin-torpet 1942? Mattias Klum som fotograf i Oscar Olssons atelier 1895? Lämna gärna ett förslag här!

Sommarens första utflykt gick till Yxskaftkälen i trakten av Hammerdal. Kalle Lindberg med familj har drivit Lusthuset där i tio år och sålt dammar och trädgårdsskulpturer. För sex år sedan kom Kalle på att han skulle bygga en kopia av Inlandsbanan, sträckan Östersund-Hoting, ute i trädgården. När den är färdig ska den bli Europas längsta utomhustågbana, 900 meter. Tågen är supersnygga och både låter och rör sig väldigt realistiskt, inte sådär ryckigt som modelljärnvägar brukar göra.
Stella blev överförtjust och sprang runt banan och hängde över staketet för att se riktigt bra.

Jag har blivit ombedd att sjunga på ett bröllop!
Oj, vad glad jag blev när jag fick frågan. Den 5 september är det dags.
Brudparet har bett mig sjunga en jazzlåt och att själv komma med förslag vilken. Kraven är väl att det ska vara någorlunda lätt att kompa på gitarr eller piano, och att texten ska passa på ett bröllop. (För inte länge sedan hörde jag talas om en person som blivit ombedd att sjunga "It must have been love" med Roxette på ett bröllop. Förklara det, den som kan. "It must have been love, but it´s over now, It must have been good, but I lost it somehow" etc.)
Nu scannar jag Youtube på jakt efter en passande jazzlåt. Det går sådär - jag har några förslag men vill gärna ha fler.
Har du något?

Just nu har några militärer slagit läger vid Jamtlis Per-Albintorp 1942. Det är Föreningen Beredskapstid och Jämtlands Fältartilleri som rollspelar att de kommit till Alanäs för att hålla koll på gränsen mot Norge. När jag tittade förbi i dag stod en lotta och friserade en av de inkallade militärerna. En annan stod och rörde i ärtsoppan i kokvagnen. Alla besökare som tittade förbi fick en kopp kaffe - de som var inkallade under andra världskriget fick faktiskt riktigt kaffe, det var allmänheten som fick nöja sig med surrogat.
Militärföreningarna finns vid Per-Albintorpet 16-18 juli. Om du kommer på lördag den 18 juli ska du absolut gå dit klockan 14. Då kommer självaste Ulla Billquist (Måd Demår) till lägret för att uppträda för rekryterna - och för dig förstås!

Om vädret sviker kan det vara bra att ha inomhusaktiviteter på lut. Varje onsdag-söndag hela sommaren, kl 12-16, kan barn komma och måla i Jamtlis konstnärsateljé.
Mitt i utställningen Världens bästa konst har vi nämligen inrett Café Picasso, lite som ett gatukafé i Paris. Men istället för kaffe är det färg i kopparna. Man kan måla egna kopior av de berömda konstverken man just sett i utställningen, eller så kan man måla något helt eget.
Om man vill kan man också ta ett konstkörkort genom att gå runt och svara på enkla frågor om tavlorna i utställningen. När man gjort det får man ett diplom i form av en ursnygg badge med texten "Art makes you smart".
Bra tips för en regnig dag!

Det här är Johnny Augustine, som är ny chef för Härjedalens Fjällmuseum. Johnny är arkeolog till yrket och gillar dessutom att dyka. Tidigare i sommar deltog han i undervattensgrävningar vid Regalskeppet Stora Kronan utanför Ölands östkust. Nu har han bytt hav mot fjäll och sin tidigare bostadsort Tingsryd mot Funäsdalen och ser fram emot att börja planera framtiden för Fjällmuseet.
Förutom att vara museichef ska Johnny också (precis som Lowissa Mannerheim före honom) vara kommunantikvarie i Härjedalen på 25%. Eftersom Jamtli finansierar den delen av tjänsten ingår Johnny numera också i Jamtlis arbetslag och museiledning.
Välkommen!

Låt mig presentera Tindra, världens sötaste fjällko-kalv. Just nu kan du träffa henne i den lilla hagen mellan Restaurang Hov och Näsgården. Hon har sällskap av sin kompis Mosippa, som är lite brunare i färgen.

Nyss tillbaka från ett lunchpass med styrketräning på Gold´s sitter jag och försöker smälta den senaste vändningen i förhållandet mellan sport och kultur.
På tv-monitorerna i gymet gick nämligen bilder från Grand Prix-tävlingarna i friidrott i Aten i helgen. Och tävlingarna presenterades av, håll i er nu: Akropolis. Det var en ruin, världens snyggaste ruin, som flashades mellan varje reklampaus och varje höjdhopp.
När började kulturen få råd att sponsra sporten? Eller är det grekiska turistrådet som betalar för att nationalklenoden ska pumpas ut i detta sportiga sammanhang? Inga ledtrådar ges på tävlingarnas hemsidor.
Någon som vet?

Måndagar - veckans tråkigaste dag? Nej, det finns inga tråkiga, vanliga dagar på Jamtli, åtminstone inte under sommaren. Vart man än går händer det något rätt så fint. En hästskjuts kanske åker förbi med glada besökare, som i just det här fallet sa Guten Tag.

Ute på Torget 1895 har min lokala slickepinne-dealer just öppnat Lemonadboden och jag köper veckans första lakritsklubba.

I entréhallen står Claude Monet, som strax ska gå ned till Jamtlis damm och måla impressionism...

...och en pojke blir lycklig över sin ballong - en häst som han kan dra efter sig i ett litet snöre.

I dag redovisar SvD statistik över besökstalen på de statliga museerna januari-maj 2009. Tappet ligger i snitt på 11%, med värstingarna Moderna museet (-44%) och Skoklosters slott ("inte ens hälften så många som i fjol") på jumboplats.
När jag hörde nyheten refereras på Ekot väntade jag förgäves på museernas egna kommentarer om _varför_ de trodde att siffrorna gått ned. Nu har jag hunnit läsa hela artikeln i Svenskan och hittat några pratminus:
- Vårt uppdrag är ju inte bara att ha stora publikdragare utan också smalare samtidskonstnärer (Moderna museet).
- Just nu finns ingenstans att fika, vilket påverkat (Etnografiska museet).
- Möjligen är det finanskrisen som påverkar. Folk har i varje fall ändrat sina utflyktsvanor (Skokloster).
Jag tänker så det knakar. Nedgången verkar ju drabba nästan alla, så att etnografiska saknar café förklarar inte tendensen som helhet. Och vad gäller utflyktsvanorna har jag fått uppfattningen att hemma-turismen snarare skulle öka i sommar, när kronan är så låg.
Ser ni någon annan förklaring? som inte museerna själva ser?

I USA, där som bekant tiderna inte är de bästa, har konstmuseerna kommit på ett sätt att dryga ut kassan. De säljer helt enkelt ut delar av sina samlingar.
Försäljningarna har fått konst-staten New York att reagera och lägga ett lagförslag som hindrar museerna att använda sina samlingar som spargrisar, fria att plundra i lågkonjunktur.
Men då inträffar det underliga att storheter som Guggenheim och Metropolitan Museum of Arts protesterar mot förslaget. (Man kan tycka att de borde välkomna en lag som skyddar deras egna samlingar.)
- Att lagstifta vore att riskera den intellektuella och konstnärliga friheten, hävdar de i ett reportage i P1:s Kulturnytt.
Vad jag kan se hindrar det den ekonomiska friheten, men inte så mycket mera.
Nu är visserligen konsthallar av tradition lite mera fria att handla med föremål än vad kulturhistoriska museer är. Men lek med tanken att politiker skulle börja föreslå att Jamtli skulle sälja av några Jämtlandsskåp för att klara ekonomin. Vad skulle hända?
Det skulle inte bli någon rättssak, för det är inte olagligt. Däremot skulle vi förlora allmänhetens förtroende, den allmänhet som godhjärtat skänkt oss saker genom årens lopp, i syfte att föremålen ska sparas till kommande generationer.
Vi skulle också bli uteslutna ur ICOM (International Council of Museums) som har etiska regler som begränsar vad museerna bör syssla med - ett slags hederskodex. Att ingå i sammanhang med auktioner och försäljningar av olika slag är en av de saker museerna ska undvika. Därför gör inte Jamtli heller värderingar av föremål - vår uppgift är istället att vara en icke-kommersiell frihamn för de saker som lämnas in.
Så hoppas jag att det får förbli.

Vill ni se 1:e antikvarien Sten Gauffin i sitt esse ska ni se honom guida konst. Hans passion för konsten lyser igenom i varje mening han säger. Det är kunnigt, men framför allt väldigt levande berättat.
Att han skulle få äran att visa Monet, van Gogh och Yves Klein kanske han inte hade kunnat föreställa sig, men nu när Jamtli har sin utställning Världens bästa konst! med 90 kopior och rekonstruktioner av just världens mest berömda konstverk, är det just vad han gör.
Om du är trött på regnet och/eller vill ha lite näring för själen finns Sten på plats i utställningen kl 14.00 både torsdag och fredag den här veckan.

Enligt en undersökning är människor i Jämtlands län de som allra helst firar semester på hemmaplan i sommar.
Undra på det! så mycket som det finns att göra. För min del blir det (förutom Jamtli förstås!) Hovermo gårdsmuseum som jag lovat pappa, en tvådagarsräd till fjällen om vädret verkar lovande, den osannolika tågbanan i Yxskaftkälen, kanske Storsjöbadet.
Har du några fler tips?

No one laughs at God in a hospital
No one laughs at God in a war /.../
No one laughs at God when the doctor calls after some routine tests
No one laughs at God when it´s gotten real late and their kid´s not back from the party yet /.../
But God could be funny at a cocktail party when listening to a good God theme joke, or
Or when the crazies say He hates us
And they get so red in the head you think they´re ´bout to choke...

Och så vidare, i en lång och alldeles fantastisk text av och med Regina Spektor (bilden lånad från hennes officiella hemsida). Låten heter Laughing With och ni måste bara höra den. Vilken tur att

Nu är det måndag, jag är tillbaka på jobbet, och det är plötsligt 15 grader ute istället för 26. Museiväder är en känslig sak. Om det är för varmt och soligt väljer en del besökare stranden framför Jamtli. Om det å andra sidan regnar för mycket, kan besökssiffrorna också svika. Det ideala Jamtlivädret är +19 och sol.
Men det fina i kråksången är detta:
På Jamtli finns det faktiskt något att göra oavsett väder. Om det är väldigt varmt kan man ha picknick under de stora träden på Tingskullen eller köpa glass i kafét. Om det regnar som tusan finns det fyra våningar inomhusmuseum att upptäcka - under sommaren också med målarverkstad för barn varje onsdag-söndag. Och är det lite mittemellan-väder kan man mixa ihop sina egna upplevelser inne och ute, efter väder och humör. Så välkomna hit!

Fredag morgon 7.00, bilen är packad.
Jag, mamma och pappa ska åka ner till Göteborg och vara med på min guddotters konfirmation.
En del har tyckt synd om oss att vi ska åka så långt när det är så fint väder. Själv ser jag det så här: jag ska ligga i baksätet i 80 mil x 2 och bara ZZZZZZZZZZZZZ....
Trevlig helg!

Jonas Gardell har skrivit en utmärkt artikel om mediarapporteringen efter Michael Jacksons död.
Gardell stör sig på att läsarna hela tiden uppmanas att minnas honom som han var i början, och att i något slags barmhärtighet glömma bort allt det "bisarra" han blev sedan - det som egentligen var hans självvalda vuxenliv.
Han drar paralleller med läderbögen som dör i aids och vars mor skriver i dödsannonsen: "I minnet du lever, du finns alltid kvar, i minnet vi ser dig, precis som du var" - negligerande sonens vuxna val att komma ut som homosexuell och modigt forma om sitt liv till det som kändes mest rätt.
Gardell sätter tummen på den största relationssynden: den villkorade kärleken. "Vi älskar dig, men bara om du gör saker vi tycker om."
Sånt borde man få slippa åtminstone efter sin död.

Nästa år är det 100 år sedan Överhogdalsbonaderna hittades. Ett av jubileumsprojekten är Vår tids Överhogdalsbonad. Ulla Oscarsson, Jamtlis nyligen pensionerade textil- och utställningsexpert, håller i trådarna (bokstavligt talat).
Ulla har rest runt i hela länet och värvat personer som vill vara med och brodera var sin bit till en "ny" Överhogdalsbonad. Originalet innehåller ju spännande budskap från människor 1000 år tillbaka i tiden. Nu ska deltagarna i det här projektet skicka var sitt meddelande till människor 1000 år framåt i tiden.
79 kvinnor och en man har anmält sig. För några helger sedan var Ulla och några medhjälpare i Ottsjö och färgade garn med växtfärger. Nu går textilpaketen ut: en 50x50 cm stor tygbit och garn att brodera med. I mars nästa år ska bitarna fogas samman.
Sedan kommer hela arbetet att visas för allmänheten.
Det ska bli spännande att se!