It was twenty years ago today, Sgt Pepper taught the band to play... Sportlovet 1973 var jag och hälsade på hos mina kusiner i Hedemora. Kusin Mats hade hittat en fin LPskiva i faster Elisabeths hylla. Den hade ett läckert omslag med fyra gubbar i glittriga kläder. Vi dansade som galningar till den och gjorde glidningar på golvet i Gillestugan. Golvet såg ut som en bastmatta, men gick bra att glida på. Kusin Urban kom in och skrek att, -vi skulle ju åka skidor! Men vi bara dansade vildare och vildare och kusin-hunden Moff skällde upphetsat. Sedan kom min faster in med glass. Hemmagjord pinnglass som hon gjort i en sorts plastformar. Hon hade en batikfärgad tunika på sig, som hon också gjort själv. Jag tyckte den var jättefin. Allt hos min faster var modernt och nytt. Farbror Göte hade byggt hela huset själv! Nästa dag fyllde jag 13 år och fick tårta på sängen och en bok som hette Önskedikten. Där fanns dikter av Karin Boye som var sorgliga men vackra. Sen åkte vi skidor. Mina var blå och det stod Edsbyn längst ut på spetsen.
En av de villor (Idun)som är på förslag till Jamtlis 70-tals miljö är nästan identisk med min fasters hus. Så i somras när jag var och hälsade på i Hedemora gick vi på jakt efter 70-talet, för att söka inredningstips. Och visst fann vi spår. En läckert gulranding tapet i hallen, orange kakel i köket, korkmattan med basttryck fanns kvar, ett badkar i 70talsbrunt och det verkliga fyndet en plastig, blommig tapet på lill-toan. Så modernt då - så nostalgiskt trendigt rätt nu!

Och så är november och min bloggperiod slut. Idag ska jag på formmöte hela dagen inför nästa utställning, Allt om Paradiset!, som vi öppnar i april nästa år. Hoppas vi ses då! Hej från mig!

Kan en samling vara bara en sak? -Neeej! Det går ju inte. Det är väl som att äga en sak av vad som helst. I så fall är allt man har hemma en samling.
-Jo, men det tycker jag. Om man vill ha just en unik sak. Om den är jättesvår att få tag på, då är ju samlingen komplett när man hittar den.Goggomobilen här till exempel. (Ja vi fick in den i museets entréhall! Och fem bubblor kom som sällskap, men fick stanna utanför!)
Diskussionen är i full gång just nu på premiären av Samlat! som drog igång kl.13 idag.
Listan på olika "varför" man samlar på olika saker är i alla fall väldigt lång – det var de flesta eniga om. Här kommer några exempel;
För att det är kul
För att ha flest
För att det kan vara bra att ha
För jakten och spänningen
För att lära mig något
För att träffa vänner
För värdet
För att ha en hobby
För att det håller på att försvinna
För att göra fynd
För att göra något tillsammans
För att minnas

Jag vill passa på att tacka alla som bidragit till utställningen med era samlingar och berättelser!

Igår var det pressvisning av Samlat! och TV, radio och tidningar var på plats.
Nu lägger vi på glashuvar på montrar, korrigerar ljud, monterar intervjutexter med mera, med mera.
Vi förbereder också för att ta emot en liten Goggomobil som ska medverka på premiären på söndag.
Bandet klipps kl.13 av Jamtlis ordförande Lena Bäckelin. Vad hon samlar på får ni veta då... Välkomna!

(Ps. Här är bilen på plats! Bild från premiärdagen.)

Winston Churchill sa att te var viktigare än ammunition för att vinna kriget. Han gav order om att alla soldater skulle få varmt te utan restriktioner. Teet gav värme, tröst och en stunds normalitet i den hårda krigstillvaron. Under Blitzen fanns det mobila te-kantiner på de brinnande gatorna bland Londons utbombade hus och där serverades te till alla som behövde det. I varje skyddsrum fanns det officiella te-testare.
Jag läser just nu Erling Hohs bok ”The True History of Tea”. Med te som minsta gemensamma nämnare färdas man från Kina och Japan, till Indien och vidare via Ryssland till Marocko, England och USA… från Tang-dynastin till våra dagar. Allt hänger ihop. Te = världshistoria!
Kuriosa är att Erling Hoh skrev boken i en spartansk stuga i Sorseles vilda Lappländska landskap drickades Gunpowder med mynta och tonvis med socker! (har jag hört…)
”The True History of Tea” läses i små portioner före läggdags och kan med fördel kombineras med en kopp Jade Ding Dong Oolong.

Det planeras för en cirkulationsplats i korsningen Rådhusgatan/Arkivvägen intill Jamtlis parkering. Preliminärt kommer bygget igång nästa sommar.
Idag har Anders, som är Jamtlis fastighetschef och jag haft ett möte med Nicole och Peter som jobbar med trädgårds- och byggprojektering på Östersunds kommun och diskuterat utformning av rondellen.
Jamtlis roll i det hela gäller utsmyckningen. Jag har tidigare tagit fram idéskisser på möjliga installationer och av dessa valde kommunen ut ett förslag med figurer från Överhogdalsbonaderna. Idag pratade vi bla om dekor, material och blommor och frågor kring underhåll och miljöaspekter.
Det är inte varje dag man bygger en rondell! Ett spännande projekt och även en intressant inblick i kommunens praktiska arbete. Mycket måste dock falla på plats innan allt är klart.
Men snyggt, trafiksäkert och miljövänligt ska det bli om det hela blir av.

Ps. Angående grundmaterial till skulpturerna så kanske polyeten, ABS eller polymerplast är en möjlig väg…

Telefonen ringer. -Jag står och tittar på en spya just nu, säger rekvisitören Miq. Den är lite blank, men kan fungera.- Ok. Ta den, säger jag.
Vi jobbar nu med att montera och placera alla samlingar vi hämtat in till utställningen Samlat!. I montern med 120 kräkspåsar måste vi ju ha en verklighetstrogen ”illustration”. Krister, som är attributmakare, dvs. expert på att tillverka spyor, har fullt upp med att bygga ett underrede till Star Wars montern där jag just ställt ut Luke och Leia i lämpliga positioner. Så vi får hålla tillgodo med en köpe-spya.
Annars skulle han ha färgat in något mjukt och expanderande material, som till exempel en wettextrasa eller lite skumgummi, med lämplig gulbrun färg och rivit till lagom stora bitar föreställande gamla korvbitar. Partiklarna hade sedan gjutits in i transparent, klar silikon pigmenterat med någon beigegrön kulör. Et -voilà !
-Har vi fått något foto på Betty Boop tjejen än? undrar Marianne, som är layoutare. Ljudtekniker Magnus ropar i bakgrunden –När kommer fåglarna? – På onsdag, svarar jag. Fåglarna kommer på onsdag. Sedan halkar jag på ett papper som ligger på golvet för att markera knivmontern, gör själv en liten flygtur och landar bredvid hyllan med energidrycksburkar som jag just lyckats få till i en finfin ordning.

Köttfärs, majs, paprika, krossade tomater, chilipulver, gul lök, röd lök, grädde, läsk, bilar, nötter, frukt, toapapper… Låter som Tacos, kanske med fruktsallad och grädde till efterrätt och så lite godis. Riggat för Fredagsmys!
Amanda samlar på inköpslistor. Andra människors listor, som hon hittar kvarglömda i kundvagnarna. Hon har 105 stycken.
Man blir lite nyfiken på vem som skrivit lappen, säger Amanda. Man kan urskilja olika personlighetsdrag. Någon verkar vara väldigt ordentlig och skriver upp exakta priser och var de ska handla varje sak. En annan skriver små frågetecken efter olika varor. Som om de är osäkra och inte riktigt kan bestämma sig.
Det finns ju inget värde i detta samlande, säger hon. Det är bara kul. Man får sig ett gott skratt också då och då.
Men arkeologen Amanda tillägger samtidigt att om 500 år kanske det blir superintressant. Inköpslistorna hör ju till en specifik kontext – just mataffärer. När man gräver ut en plats söker man ledtrådar till hur livet levdes på just den platsen förr i tiden.
Så kanske inköpslistorna kommer att bekräfta teorin om Fredagsmysets betydelse under tidigt 2000-tal, när arkeologerna slår sina kloka huvuden ihop om femhundra år!
Men vad blir det för mat då, ikväll? Kanske du har turen att hitta en färdigskriven inköpslista om du inte kommer på nåt själv. Men glöm då för allt i världen inte bort att köpa bröd till Sven!

-Hur många giraffer ska vi ha? Är nio för många? -Elefanten kan ju spruta vattnet helt random – funkar det förresten…? Är vatten indraget? -Vi ska väl inte bränna myrorna direkt – man måste väl komma in först! Hur då – genom TV-rutan? -En självgående lattjo-lajban behövs också. -Vi tar fyra apor och en struts som nummer fem. Finns det strutsar i fem myror? -Girafferna måste ju byta om innan de duschar... ska det vara i badhytten?
Vi har haft produktionsmöte i ”Fem myror-gruppen”. I Jamtlis 1970-tals område, som ska invigas 2012, ska det ingå en lek-och-lär park inspirerad av kult-klassikern ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Det första programmet sändes 1973 och syftet var att visa hur roligt det är med siffror och bokstäver.
Men hur ”översätter” man då ett TV-program, som existerar i någon sorts nostalgiskt kollektivt minne, till en tredimensionell, superkul aktivitetspark? Ja, det är just själva utmaningen!
Varje utställningsproduktion är en process från idéstadium till premiär när publiken kliver in. I den processen finns ett läge som man skulle kunna kalla ”utopi möter verklighet”. Det är ungefär där vi är nu. Allt ligger på bordet. Alla fantasifulla idéer kring form, funktion, färg, material, teknik och pedagogik granskas utifrån frågan –Hur får vi till detta - går det?
Och visst ska det gå! Nio giraffer är inget problem… Elva kanske. Men nio – nema problema. Det kommer att bli glammigt, glittrigt, lärorikt och helt enkelt underbart!!

Nypontagg från Byxelkrok, Vildrostagg från Hellasgården, Rabattrostagg från Mariatorget. När jag var liten samlade jag på rosentaggar. Jag bröt försiktigt av taggarna, ganska ofta med visst blodvite, och placerade dem sedan i fina rader på dubbelhäftande tejp på kartong.
Jag har nu träffat ett 20–tal samlare som ska vara med i Samlat-utställningen. Efter att ha tagit del av deras spännande historier om var, när hur och varför så kommer alltid den obligatoriska frågan. –Och du då, samlar du på nåt?
Rosen-taggsamlingen är mitt första samlarminne. Jag var nog cirka åtta-nio år då. Inspirationskällan var tveklöst Morticia i Familjen Addams. Hon var alltid svartklädd, med långa snäva klänningar och skyhöga klackar och när hon arrangerade blommor klippte hon av själva rosen och ställde stjälkarna upp-o-ner i vasen.
1979 kom filmen The Last Waltz. Martin Scorseses dokumentär om rockgruppen The Band och deras avskedskonsert. Jag och två kompisar såg filmen och en helt ny värld öppnade sig. Den här gamla musiken tyckte vi var skithäftig. Vi såg filmen totalt 26 gånger! Vilket också gjorde att vi fick se alla förortsbiografer som fanns i Stockholm på den tiden, eftersom filmen bara visades i city några veckor. Vi kunde alla repliker mellan låtarna utantill. ”Ok, Rick, what´s the game? The object is to keep your balls on the table and knock everybody elses off”, inleder filmen.
När vi gick ut gymnasiet åkte vi till Canada, i The Bands fotspår, till musikernas födelsestäder. Toronto, Stratford, London och lilla Simcoe. I Simcoe slog vi upp basisten Rick Danko i telefonkatalogen och ringde upp. Rick Dankos brorsdotter Lori ville gärna träffa oss! Så så kom det sig att vi fick se huset där det legendariska albumet ”Music from Big Pink” spelades in för länge sedan…. Är detta en samling?! Kanske. Vad tycker ni?
Det jag fortfarande samlar på är löpsedlar. För mig ger det en känsla av historiens vingslag mitt i nutiden. Kronprinsessan Viktorias öde är minst lika intressant som vikingen Harald Hårdrådes ungefär… och jag var där!

Numera finns det inga jättar. De är utdöda precis som mammutar och jätteödlor. Men så sent som på vikingatiden var det fullt av jättar i Jämtland. Det finns också många spår av jättar och absolut helt sanna berättelser som blivit sagor. Det berättas till exempel att jättarna ofta var rika och omättliga och bara ville ha mer och mer rikedomar. Man tror att jättarna försvann när kristendomen kom till Sverige. De gillade inte klangen av kyrkklockor. De kastade stora stenar, jättekast, mot kyrkorna. Men de var inte så bra på att sikta. Så kyrkorna stod kvar och jättarna flydde till slut. Ingen vet riktigt vart de tog vägen.... eller?
Denna novemberkväll, som är idag, kan du möta alla möjliga mystiska väsen på Jamtli - både inne på museet och ute i Novemberkylan.
Sedan cirka 15 år tillbaka äger Jamtlinatt rum den andra fredagen i november – en spännande familjefest som hyllar det magiska mörkret, mystik och trolldom.
Detta evenemang planeras och produceras gemensamt av oss på Utställningssektionen och Historielandsektionen. Vi bokar in musiker, dockspelare och andra artister, lägger upp sagoprogram med historiskt klädda aktörer, skapar reflexspår med kluriga frågor, skaffar porslin till porslinskrossning, ser till så att häxor, spådamer och trollkarlar har nånstans att vara och gör en massa skyltar så att alla hittar överallt… och så brukar vi fixa norrsken också!
Hoppas du kan komma - det blir en magisk kväll!

Vi la asfalt i utställningen ”Semester-eländet”, vi stängde in mode-offer i en bur av armeringsjärn i utställningen ”Vad har du på dig?” och vi byggde blå raketer av spirorör till utställningen ”Det blå”...
Mina kollegor på sektionen kallar mig för material-nörd! Och det är nog sant! Just nu tar vi tex. reda på allt om gummiasfalt och polymererplastgjutning för två projekt som jag tänker berätta om lite senare.
För nåt år sedan hade vi ett samverkansprojekt med arbetsplatsen Betongelement i Strömsund. Det hela var ”processinriktat” och gick ut på att ta reda på vad som eventuellt kunde hända på våra respektive arbetsplatser om vi träffades och pratade om betydelsen av kultur i arbetslivet.
På Betongelement gjuter man stora väggblock som man tex kan bygga hus och husfasader av. På rundvandringen på ”golvet” fick vi väja undan för stora korgar av våt betong som kom farande på enorma kättingar i taket. Väldiga ”bakformar” fylldes med den glänsande smeten och på maffiga vajrar fraktades de färdiga betongblocken som jättelego uppe i taket och staplades i olika högar – svart, vitt, grått, mönstrat.
Genom de armerade plastglasfönstren strålade solen in i den enorma monteringshallen och ett dripp-dropp-dripp-dropp klingade från spillhögen av kasserade betongbitar. Betongdammet lyfte med en lätt suck varje gång en droppe föll mot den blöta ytan… Vilken miljö! Vilken slagghög! Fantastiskt! Som Monets dimmiga ”Gare du Nord”-målning eller den perfekta platsen för att spela in en Madonna video!
Vad vi kom fram till? Att kultur gör livet värt att leva och så bytte vi lunchrum med varandra.

Måndagens samlarmöte ägde rum i Mattmar. Jag träffade Ivar, som när han köpte sig ett hus fick en kolossal snussamling på köpet.
I huset där han bor har det varit Lantmännens och Granngården affär. År 1969 lade någon upp sin tomma dosa Ettan på en av takbalkarna - och sen dess har det hållit på.... På balkarna vilar nu exakt 20.254 snusdosor - alla av märket Ljunglöfs Ettan! 1987 var samlingen med i Guiness rekordbok. Men då var det bara omkring 15.000.
Ivar säger att det nog var tur att han själv är en person som samlar saker med hjärtat. Annars hade nog rekorddosorna städats bort av de nya hyresgästerna.
-Vissa ser inte ens dosorna när dom kommer in här. Det är som en dekor av guldiga rader...
Vi diskuterar vad man kan kalla en sådan samling. Det bygger ju inte direkt på ett specialintresse eller att man sökt något unikt. Till slut kommer vi fram till att det är en "kollektiv spontan-samling".
Ivar själv samlar annars på mekanik i gjutjärn. Gamla symaskiner, intrikata äppelskalare och Polhemslås tex. Men de lånar han inte ut. Däremot får vi låna en jättekartong med snusdosor som aldrig hann läggas på plats på balkarna innan affären stängde för fyra-fem år sen. Hur många det kan vara är ni välkomna att gissa - när Samlat-utställningen öppnar.

Orange väcker känslor! Färgen kan stå för styrka och uthållighet, associeras med glädje, solsken och lycka men också med dödssynden frosseri. På senare tid har färgen fått politisk betydelse som symbol både för revolution och fredssträvanden. Vi minns tex tibetanska munkar i orangefärgade kåpor som demonstrerade mot Kinas förtryck.
Eva samlar på orange. Under en period i livet när det mesta kändes ganska tungt fick hon ett akut behov av orange. Hon behövde färgen för att behålla kämparglöden, för att inte tappa taget.
Hon började samla. Hon fyllde loftet i en bod på gården med alla möjliga orangea föremål. Dit gick hon för att fylla på med färgens styrka. En liten stund varje dag stod hon framför denna magiska källa och hämtade kraft.
Klicka på bilden här bredvid, så att den blir större, och titta en stund. Visst ligger det något i det!?
Så här inför Alla helgons dag när tankarna går till människor vi minns och saknar kan det behövas en dos orange som en hyllning till livet och livsglädjen.

Det var stil på rökandet förr i tiden. Tänk er eleganta 1920-tals damer men munstycket nonchalant i handen, puffandes på en Monte Carlo, en La Nina eller kanske en Milo, självklart med självaste Venus på omslaget. Ingen behövde stå och huttra i kylan, utanför stugvärmen, i snömodden... Rökning var synonymt med världsvant och modernt! Och cigarettpaketen var jättesnygga!
En superkändis i "Samlar-världen" här i Jämtland är Mus-Olle från Ytterån. Han levde 1874-1955 och var en passionerad samlare under hela sitt liv. Någon har räknat ut att han under sina 75 verksamma år samlade minst fem saker om dagen. Knappar, tändsticksaskar, mynt, frimärken, samlarkort, pins, parfymflaskor...
Jag har varit och hälsat på Karin som jobbar på Mus-Olles museum och har fått titta in i arkivet. Där finns över 1500000 (jättemånga nollor) föremål. 25000 av dessa är förpackningar av olika slag.
Med siktet inställt på cigaretter tog vi oss an den enorma samlingen och man får väl säga att det blev jackpot!
Tack till Karin och Mus-Olles för att vi får låna in 195 (!) stycken superläckra cigarettaskar till Jamtlis utställning Samlat!.

ps. Jag hänvisar till varningstexter och döskallar på nutida (fula) cigarettaskar för den som tycker denna hyllning är alltför ohälsosam!

-Man undrar ju vad folk ska tro... Dom tycker nog man är lite tokig!
Jag har varit och hälsat på Anna-Lisa som samlar på dockor från hela världen. Hela hennes lägenhet är fylld av dockor. På en hylla står en hel armé av små engelska soldater. Vid första anblicken helt identiska.
-Nej, nej, alla är olika,säger Anna-Lisa. En har ett svärd,en har trummor, en annan en skotskrutig kjol...
Anna-Lisas samling ska vara med i utställningen Samlat! som har premiär på Jamtli den 28 november.
Hon berättar att hon gärna hade velat resa mer i sitt liv. De flesta dockorna har hon fyndat på loppis för tio kronor. För ett par år sedan gjorde hon till slut en efterlängtad utlandsresa. Den gick till USA - till Chicago, Los Angeles, Nevada...och en förhoppnng i bagaget var att hitta en fin indiandocka. En manlig indian som inte var av "cowboys typen". Men hon kom hem tomhänt!Inte en indian så långt ögat nådde.
Tillbaka på den lokala loppisen gjordes sedan fyndet!
-Jag kan inte gå förbi en loppis utan att gå in och kolla om jag ska hitta nåt. Jag dras liksom in. Jag har målat av en del av dockorna också. Skapat små scener för dom. Det enda jag saknar nu är en docka från Grönland.

Se där, kära bloggläsare, en uppmaning till er alla! Vem kan hitta en Grönlandsdocka till Anna-Lisa!

-Ååh, vilket glamouröst jobb du har!, sa en av deltagarna i Jamtlis Lördagsakademi.
Vi satt då och åt en festlig Medelhavs pick-nick, efter avslutad konstkurs, mitt ibland konsthistoriens mästerverk i utställningen Världens bästa konst!. Det var lördagkväll långt efter museets ordinarie stängningstid. Under dagen hade vi hämtat inspiration från de gamla mästarna Kandinsky, Picasso, Pollock ... och vi hade skapat egna konstverk, sk.Artists books, under livliga diskussioner om konst, kreativitet och uttrycksbehov!
- Va !? tänkte jag, jo kanske det...ibland då...

Nu ska ni få följa med en månad och bedöma själva precis hur glamouröst det kan vara att producera utställningar och evenemang.

Jeanette Wahl, utställningsansvarig och November månads bloggvikarie

Här bredvid ser ni mitt glamourösa kontor!