Är ni nyfikna på SVT:s höstsatsning, "Den stora resan"?
En svensk familj ska få leva "traditionellt stamliv" i Namibia.
Min ryggmärgsreflex var att det doftade kolonialism och exotism lång väg. Sen tänkte jag att det kanske beror på hur det görs; om programmet strävar efter att skapa förståelse snarare än sensation.
Nu kommer tyvärr rapporterna som visar att ryggmärgsreflexen var rätt, att himbafolket fått usel ersättning, att namibiska vardagsmoment som att gå till affären redigerats bort eftersom det inte doftade tillräckligt mycket ökenliv et c.
Extra komiskt blir det ju när nyheten på tv i går lät ungefär så här: "SVT kritiserar sin egen höstsatsning". Det tog några sekunder innan jag snappade att SVT var arga produktionsbolaget Eyeworks. Å, vad jag önskar att public service kunde producera och ta ansvar för sina egna program.

Konstnären och Jamtli-medarbetaren B-O Henriksson, fredag eftermiddag i Jamtli Butik. B-O är egentligen här för att köpa gåbort-presenter, men se här var han fastnar: vid bordet med grejor som vi har tagit in med anledningen av utställningen Världens bästa konst. Bokförlaget Taschen har översiktliga, prisvärda konstnärspresentationer och B-O kan inte bestämma sig för vem som är hans favorit.
- Aaah, kolla här, van Gogh. Eller Klimt. Nej, Monet! Och Chagall!
Inget är som inspiration och fredag eftermiddag, helst samtidigt.

Nu är det redovisningsdags igen. Jag och ytterligare 4-5 personer har suttit och fördjupat oss i Access, Kulturrådets extrasatsning på tillgängliggörande av kulturarv 2006-2009.
Och kära skattebetalare, jag kan härmed intyga att statliga bidrag till kultur inte delas ut på något lättvindigt, okontrollerat sätt.
På Jamtli har totalt 19 personer jobbat i Access-projktet under fyra år. Nu vill Kulturrådet veta hur många arbetstimmar som lagts på registrering, hur många på dokumentation, digitalisering, magasinering, publikaktiviteter, publikationer, internetarbete etc.
Självklart ska vi redovisa hur vi använt pengarna, så den här veckan har mycket tid gått till pärmbläddrande och kalkylatorknappande.

Snart kommer en urspännande doktorsavhandling om fäbodbruket i Sverige. Jesper Larsson är biträdande länsantikvarie i Jämtland, men har de senaste sju åren också forskat om fäbodar. Nu är han klar, och Lena Ljungkvist på Jamtli Förlag hjälper honom med layouten. Bland annat ska 1260 fotnoter hamna på rätt ställe.
Boken kommer att släppas i slutet av september och finnas till försäljning bland annat i Jamtli Butik. Jesper försvarar avhandlingen i Uppsala den 23 oktober, om ni råkar ha vägarna förbi.
Snyggt jobbat, Jesper!

Jespers handledare Janken Myrdal gästbloggar för övrigt just nu på Riksbankens Jubileumsfonds hemsida. Janken är son till Jan Myrdal och professor i agrarhistoria (jordbrukshistoria).
Surfa in och läs till exempel varför han anser att alla svenska historiker som sysslar med äldre tid borde ha obligatorisk undervisning i finska och latin.

Svettig under armarna. Torr i munnen. Massor av viktiga papper framför mig. Igår klockan 14 hade jag bestämt mitt livs första möte på nätet, med en professor i Glasgow. Jag tillhör inte dem som Skype-ar eller IP-telefonerar, jag är helt klart en mailmänniska. Men i går satt jag med headset och inloggningsmojs framför mig och pratade svengelska, och det gick ju bra.
Verktyget vi använde heter GoToMeeting. Det är ingen webkamera inblandad, så man ser inte varann, men man pratar med varann och hör varann via datorn. Och man kan visa varandra sitt dator-skrivbord så att man till exempel kan köra Power Point-presentationer för alla i mötet, eller bara visa upp olika dokument.
Ljudet lämnar dock en del övrigt att önska. Är det någon som vet varför det skräller som en robot med svininfluensa när man pratar? Och varför det blir fördröjningar?

Anna Odell-rättegången pågår för fullt. Var det brottsligt att spela psykotisk på Liljeholmsbron och bli tvångsintagen på S:t Görans sjukhus?
Jag tycker att det var ett modigt projekt, och med hela bilden klar för sig (att det var ett iscensättande av en riktig psykos som Anna Odell haft 13 år tidigare) tycker jag att det Odell gjorde var genomtänkt som konstprojekt betraktat.
Ändå tycker jag att Odells projekt är misslyckat. Hennes syfte var att dra uppmärksamhet till missförhållanden inom psykvården. Men har ni, i samband med Odell-rapporteringen, hört just något om detta? Fokus har inte hamnat på sjukvårdens moraltemperatur, utan på Anna Odells. Och det var väl inte meningen?
Lägg ner åtalet, låt den kränkta personalen på S:t Görans få det samtalsstöd de behöver och börja diskutera något riktigt istället.

Historieland är slut för säsongen. I dag måndag har alla aktörer, alltså rollspelare, städdag. De röjer ur sina hus och gårdar, bär undan skräp, vädrar fårskinn, diskar och dammar.
Liza och Kiki har jobbat på Östersunds torg 1895 och drar undan de kärror som snälla föräldrar skjutsat sina barn i. Cykeln har ett trasigt hjul och måste lagas till nästa säsong. Kiki bär undan skylten där vi annonserat tidsvandringarna, tre stycken varje dag hela sommaren.
Tusen tack för i sommar, både aktörer och besökare!

En tung men samtidigt kvillrig musikslinga fanns i huvudet när jag vaknade. Jag borstade tänderna i takt till dunkande trummor och tyckte att jag hade en gäll röst i örat.
När jag stannade upp och funderade på vilken låt det var, och varför jag fått den på hjärnan, insåg jag att det var Back In the Saddle med Aerosmith.
Min inre jukebox hade alltså plockat fram en låt den tyckte passade första jobbdagen efter semestern.
Om ni inte hört den finns det en härlig liveversion från 1977 på Youtube. Ojoj, Steven Tyler var verkligen rockarnas rockare på den tiden.

Dagens skogsutflykt var som ett avsnitt av Myror i brallan, SVT:s förträffliga naturprogram för barn.
Vi åt korvmackor vid en porlande bäck, tittade på trädstammar som bävrarna fällt, lärde oss olika svampar och upplevde ett härligt eko när vi ropade hoho över en sjö.
Så mycket bär var det inte, men Stella hittade ett blåbärsstim och tog sitt sittunderlag och placerade det mitt i riset. Sen satt hon bekvämt och plockade och åt en lång stund, och nynnade på Mors lilla Olle.
Tack gode Gud att det äntligen är höst, världens bästa årstid.

Sista semesterveckan fick den allra bästa kryddan. Min kompis Marianne Strandin och hennes lilla Cornelia kom på besök från Stockholm.
Marianne var byggnadsantikvarie på Jamtli från 2001 till 2006, då hon fick jobb på Skansen och flyttade tillbaka till Stockholm. Förutom att Marianne är superduper på sitt jobb så är hon också så himla klok, trevlig och intressant att umgås med. Jag saknar henne som bara den.
Tack M, för att jag fick rå om er ett par dagar!

Jag ska snart sluta tjata om Legolands förträfflighet, men så här såg deras pommes frites ut.

Här är bildbeviset på att jag varit i Jelling.
Till vänster om mig ser ni den äldre runstenen, Gorm den Gamles runsten över sin hustru Tyra.
Till höger står sonen Harald Blåtands sten, där Harald låtit rista in att det var han som kristnade danerna.
Stenarna står så här tätt tillsammans, alldeles vid ingången till Jellinge kyrka.

Som ni förstår gör man sina spaningar på semestern. Man snokar runt på besöksmål, tittar efter problem och lösningar och försöker översätta allt till Jamtliförhållanden.
En tydlig trend i år var varumärkessamarbeten. Vi stötte på två stora sådana. Det första var på Stena-färjan över till Danmark, där Stena slagit sig samman med Nicke Nyfiken. Färjorna hade stora bilder av Nicke på sidan. Inne på båten fanns särskilda Nicke Nyfiken-hörnor med NN-ballonger, NN-filmen rullade i kuddhörnan och i kiosken fanns NN-pyssel att köpa. Mitt i resan kom Nicke själv i maskotkostym och alla barn blev som galna.
Det andra var att Legoland slagit sig samman med Byggare Bob. Så jäkla genialiskt. Båda varumärkena handlar ju om konstruktion, roliga lösningar och fantasi. Här fanns Byggare Bob som 4D-film och byggsatser med Byggare Bob-lego. Sedan tidigare har Lego samarbeten med varumärkena Star Wars och Indiana Jones.
I varumärkesvärlden är det helt OK att samarbeta om varumärkenas värden överensstämmer och kan förstärka varandra. Nu grunnar jag på vilka varumärken Jamtli skulle göra sig bra ihop med. Jag gör det mest som tankeexperiment, det behöver inte alls vara realistiskt. Har du någon idé?

Hur vet man att man har kommit hem till Jämtland efter semestern?
Det är en mörk och kulen kväll, man finner att ett antal slagregn har pressat ut blommor och buskar till stora rosor på backen, det är 8 grader ute och 14 inne, och krukväxternas jord har inte torkat ut utan snarare möglat lite på ytan.
Det var så grymt kallt och rått i huset att jag natten som gick var tvungen att ha två täcken för att kunna sova. Nu har vi slagit på värmen och livet har återvänt.

Noterat efter att ha rört oss långliga sträckor i nord-sydlig riktning:
Det finns en nord-sydgräns för hur man torkar händerna på offentliga toaletter. I Danmark fanns enbart blåstorkar. Museer, affärer och vandrarhem avverkades: inte en pappersservett i sikte. Först trodde jag att det berodde på att Dan Dryer (ni vet, företaget med en liten viking på torkarna, helt obegripligt) har sitt huvudkontor i Randers på Jylland och därför norpat åt sig hela närmarknaden. Men sen upptäckte jag att det faktiskt var likadant på svenska sidan, OCH den norska, som vi åkte hem på.
Så plötsligt, i Elverum i Norge, i jämnhöjd med typ Mora, blev det plötsligt pappersservetter igen. Sen höll det i sig hela vägen hem.
Är det skogslandens show off? "Här behöver vi minsann inte snåla med pappersmassan?"

Fredagens besöksmål: Den Gamle By i Århus, Danmark.
Intryck: Stort och enhetligt.
Publiktryck: lagomt. Bara ett fåtal parkeringar lediga utanför, men gott om svängrum inne på området.
Entré: 100 DKK för vuxna, gratis för barn upp till 17 år. Ungefär som Jamtli, alltså.
Innehåll: stadskvarter med bostäder och verkstäder från olika samhällsklasser och yrkesgrupper. Om man jämför med Jamtli så ger Den Gamle By ett helt annat helhetsintryck, det är verkligen maffigt att kunna gå runt i en hel liten stad, men Jamtli är mer varierat med olika årtal och miljöer från både stad och landsbygd.
Butik: stor men inte överbelamrad. Seriöst sortiment. Sten Rentzhogs friluftsmuseibok (på två språk) på paradplats. Övriga titlar att notera: kokboken "Öl er også mad".
Kullerstensfaktor: skyhög. Gör inte som jag och ta träskor - gummipjuck är bättre. Vår barnvagn var svår att dra på de bulliga stenarna. Rullstolar hänvisas till vissa stråk.
Blev avundsjuk på: det historiska bageriet som sprider ljuveliga dofter i gränderna. Tänk om vi kunde ha det på Jamtli...
Inte avundsjuk: avsaknad av ordentlig service-/museibyggnad. Man löser sin biljett i en liten lucka och får en karta i handen. Sedan ligger butik i en del av området, kafé i en annan, toaletterna i en tredje och utställningarna i en fjärde och femte. Man saknar en tydlig replipunkt.
Vill se: julmarknaden, som lär vara fantastisk. Jag tror att en liten delegation från Jamtli är på väg dit i vinter på studiebesök.

Dagens besøksmål: Jelling.
Status: værldsarv.
Innehåll: två runstenar i superkændis-klass, två vikingatida høgar, en 1100-talskyrka och ett museum, Kongernes Jelling.
Intryck: kalt, svalt och modernt.
Publiktryck: obefintligt. Två pensionærsgrupper med rullatorer, fyra fjuniga arkeologistudenter med ryggsæck.
Historik: i Jelling bodde Gorm den gamle med sin hustru Tyra på 900-talet e Kr. Gorm blev antagligen begraven i den ena av høgarna, men nær sonen Harald Blåtand kristnades læt han flytta sin fars kropp till en kristen grav och byggde en kyrka ovanpå. Tre trækyrkor senare byggdes den nuvarande stenkyrkan. Harald læt också rista Nordens hæftigaste runsten (OBS! privat åsikt), dær han slår fast att det var han sjælv som læt kristna danerna.
Utstællningar: faktaspæckade och føremålsfattiga.
Dagens besvikelse: att kyrkan var helt nyinredd med dansk designelegans. Inte ett spår av det medeltida fanns kvar.
Dagens bæsta: att jag æntligen har fått se Jellingestenen. Och picknicken med øl och smørrebrød på toppen av Gorm den gamles gravhøg.

Dagens besøksmål: Legoland.
Intryck: enormt. Stort, snyggt, knæckande vælskøtt. Lummigt, blommigt, væxter øverallt men inte ett hørn av anlæggningen var orensat eller vildvuxet. Hur många jobbar hær egentligen?
Publiktryck: Stort. 14 kassor var øppna samtidigt och alla hade ca 10 meter kø. Till det kom de entréer dær de med førbokade internetbiljetter gick in med self service.
Prisnivå: 275 DKK per vuxen, 245 DKK før barn från 3 år. Men då ingick alla åkattraktioner i priset. Det var vældigt skønt att slippa ta upp plånboken var tionde minut. Korv 28 DKK, vattenflaska 30 DKK, varmrætter før runt en hundring.
Aktiviteter: många och roliga! Folk tyckte att vi var knæppa som åkte hit med en 2-åring, men det fanns hur mycket som helst før henne att gøra. Vi åkte alla tåg, bilar och karuseller som fanns, lekte i lekparker och tittade på de uppbyggda legomiljøerna.
Barnvænlighet: Stoooor, førstås. Inga problem någonstans, førutom att det førstås kliade i fingrarna nær hon såg alla legobyggen som man inte fick røra.
Minuspost: det var långa køer till många av attraktionerna. Som værst væntade vi 30 minuter før en åktur på 5. Men varje attraktion hade skyltar dær de hela tiden uppdaterade den aktuella køtiden, vilket underlættade planeringen.
Dagens "oro i onødan": Den alldeles onødiga oron før om vi skulle hitta tillbaka till bilen. Nær vi fick ut 2-åringen, efter 10 timmars oavbrutet lekande, var vi sist på parkeringen och bilen tronade i ensamt majestæt længst bort.
Betyg: alla tre hade faktiskt barnsligt roligt och anlæggningen var fantastisk. Det blir fem duploklossar av fem møjliga.

I Vejle har vi bokat vandrarhem. Serviceglædjen ær lika stor som på macken några timmar tidigare, men rummet ær helt OK och vi har egen WC och dusch.
Några saker ær annorlunda mot Jamtli Vandrarhem. Det finns ett gæstkøk dær vi kan laga egen mat, men det finns inget porslin. Det måste man låna i receptionen mot 100 DKK i deposition. På rummet finns en fin tv, men den går inte att titta på utan fjærr, och den måste man i sin tur hyra før 25 DKK dygnet. Det kænns lite omstændligt och vi struntar i båda grejorna, æter på vår campingservis och leker och pratar istællet før att titta på tv.
På plussidan måste vi konstatera att slutstædning ingår i priset. Och det finns en stor studsmatta, gungor och en fin lekplats på baksidan.

Vi tar færjan från Gøteborg till Fredrikshavn och kør søderut. I Århus stannar vi før att æta och tanka. Jag går in på bensinstationen før att køpa en karta.
Charina: "Hejhej, har ni en bilkarta øver Danmark?"
Den kvinnliga 45-åriga expediten: (Tittar ner i disken och mumlar något).
Charina: "Ursækta?"
Expediten: (Tittar upp på mig som att jag verkligen ær en idiot, lutar sig framåt øver disken och upprepar med eterdrypande røst:)
"Beklææææææææææær"

Jo, nu har vi varit på ett två timmar långt gympingpass med världens yngsta 50-åring. M.U. - du skulle ha varit med och suckat glädjesuckar över dansarna! som rev av en flamenco lika lätt som ett hiphop-solo.
I publiken låg mineralsminket blankt på medelålders kinder. I och för sig var det söndag, men publiktrycket kunde ha varit lite större. Kanske drabbades alla av kändiskoma när denna overkliga person äntligen dök upp. Eller så kändes det som att se henne på tv, och då hoppar och klappar man ju inte.
Jag spontantjöt och hoppade i alla fall när scenbygget blev en NY-tunnelbanevagn, när Madonna kom upp ur golvet sittande på en flygel, när 4 Minutes drog igång och på två hundra andra ställen.
Känslan av att hon är overklig blev däremot inte mindre bara för att hon stod på scenen framför oss. Den Upphöjda Modern försvann efter exakt 120 minuter med ett stort Game Over skrivet över hela scenen.

Själlöst storspektakel med musiken på avbytarbänken, eller grandios megashow inövad till perfektion?
Meningarna om Madonnas konsert på Ullevi går isär. Göteborgs-Posten är nästan mest kritiska av alla och ger bara konserten två fyrar.
Mycket snart kommer jag att kunna meddela sanningen! Vi ska bara äta middag här i Kållered så sticker vi in till Ullevi för Madonnas andra och sista konsert i Sverige.
Rapport kommer!

Alla borde få uppleva en sån här dag:
När solen står som högst beger man sig till en liten västkusthamn. Där står ens supertrevliga kusin och väntar med en motorbåt. Ens egen bror med familj är också där. Alla sätter sig i båten och kör ut till en enslig ö med en underbar stuga som kusinens familj hyr.
Alla badar på två långgrunda sandstränder. Snälla storkusiner och tremänningar hjälps åt att roa de små. Man fiskar krabbor och dricker saft och kaffe. När det blir middagsdags plockar alla fram vad de tagit med sig och slår sig ner på en veranda där hav och öar är enda utsikten. Sen sitter man där och pratar, och barnen spelar kort och slänger äppelskruttar och tar ett kvällsdopp.
Allt slutar med att kusinen skjutsar tillbaka alla över ett kvällsmörkt hav, upplyst endast av en klotrund fullmåne.
I höst när jag tänker tillbaka på den här dagen kommer jag inte att vara säker på att den var på riktigt.

Jag minns tydligt att jag, typ 2003, satt i en referensgrupp som skulle se över brunvit vägskyltning i Jämtlands län. De brunvita skyltarna är EU:s speciella sevärdhetsskyltar. Referensgruppen gjorde långa listor över besöksmål vi tyckte stämde överens med Vägverkets rekommendationer - året runt-öppet, bussparkeringar, tillgång till fika och mat, toaletter och förstås något riktigt smashing att titta på.
I dag när vi åkte till Akvarellmuseet var det brunvita skyltar hela vägen dit. I Jämtland har jag bara sett en brunvit skylt, och det är för Storsjöbygden i stort.
Är det någon som vet vad som hände?

Grattis Storsjöyran till publikrekordet! 26 200 personer på lördag kväll, det rapporteras det till och med om i Göteborgs-Posten.
Bokningen Lady Gaga var en vinstlott trots allt, det glädjer mig mycket. En analys över Lady Gagas fantastiska garderob kan ni läsa i DN, närmare bestämt

Dagens museum: Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn, som i sommar har stor Elsa Beskow-utställning med orginalakvareller.
Intryck: stramt, stramt. Långa rader med underbara Beskow-bilder i exakt likadana trävita ramar.
Besökstryck: stort. Hela tiden minst 10 meter kö. Och då var det ändå fint badväder utanför.
Priser: vuxen 60 kr. Räkor på kavring: 145 hutlösa kronor, liten baguette med kycklingröra 75 kr, kaffe 25 kr.
Barnvänlighet: nja. Med tanke på Beskowtemat borde det ha varit högre. Nu hängde alla älskade barnboksbilder i de vuxnas ögonhöjd. Betyget dras upp av vattenfärgsverkstad för barn, men den var å andra sidan bara öppen tre timmar och kostade extra.
Att inte missa på vägen: Styckens bageri, också i Skärhamn på Tjörn. Mmm, hembageri med både klassiker och nytänk, och överkomliga priser.

I söndags var det dags att semesterpacka. Det finns de som packar på fem minuter, och så finns det såna som vi som behöver en hel dag.
Först är det steg 1, själva packningen: kläder, lakan, leksaker. Det är ingen fara, det är steg 2 som tar tid.
Steg 2 är nämligen göra-klart-allt-som-vi-inte-hunnit-göra-innan. För vår del innebar det i år att måla sista varvet färg på tre fönster och sätta tillbaka dem, klippa gräs, långtidsfixa trädgården inklusive nyplanteringar vid gällbrun och så min sjuka, att storstäda hela huset så att det är fint när man kommer tillbaka.
Slutligen måste man hitta någon som kan ta in posten, passa katten, rulla fram soporna och vattna blommorna. I år lyckades vi lägga ut det på fyra olika familjer, vilket innebär att det kommer att springa mer folk i huset när vi är borta än när vi är hemma.
Hur packar du?