Ladugården på Jamtli tillhör Näsgården och visar tiden kring 1895. Under historielandssäsongen (sommaren) finns djuren och jordbruket med personal med som aktörer i de olika gårdarna. Djuren på Jamtli är av lantrasdjur, det är gamla svenska raser som levt i Sverige under många hundra år. I aveln vill man bevara mångfalden och man får inte avla på en viss egenskap. Lantrasdjuren är härdiga goda foderomvandlare och kan livnära sig på foder som kan produceras i Sverige.
De svenska lantrasdjuren är idag starkt hotade. Det finns rasföreningar och genbanker för dessa raser för att bevara dessa djur. Under resten av året visar vi våra lantrasdjur och berättar om djuren och jordbruk för de som vill höra.
Det finns även möjlighet att vara med under mjölkningen.
På Jamtli har vi nordsvenska brukshästar, fjällkor, jämtgetter, och Hedemorahöns.
Ladugården är för närvarande öppen onsdag, lördag kl 12.00–14.00. Varmt Välkomna! För bokning av grupper välkommen att ringa Jamtlis bokning.
Det finns även möjlighet att vara med under mjölkningen.
På Jamtli har vi nordsvenska brukshästar, fjällkor, jämtgetter, och Hedemorahöns.
Ladugården är för närvarande öppen onsdag, lördag kl 12.00–14.00. Varmt Välkomna! För bokning av grupper välkommen att ringa Jamtlis bokning.
Den nordsvenska hästen är som ras knappt 100 år, men kan ledas tillbaka mot urminnes tider som en Svensk lanthäst. Den Svenska lanthästen var liten och mycket hård men hade mot slutet av 1800-talet genom inkorsningar blivit starkt påverkad av först lättare, till och med fullblodshästar, senare tyngre hästraser. Det var som en reaktion mot detta korsningsraseri som arbetet med att renavla rasen sattes igång vid sekelskiftet. Som en viktig milstolpe för rasen startade 1903 Wångens hingstuppfödningsanstalt.
Den nordsvenska hästen delades på 60-talet upp i två raser: Nordsvensk brukshäst och Nordsvensk travare. Idag kallad kallblodstarvare. Den nordsvenska brukshästen är idag en medelstor kallblodshäst, med en genomsnittlig mankhöjd av 154 till 157 cm. Den lämpar sig både som kör- och ridhäst.
På Jamtli finns för närvarande tre hästar Una, Blacka och
Näsgårdens Tyra. De är av rasen Nordsvensk brukshäst.
På Jamtli finns för närvarande tre hästar Una, Blacka och
Näsgårdens Tyra. De är av rasen Nordsvensk brukshäst.
f. 2000
e. Maxeborken, u. Fuxa
Nordsvensk brukshäst
Ägare Jamtli
f. 1982 (27/5)
e. Uns 1650, u. Ullabritt
Nordsvensk brukshäst
Ägare Elisabeth Gunnman
f. 2007
e. Ynar 1819 u. Rimma
Nordsvensk brukshäst
Ägare Jamtli
Fjällkor
År 1892 erkändes fjällkon som den för norra Sverige lämpligaste nötkreatursrasen. Under senare delen av 1900-talet befann sig Fjällrasen i en genetisk kris när man tvingades till inkorsning med andra mjölkboskapsraser. "Projekt Rädda fjällkon" startades och med hjälp av ekonomiska bidrag från Svenska Världsnaturfonden spermasamlades renrasiga vuxna privattjurar med ovanliga härstamningar för genbankslagring. Avelstjurarna är sorterade i fyra grupper varav en, de fjällnära djuren, behandlas speciellt på grund av sin historia. Fjällkon är av utpräglad mjölktyp och har aldrig selekterats för god köttansättning. Historiskt var det viktigt att djuren snabbt lade på sig fett för att klara svåra och långa vintrar och förmågan att lägga på sig kött var då en dålig egenskap. Rasen är småvuxen med vuxenvikter på ca 430 kg. Det förekommer dock en ganska vid variation i storlek. Fjällkor har starka torra ben med hårda klövar, vilket ger djuren förutsättningar för god rörlighet och fodersökningsförmåga.
Djur av fjällkorasen kännetecknas också av god förmåga att omsätta grovfoder, vilket är en anpassning till extensiva produktionsförhållande, till exempel fäboddrift. I medeltal mjölkar en fjällko ca 5500 kg per år men det finns mycket stora individuella variationer. I CDB fanns det 6 december 2006 1498 handjur och 3758 hondjur registrerade.
På Jamtli har vi för närvarande tre kor, alla födda hos Boel Persson, Mattmar. De heter Snäcka, Svarta och Krusidulla. Snäcka är född 2004, pappa är Gunde 6840 och morfar är Idear 181. Svarta är född 2004, pappa är Mast 6738 och morfar är Bör 6748. Krusidulla är född 2005, pappa heter Levis 6847 och morfar Hasse 6841.
Jämtgeten
Jämtgeten är en oförädlad lantrasget med anpassning till fäboddrift. Jämtgeten kommer från jämtländska Gäddede och var förr vanlig framförallt i Jämtland och Härjedalen. Dagens besättningar av Jämtget härstammar dels från Skånes djurpark, dels från en privat besättning i Aspås i Jämtland, den så kallade Engla-stammen. Engla Persson köpte sin första get, en dräktig ungget vid namn Pinetta, från Vannruns gård i Rödöns socken. Den gårdens getter hade enligt uppgift funnits på gården lika länge som gården funnits, vilket innebär åtminstone sedan slutet av 1800-talet. Getterna fanns på gården i Aspås fram till 1991, då de togs över av Skansen i Stockholm och Fredriksdals friluftsmuseum i Helsningborg. Jämtgeten är smärtare och mer finlemmad i jämförelse med Göingegeten samt med ett smalare och finare huvud. Färgen är vanligen vit eller vit med mörkare tecken i brunt, svart eller grått. Bruna/viltfärgade och även svartbrokiga djur förekommer. Behorning är vanligast, men det förekommer kulliga djur.
Hedemorahönan
Hedemorahönan är den nordligaste av de tillvaratagna lantrashönsen. Dessa höns har en lång tradition som brudgåvor och har funnits på gårdarna i Hedemoratrakten så länge man minns och kan berätta. Det finns blå, svarta, vita eller nästan vita, samt mindre frekvent, vild- och vetefärgade. Djuren har en karaktäristisk mycket tät och dunrik fjäderdräkt vilket tyder på lång anpassning till ett kallt klimat. På en del höns är fjädrarna av ullig struktur. Benen kan vara släta eller lättbefjädrade. En höna väger 1,5-2 kg, en tupp 2-2,5 kg
På Lillhärdalsgården 1785 finns tre små skiften som är inhägnade med gärdesgård och där odlas bland annat råg och hampa. En liten bit av odlingen används för linodling. Två skiften används för bete. Vi brukar också sätta några potatisar. Det var ju kring den här tiden som potatisen kom till trakten.
På Näsgården som visar år 1895 finns större skiften. Där odlar vi vall för hö, korn och potatis. Grönfoder och havre kan också förekomma.
På Näsgården som visar år 1895 finns större skiften. Där odlar vi vall för hö, korn och potatis. Grönfoder och havre kan också förekomma.
Om vi får tag i gammalt utsäde odlar vi med det. Det utsädet är dock oftast inte godkänt för ekologisk odling. Annars odlar vi ekologiskt så långt det är möjligt. På Näsgården finns också ett köksträdgårdsland där vi odlar grönsaker och en rabatt.
På Per-Albintorpet som förevisar 1942 har vi en liten odling med hö, samt potatis och köksträdgårdsväxter. Alla odlingarna sköts med häst och människokraft.
På Per-Albintorpet som förevisar 1942 har vi en liten odling med hö, samt potatis och köksträdgårdsväxter. Alla odlingarna sköts med häst och människokraft.
Vi har genom Länsstyrelsens försorg och Milkos hjälp byggt ett vilstall i Milkoland. Därmed har vi fått tillstånd att öppna ladugården så att våra besökare kan titta på djuren. Har man tur kan man även få se när kor och getter mjölkas. Djuren som är av lantras, har vi valt av två anledningar. Vi ska kunna visa och gestalta det jordbruk som bedrivs på Jamtli, det vill säga Näsgårdens jordbruk anno 1895. Vi ska också vara med och bidra till den biologiska mångfalden, samt vara med och bevara dessa raser, som faktiskt finns på en lista med utrotningshotade djur.
Jamtli ladugård vill även vara ett skyltfönster för dessa djur och deras rasorganisationer. Vi vill även kunna visa barn och vuxna hur och var mjölken kommer ifrån och vilka produkter vi kan göra av denna råvara. Den möjligheten har vi nu fått tack vare Milko som gått in och stöttat bygget av Milkoland med eget mejeri.