.jpg)
Mellan restaurang Hov och Jamtlis kyrka (som är en kopia av Håsjö kyka) i den trevliga Hovparken, står det en gammal Alm som ger skugga åt våra besökare varma sommardagar.
I bakgrunden finns dammen som ger vatten till skvaltkvarnen och som kommer från Rise i Lockne socken.
I bakgrunden finns dammen som ger vatten till skvaltkvarnen och som kommer från Rise i Lockne socken.
Vy mot anrika Restaurang Hovs uteservering. Vid restaurangen finns en perennrabatt och en kryddträdgård.
Bilden är tagen från Hovparken.
Bilden är tagen från Hovparken.
.jpg)
.jpg)
Tingshuset 1914 när Jamtli var nystartat och det inte var så mycket växtlighet.
Bild från våren 2011, Grön och frodig växtlighet omger numera Tingshuset.
Den 11 oktober 1912 togs första spadtaget på Fornvallen Jamtli där föreningen Jämtslöjd hade en plats för sina samlingar. Stadsfullmäktige i Östersund upplät på förslag av borgmästaren I von Stapelmohr med beundransvärd frikostigt egendomen Björkhem med kringliggande park och jordområde. Med sitt härliga läge på höjden norr om Östersund med Storsjöns böljor vid sin fot, Frösön de fjärmare skogsåsarna med sina rika byar och bakom dem fjällen fick den tänkta fornbyn just det läge som den bör vara värd i Jämtlands vackra storslagna natur.
Ur Jämten 1914
”Ser man på äldre fotografier av Jamtli förefaller området för en nutida betraktare en aning kalt, särskilt som man vet att området kallades för park. Denna gestaltning av markområdet är dock mycket medveten och helt i linje med de parkideal som fanns i Sverige runt sekelskiftet 1900."
Man ville bort från den konstlade parken med slingrande gångar, buskage och exotiska växter. I stället ville man framhäva det enkla och naturlika och ha växter som var svenska. Catharina Nolin beskriver fenomenet som en del av den svenska nationalromantiken: Viljan att ge parkerna en så naturlik karaktär som möjligt, kan likaså ses som ett led i sökandet efter det nationella. Parken med de svenska trädslagen representerade Sverige. I detta finns paralleller till det nationella inom konst, litteratur och arkitektur. De naturlikt formade parkerna med utgångspunkt i ett inhemskt växtmaterial var vi denna tid en utpräglat svensk företeelse; något liknande fanns inte i övriga Europa.
Dessa parkideal passade mycket väl på Jamtli eftersom husen då fick den framträdande roll man ville ge dem; byggnaderna och gårdarna stod som solitärer serverade för besökarna, snarare än den totalmiljö vi ser idag, där olika byggnader och gårdsmiljöer ligger som ett pärlband, sammanbundna av träd och buskar. Arbetet med att omdana naturen till en naturlik park började så snart föreningen Jämtslöjd förvärvat mark till det blivande Jamtli. I 1913 års årsberättelse står: ”Det största och bästa, som gjordes förra året utfördes dock i fornbyn, där omdanades först och främst den stela och tråkiga terrängen av hr Lignell på ett utmärkt sätt. Träd flyttades ut från den nästan igenvuxna, rätliniga parken, nya planterades som hämtades från skogen ovanför ” - Ellen Widen Årsberättelse Jämten 1914 s 131-132.
Taget ur skriften Nationalromantiska scenografier och förebilder på friluftsmuseer av Olof Edin 2006.
Ur Jämten 1914
”Ser man på äldre fotografier av Jamtli förefaller området för en nutida betraktare en aning kalt, särskilt som man vet att området kallades för park. Denna gestaltning av markområdet är dock mycket medveten och helt i linje med de parkideal som fanns i Sverige runt sekelskiftet 1900."
Man ville bort från den konstlade parken med slingrande gångar, buskage och exotiska växter. I stället ville man framhäva det enkla och naturlika och ha växter som var svenska. Catharina Nolin beskriver fenomenet som en del av den svenska nationalromantiken: Viljan att ge parkerna en så naturlik karaktär som möjligt, kan likaså ses som ett led i sökandet efter det nationella. Parken med de svenska trädslagen representerade Sverige. I detta finns paralleller till det nationella inom konst, litteratur och arkitektur. De naturlikt formade parkerna med utgångspunkt i ett inhemskt växtmaterial var vi denna tid en utpräglat svensk företeelse; något liknande fanns inte i övriga Europa.
Dessa parkideal passade mycket väl på Jamtli eftersom husen då fick den framträdande roll man ville ge dem; byggnaderna och gårdarna stod som solitärer serverade för besökarna, snarare än den totalmiljö vi ser idag, där olika byggnader och gårdsmiljöer ligger som ett pärlband, sammanbundna av träd och buskar. Arbetet med att omdana naturen till en naturlik park började så snart föreningen Jämtslöjd förvärvat mark till det blivande Jamtli. I 1913 års årsberättelse står: ”Det största och bästa, som gjordes förra året utfördes dock i fornbyn, där omdanades först och främst den stela och tråkiga terrängen av hr Lignell på ett utmärkt sätt. Träd flyttades ut från den nästan igenvuxna, rätliniga parken, nya planterades som hämtades från skogen ovanför ” - Ellen Widen Årsberättelse Jämten 1914 s 131-132.
Taget ur skriften Nationalromantiska scenografier och förebilder på friluftsmuseer av Olof Edin 2006.
Paeonia humilis – Paeonia officinales ssp.humilis, en bondpion med rötter i det okända. Mari Marstein Gamle Hvam museum, har forskat på pionen och resultatet finns att läsa på Jamtli.
Denna pion finns i Näsgårdens trädgård, framför boningshuset.
Denna pion finns i Näsgårdens trädgård, framför boningshuset.
Daggtorpets gräsytor. Under 2010 anlades en färdig gräsmatta med insådd av ängsblommor. På bilden ser man hur blommorna sprider sig bland gräset.
Platsen är det nyuppförda soldattorpet.
Platsen är det nyuppförda soldattorpet.
En sensommarbild från Lillhärdalsgården som ligger i en naturskön södersluttning, inramad av träd från proveniensen och kulturhistoriska odlingar.
Humleodling från Lillhärdalsgården var påbjuden enligt lag till år 1860. I Kristoffers landslag från mitten av 1400-talet ålades varje hemman att odla 40 störar humle. Detta kom att utökas till 200 stänger, ett antal som ännu i 1734 års lag gällde för varje helt hemman (Kristoffers landslag, Byggningabalken kap 50, 2 §, respektive 1734 års lag, Byggningabalken kap 7, 1-3 §). Taget från Riksarkivet.